This document is an historical remnant. It belongs to the collection Skeptron Web Archive (included in Donald Broady's archive) that mirrors parts of the public Skeptron web site as it appeared on 31 December 2019, containing material from the research group Sociology of Education and Culture (SEC) and the research programme Digital Literature (DL). The contents and file names are unchanged while character and layout encoding of older pages has been updated for technical reasons. Most links are dead. A number of documents of negligible historical interest as well as the collaborators’ personal pages are omitted.
The site's internet address was since Summer 1993 www.nada.kth.se/~broady/ and since 2006 www.skeptron.uu.se/.



URL of this page is www.skeptron.uu.se/broady//uv/utbvet-020110.htm

OM UTBILDNINGSVETENSKAP OCH FORSKARUTBILDNING

Skrivelse till Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd 18 jan 2002

 

Uppsala den 18 januari 2002

Till Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd

För kännedom till

Rektor
Vicerektor Humaniora och samhällsvetenskap
Samhällsvetenskaplig fakultetsnämnd
Institutionsstyrelsen, Pedagogiska institutionen
Institutionsstyrelsen, Institutionen för lärarutbildning

 

Handledarkollegiet i pedagogik vid Uppsala universitet beslöt vid sitt sammanträde den 9 januari 2002 att ställa sig bakom den följande texten som på kollegiets uppdrag författats av professor Donald Broady. I kollegiet ingår samtliga handledare inom forskarutbildningen i pedagogik vid universitetet, däribland samtliga professorer och emeriti i pedagogik samt forskningsledarna vid Institutionen för lärarutbildning. Även de två doktorandföreningarna vid Institutionen för lärarutbildning och vid Pedagogiska institutionen ställer sig bakom texten.

Vi önskar på detta sätt till Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd framföra våra synpunkter beträffande utformningen av en forskarutbildning för lärarutbildningarna och vissa därmed sammanhängande frågor.

Ulf P. Lundgren, professor
Ordf. Handledarkollegiet i pedagogik


D. Broady, 10 januari 2002

OM UTBILDNINGSVETENSKAP OCH FORSKARUTBILDNING

Termen utbildningsvetenskap bör användas som en samlingsbenämning för den forskning som inom olika ämnen ägnas åt bildning, utbildning, undervisning, fostran och lärande. Åtskilligt av denna forskning genomförs inom ämnet Pedagogik, men också inom många andra samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen, såsom sociologi, psykologi, statskunskap, historia, språkämnen med flera. Även inom teknisk-naturvetenskapliga ämnen förekommer utbildningsvetenskaplig forskning, exempelvis inom specialiteter såsom fysikdidaktik eller matematikdidaktik. Därtill måste ett nytt slags forskarutbildning skapas med närmare knytning till lärarprofessionen.

Denna mångvetenskapliga innebörd är väl förenlig med skrivningarna i aktuella propositioner och riksdagsbeslut. Så skall exempelvis Vetenskapsrådets kommitté för utbildningsvetenskap inte ägna sig åt ett enda ämne utan stödja utvecklingen inom många forskningsämnen av relevans för utbildningsområdet.

 

TVÅ MÅL

Utformningen av den utbildningsvetenskapliga forskarutbildningen har två mål. Dels måste särskilda antagningsarrangemang och utbildningsinriktningar skapas för sökande som avlagt lärarexamen och saknar 60 poäng i lämpligt ämne, liksom för doktorander med intresse för mer direkt professionsanknuten forskning. Dels måste utbildningsvetenskaplig forskarutbildning ske inom en lång rad ämnen, och Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd skall på ett eller annat sätt få (med)inflytande över antagning, genomförande och/eller examinationen inom dessa ämnen.

Bägge målen måste uppnås. Om bara det ena målet förverkligas vore det illa för lärarutbildningarna. Om nämnden skulle få nöja sig med inflytande över forskarutbildning i ett enda ämne som i huvudsak innebär yrkesfortbildning av skollärare blir resultatet en svag fakultetsnämnd som passar illa in i universitetet. Det skulle bli svårt att åstadkomma en slagkraftig forskningsmiljö vid lärarutbildningarna och en godtagbart kvalitet i forskarutbildningen. Om å andra sidan lärarutbildningsområdets forskarutbildning enbart skulle bli traditionell utbildning i existerande ämnen skulle inget finnas att erbjuda studenter som inte är behöriga att söka till dessa ämnen eller som vill ägna sig åt forskning med nära knytning till läraryrkets problematik.

I anslutning till det utbildningsvetenskapliga området i Uppsala bör tre slag av forskarutbildning förekomma.

 

(I) UTBILDNING AV DOKTORANDER SOM ÄR INSKRIVNA I DEN ORDINÄRA FORSKARUTBILDNINGEN I ETT EXISTERANDE ÄMNE OCH SOM INRIKTAR SINA STUDIER OCH SITT AVHANDLINGSARBETE MOT FRÅGOR AV UTBILDNINGSVETENSKAPLIG RELEVANS

Denna modell förutsätter samverkan med andra fakulteter, och tillämpades när Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnd utlyste studiestöd som kunde sökas av studerande som var antagna eller behöriga att antas till forskarutbildning vid vilken som helst av universitetets fakulteter. LUF-nämnden bedömde dels de sökandes förmåga att klara utbildningen, dels den relevans för lärarutbildningsområdet som deras forskningsinriktning hade -- oavsett inom vilken disciplin studierna skulle bedrivas. Eftersom LUF-nämnden inte hade rätt att anta sökande till forskarutbildning fattade därefter den berörda fakulteten/institutionen definitivt beslut om antagning enligt den prioritetsordning som LUF-nämnden fastställt. Liknande modeller har tillämpats när det gällt till lärarutbildningsområdet knutna doktorander som finansierats med rådsmedel eller andra externa medel. I den forskarskola med utbildningsvetenskaplig inriktning som sedan några år är under uppbyggnad vid ILU ingår redan ett drygt tjugotal doktorander som är antagna till forskarutbildning i skilda ämnen.

Det är väsentligt att även fortsättningsvis doktorander i många olika ämnen ges goda förutsättningar att ägna sig åt ett avhandlingsarbete med utbildningsvetenskaplig relevans. De skall på olika sätt, bl.a. genom att tilldelas studiestöd, kunna stödjas av Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd även om de inte ingår i exempelvis något specifikt forskarutbildningsprogram ”med utbildningsvetenskaplig inriktning” av det slag som föreslås nedan. Med andra ord: förutsatt att avhandlingsämnet har utbildningsvetenskaplig relevans skall det utbildningsvetenskapliga området vid Uppsala universitet kunna inrymma insatser från en doktorand som skriver en ordinär avhandling i psykologi eller historia.

Ämnet Pedagogik är ett specialfall eftersom nästan hela detta ämne tillhör området utbildningsvetenskap. I Uppsala finns på forskarutbildningsnivå redan en formaliserad koppling mellan ämnet och lärarutbildningsområdet. Sedan februari 1998 existerar en överenskommelse mellan Pedagogiska institutionen och ILU enligt vilken ILU har ansvar för forskarutbildning inom ett antal utbildningsvetenskapliga kunskapsområden i ämnet Pedagogik. I överenskommelsen benämns dessa (1) inriktning mot didaktik; (2) inriktning mot utbildnings- och kultursociologi; (3) inriktning mot informationsteknologi; (4) inriktning mot lärares arbete och lärarutbildning. Överenskommelsen har inneburit att ILU sedan 1998 anordnat forskarutbildningskurser och seminarieverksamhet inom dessa inriktningar, att doktorander och handledare inom dessa inriktningar finns vid ILU samt att doktoranderna deltar i forskargrupper eller projekt förlagda till ILU. Antagning och examination har hittills skett vid Pedagogiska institutionen.

 

(II) UTBILDNING AV DOKTORANDER SOM I OLIKA ÄMNEN FÖLJER EN MODIFIERAD FORSKARUTBILDNING MED TILLÄGGET ”MED UTBILDNINGSVETENSKAPLIG INRIKTNING”

I samverkan med berörda fakulteter och institutioner bör Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd för vissa existerande universitetsämnen låta utveckla varianter av studieplaner för forskarutbildningen med tillägget ”med utbildningsvetenskaplig inriktning”, således exempelvis ”Kulturgeografi med utbildningsvetenskaplig inriktning”.

Beträffande ansvarsfördelningen kan dessa överenskommelser utformas på olika sätt. Överenskommelser med vissa fakulteter och institutioner kan innebära att hela ansvaret för antagning, genomförande och examination förläggs till Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd och ILU. Det skulle innebära att Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd och ILU ansvarar för, låt säga, en pedagogisk-psykologiskt variant av forskarutbildningen i ämnet psykologi eller en didaktisk variant av forskarutbildningen i ämnet kemi (ett sådant arrangemang förutsätter givetvis nyrekrytering till ILU eller samverkan med ämnesföreträdare vid annan institution). Den motsatta extremen innebär att det mesta av ansvaret förläggs till annan fakultet och institution. Däremellan kan man tänka sig blandformer, exempelvis så att Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd ansvarar för eller medverkar i antagning men inte i genomförande och examination.

Under alla omständigheter krävs självfallet samverkan över fakultetsnämndsgränserna vad gäller utformandet av allmän studieplan och individuella studieplaner och det praktiska genomförandet av utbildningen. Med nödvändighet kommer studieplanerna att utformas på skilda sätt beroende på ämnenas varierande förutsättningar. I vissa ämnen är det rimligt att studieplanen innefattar särskilda kurser med utbildningsvetenskaplig inriktning, i andra ämnen (t.ex. Pedagogik eller ämnen med ett lågt antal kurspoäng i forskarutbildningen) behöver sådana kurser inte specificeras. Under alla omständigheter skall aktivt deltagande i utbildningsvetenskaplig seminarieverksamhet vara ett obligatoriskt inslag i studieplanerna.

 

(III) ETT NYTT SLAGS FORSKARUTBILDNING AVSEDD FÖR STUDENTER MED LÄRAREXAMEN OCH UTAN 60 POÄNG I LÄMPLIGT EXISTERANDE ÄMNE

Eftersom lärarexamen skall kunna ge grundläggande behörighet för tillträde till forskarutbildning måste särskilda arrangemang åstadkommas för de lärarstuderande som genomgår en utbildning som f.n. inte ger 60 poäng i ämne som ger behörighet till forskarutbildning. Här finns flera alternativ.

Det alternativ vi förordar är att forskarutbildningsämnet även för denna kategori studerande blir Pedagogik. Det är av många skäl -- med tanke på forskarutbildningens kvalitet, behovet av ”kritisk massa”, möjligheter till forskningsinitiering och administrativa samordningsvinster -- angeläget att det nuvarande pedagogikämnet inte splittras upp genom att nya snarlika ämnen inrättas. Doktoranderna vid Institutionen för lärarutbildning och Pedagogiska institutionen har som sitt starkaste önskemål framfört att forskarutbildningen inte splittras upp.

Dock måste forskarutbildningsämnet Pedagogik förändras och vidgas till att omfatta fler områden av relevans för lärarutbildningarna. Detta skulle i Uppsala kunna organiseras på skilda sätt:

(a) Pedagogiska institutionen skulle kunna behålla ansvaret för hela forskarutbildningsämnet Pedagogik och överta ansvaret för de delar av lärarutbildningen som ger poäng i Pedagogik. Pedagogikämnet skulle då i sin helhet underordnas Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd och Pedagogiska institutionen skall överföras till samma nämnd.

(b) Forskarutbildningsämnet Pedagogik finns vid två institutioner, Pedagogiska institutionen och Institutionen för lärarutbildning. Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd skulle då inrätta ett forskarutbildningsämne Pedagogik, som följaktligen skulle finnas både vid Samhällvetenskaplig fakultet (vid Pedagogiska institutionen) och inom Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnds område (vid Institutionen för lärarutbildning).

(c) Nuvarande Pedagogiska institutionen och Institutionen för lärarutbildning sammanslås till en enda institution med ansvar för forskarutbildningsämnet Pedagogik.

Vi förordar alternativ (c).

Ytterligare annat alternativ, som vi menar är sämre, är att ett helt nytt forskarutbildningsämne inrättas av Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd. I så fall måste skillnaden gentemot ämnet Pedagogik göras tydlig. Vidare finns, för att studenternas valmöjligheter inte skall bli för snäva, skäl att överväga att lärarutbildningen även kan fungera som grund för forskarutbildning i ämnet Pedagogik. Angående benämningen finns vissa problem förenade med att döpa det nya ämnet till ”utbildningsvetenskap”. Eftersom paraplybenämningen utbildningsvetenskap täcker forskning inom ett rad ämnen skulle det bli förvirrande och bädda för tolkningstvister och revirstrider om ett av dessa ämnen benämndes utbildningsvetenskap. Detta problem kan möjligen hanteras om utbildningsvetenskap blir ett tillräckligt brett ämne som inte enbart täcker direkt professionsanknuten forskning och forskarutbildning utan även är tillgängligt för t.ex. studenter utan lärarexamen. Men då kvarstår problemet att det mesta som försiggår inom ämnet Pedagogik också hör hemma inom det nya ämnet. Vi menar att inget nytt ämne behövs. Det är att föredra att Pedagogik förändras så att det blir det forskarutbildningsämne som Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd helt eller delvis ansvarar för.

 

SAMBANDET MELLAN LÄRARUTBILDNING OCH FORSKARUTBILDNING

Oavsett vilken lösning beträffande forskarutbildningsämne som väljes, måste de delar av lärarutbildningen som skall förbereda för forskarutbildning knytas samman med forskningsmiljöer. Goda förbindelserna mellan lärarutbildning och forskarutbildning måste etableras. Härvidlag skulle den modell som sedan några år tillämpas vid Institutionen för lärarutbildning kunna vidareutvecklas. I dag är forskningen vid Institutionen för lärarutbildning inordnad i forskningsenheter. F.n. finns tre sådana enheter: enheten för didaktik, enheten för studier av utbildning och kultur och enheten för lärares arbete. Ansvaret för att bedöma antalet pedagogikpoäng i de kurser som ges vid ILU är delegerat till dessa enheter. Fler sådana forskningsenheter som tar ansvar för forskningsanknytningen av lärarutbildningen skulle efter hand kunna utvecklas vid ILU och andra institutioner och samordnas av Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd.

Universitetet har numer skyldighet att att erbjuda möjlighet till forskarutbildning för alla som genomgår en lärarutbildning. Detta påbud kan tolkas på skilda sätt. En tolkning är att (A) alla lärarstudenter skall erbjudas möjligheten att välja vägar genom lärarutbildningen som ger behörighet till forskarutbildning. Det skulle då finnas möjlighet att välja andra vägar som inte ger denna behörighet. En annan tolkning är att (B) samtliga som genomgått en ny lärarutbildning skall vara behöriga att söka till forskarutbildning. Det innebär i så fall ett krav om att lärarutbildningen utformas så att de forskningsförberedande inslagen förstärks för samtliga studenter.Vissa oklarheter är förenade med den sist nämnda tolkningen. Skall alla med nyare lärarexamen, från hela riket, vara behöriga att söka till forskarutbildning vid Uppsala universitet? Skall Uppsala universitet ge en lärarutbildning som ger behörighet att söka till forskarutbildning vid andra lärosäten, i så fall vilka? Vad skall gälla för studerande med äldre lärarexamina? Vi förordar tills vidare tolkning (A) av främst två skäl. Dels skulle de yrkesförberedande inslagen i lärarutbildningen trängas undan om de forskningsförberedande inslagen skulle förstärkas så att de motsvarar åtminstone 60 poäng i existerande ämnen. Somliga studenter vill säkert ha det så, men många torde föredra en mer yrkesinriktad utbildning. Dels skulle, om förkunskapkraven i realiteten sätts lägre än i andra ämnen, det bli svårt att åstadkomma en forskarutbildning som kan mäta sig med universitets övriga forskarutbildningar.

Dock måste de lärarstuderande som slår in på en väg som inte ger behörighet till forskarutbildning erbjudas möjlighet till komplettering för att uppnå sådan behörighet. Det kan ske antingen genom att utbildningen förlängs eller genom att överbryggande kurser erbjuds efter avlagd lärarexamen.

Det krävs en samordning av den forskarutbildning med utbildningsvetenskaplig inriktning som sker vid alla universitetets fakulteter. Exempelvis bör ett kollegium av handledare från olika ämnen där forskning om utbildning pågår inrättas. Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd bör ansvara för sådan samordning. Det innebär att Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd måste ta på sig uppgifter av forskningssamordnande karaktär för hela det utbildningsvetenskapliga området och inte bara för den eller de institutioner och forskningsämnen som direkt sorterar under nämnden.

 

EN FÖRÄNDRAD FAKULTETSNÄMNDSORGANISATION

Resonemangen ovan bygger på förutsättningen att fakultetsnämndsorganisationen är den nu gällande, som innebär att Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd är sidoordnad med de andra nämnderna inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet. Den konstruktionen skapar problem. En möjlighet kan vara att den utbildningsvetenskapliga forskarutbildningen och därmed (hela eller delar av) forskarutbildningsämnet Pedagogik, liksom den institution som ansvarar för denna forskarutbildning och för lärarutbildningarna, flyttas upp ett steg i organisationen, dvs. placeras omedelbart under det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet, direkt under vicerektor. Därmed skulle forskarutbildningsämnet och institutionen tillhöra områdesnämndens och inte en enskild fakultetsnämnds ansvarsområde. Arrangemanget, som i vissa avseenden liknar hur exempelvis den virtuella IT-fakulteten placerats, motiveras av att lärarutbildningarna och den utbildningsvetenskapliga forskningen i hög grad är fakultetsövergripande. Den nuv. utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden skulle förmodligen bättre fylla sin funktion om dess karaktär av fakultetsövergripande samordningsorgan tydliggjordes.

En sådan ordning skulle harmoniera med det förslag som en av vicerektor Leif Lewin ledd arbetsgrupp lade fram hösten 2001 och som innebar att i ett första steg Institutionen för lärarutbildning och Pedagogiska institutionen sammanföres till ett Centrum för utbildningsvetenskaper med två institutioner under var sin fakultetsnämnd och med var sin prefekt, men med en gemensam ledningsgrupp som bland annat samordnar grund- och forskarutbildning samt forskning inom det utbildningsvetenskapliga området. Den lösningen skulle kunna vara relevant om pedagogikämnet tillhör två institutioner och två fakultetsnämnder (Samhällsvetenskaplig och Utbildningsvetenskaplig), eftersom den gemensamma ledningsgruppen skulle kunna hantera somliga samordnings- och konkurrensproblem. Om däremot, vilket vi föreslår, institutionerna slås samman till en enda institution med ansvar för ämnet Pedagogik vore det önskvärt, kanske nödvändigt, att denna institution liksom forskarutbildningsämnet Pedagogik placeras omedelbart under humanistisk-samhällsvetenskapliga områdesnämnd.

Ytterligare ett alternativ är givetvis att pedagogikämnet flyttas från Samhällsvetenskaplig fakultet till Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd. Vi betraktar detta alternativ som sämre. Det skulle bli svårt att upprätthålla den vetenskapliga kvaliteten i forskarutbildningen inom den jämförelsevis resurssvaga Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämndens område, och risken finns att pedagogikämnet där skulle bli alltför dominerande på bekostnad av mångvetenskapligheten.

FÖRSLAG

Vi föreslår att Utbildningsvetenskaplig fakultetsnämnd

- fastställer att det forskarutbildningsämne som knytes till lärarutbildningarna skall vara Pedagogik. Både nuv. Institutionen för lärarutbildning och nuv. Pedagogiska institutionen skall medverka i utformningen av detta ämne.

- tar intitiativ till en sammanslagning av Institutionen för lärarutbildning och Pedagogiska institutionen.

- ansvarar för att erbjuda alla lärarstudenter möjligheten att, inom ramen för lärarprogrammet, välja kurser motsvarande 60 poäng i Pedagogik. Det Allmänna utbildningsområdet i kombination med lämplig Specialisering bör, liksom fallet är i dag, ge den största delen av dessa poäng.

- fastställer behörighetskrav för rätt att söka till forskarutbildning i ämnet Pedagogik. I behörighetskraven bör ingå 60 poäng i Pedagogik eller motsvarande. De som saknar 60 poäng i Pedagogik eller motsvarande skall erbjudas möjlighet till kompletteringskurser.

- tar initiativ till inrättande av utbildningsvetenskaplig inriktning av forskarutbildning i andra ämnen än Pedagogik. Detta slags forskarutbildning skall leda fram till doktorsexamen i t.ex. Kulturgeografi med utbildningsvetenskaplig inriktning. Här krävs överläggningar med berörda fakulteter och institutioner.

- åstadkommer överenskommelser med berörda fakulteter och institutioner rörande antagning till detta slags forskarutbildning med utbildningsvetenskaplig inriktning samt genomförande av utbildningen och examination.

- åstadkommer överenskommelser med fakulteter och institutioner för att i samarbete stödja forskarutbildning i andra ämnen där avhandlingsarbetet har relevans för utbildningsvetenskap utan att leda fram till doktorsexamen med utbildningsvetenskaplig inriktning.

- tar intiativ till en utredning om förutsättningarna för att låta den institution som ansvarar för lärarutbildningarna och för den utbildningsvetenskapliga forskarutbildningen sortera direkt under Områdesnämnden för det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet.


URL of this page is http://www.skeptron.uu.se/broady//uv/utbvet-020110.htm
Created by Donald Broady. Last updated 18 May 2002
Back to Forskning och forskarutbildning med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Uppsala universitet
Back to SEC home page



This page is an historical remnant, part of  Skeptron Web Archive