---

---

URL of this page is www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-gunneriussion-mangfald-030205.html

Vägen till "mångfald"

Håkan Gunneriusson

  

Att vi inte har lyckats beror inte på att vi gjort fel, utan på att det krävs mer tid [1]

Detta yttrade Södertörns dåvarande rektor, Per Thullberg, i slutet av 2002 när han av en journalist bemöttes med påståendet att Södertörns högskola inte fullt ut lyckats med ett av sina uppdrag. Det uppdrag som avsågs var att vid Södertörns högskola häva den sociala snedrekrytering som präglar svenskt högskoleväsen i allmänhet. Att Södertörns högskola överhuvudtaget pekas ut i detta sammanhang hör intimt samman med högskolans tillkomst i sin nuvarande form.

Så här i efterhand är det naturligt att media reagerar över att Södertörns högskola inte har uppnått uppsatta mål när det gäller att integrera personer med invandrarbakgrund. Men om man ser det förgångna ur det förflutnas perspektiv, uppenbarar sig ett antal vägskäl. Stående vid dessa vägskäl var det inte alls självklart att högskolans idé var den som nu utkristalliseras.

En ny högskolestruktur

1994 fanns inte Södertörns högskola men planeringsarbete pågick. Då syftade ordet mångfald främst på att det vid den kommande högskolan skulle finnas en stor flora av akademiska ämnen. [2] Detta var innan Södertörns högskolas ledning införde de båda begreppen mångkultur och mångvetenskap i skapandet av sin identitet. Den regionala obalansen som det i dag talas om gällde då inte etnisk snedrekrytering, ej heller den sociala snedrekryteringen. [3] Det var snarare så att det ansågs att den södra länsdelen inte hade fått statliga satsningar i lika hög grad som den norra delen.  Man kan tala om att den politiska ambitionen vid denna tidpunkt var en elitsatsning, snarare än att det handlade om en satsning på studiesvaga grupper som grupper med invandrarbakgrund. Mycket av argumentationen kring den kommande högskolan handlade om att Östersjöstiftelsens pengar skulle grantera forskningsresurser för den nya högskolestruktur som skulle skapas. Konstruktionen hade gjorts av den dåvarande borgerliga regeringen, som hade eliminerat löntagarfonderna. I praktiken hade de beslutsfattande politikerna ha hitta på vad som helst för syfte för denna stiftelse.

Klart var att det fanns en allmän medvetenhet om att den södra regionen i stockholmsområdet inte nådde upp i samma höga utbildningsnivå som de övriga delarna av området. Antalet nybörjare på högskolenivå, när det gällde studenter som nyligen avslutat gymnasiet, var även den något lägre än för stockholmsområdet. Siffrorna var till och med lägre än för riksgenomsnittet. [4] Problemen med det södra storstockholmsområdet lyftes fram av flera lobbygrupper. En aktör som redan tidigt framstod som viktig var landstinget, som ju också hade ekonomiska resurser att fördela i högre grad än många andra intressegrupper. Landstinget hänvisade dock även det till den regionala snedfördelningen, men i termer av få högskoleplatser. [5] Sociala faktorer som vikten av ”internationalisering och ett mångkulturellt samhälle” nämndes i förbigående men betonades emellertid inte. [6] Landstinget hade med anledning av sitt forskningscentrum vid NOVUM i Flemingsberg, en egen anledning till att förespråka placeringen av en ny högskola söder om Stockholms stad.

Södra Stockholm ligger inte söder om Stockholm

När så den så kallade Stockholmskommittén utgav sitt delbetänkande Kronan Spiran Äpplet underströks att det fanns få högskoleplatser i södra delen av Storstockholm. [7] Det förslag som kommittén presenterade innehöll tre olika lokaliseringsorter som tillsammans skulle utgöra en nätverkshögskola. Särskild hänsyn till mångkultur kan inte sägas ha dominerat detta förslag. Dels för att satsningen på Stockholms södra kommuner enbart var en av de tre som skulle göras, dels för att de utbildningar som planerades för detta campus inte valts för att den sociala snedrekryteringen skulle hävas - vare sig ur etnisk eller allmän social betydelse. [8] Detta är anmärkningsvärt då den sociala snedrekryteringen i de södra stockholmskommunerna särskilt belyses på annat ställe i utredningen. [9] Det kan således konstateras att man från kommitténs håll ansåg att de huvudsakligen vårdinriktade utbildningarna vid NOVUM skulle kunna tillfredställa de politiska kraven på att minska den sociala snedrekryteringen. Så länge diskussionen gällde lokalisering vid tre områden - Haninge, NOVUM, samt södra Stockholms innerstad (Hammarby eller Kvarnholmen) - fanns det ingen stark hävstång för att hävda det multikulturella som en del av lärosätets idé.

Kommittéledamoten Bo Ringholm fronderade dock mot det delbetänkande som övriga ledamöter kommit fram till. Hans reservation gick ut på att enbart det campusområde som kallades ”Spiran” skulle utvecklas, detta område sammanföll med NOVUMs lokalisering i Flemingsberg. Han argumenterade delvis kring att den regionala obalansen därmed skulle kunna hävas. Den sociala snedrekryteringen kunde inrymmas som en outtalad del av denna obalans. Detta handlar naturligtvis i hög grad om politisk styrning, om socialingenjörskonst i högre grad än akademisk planering. Eftersom Ringholm var en av de politiska representanterna i kommittén är det inte heller anmärkningsvärt att han tog särskild hänsyn till frågor som är viktiga inom den politiska sfären, snarare än inom den akademiska. Den etniska snedrekryteringen nämndes emellertid inte heller i hans reservation. Ringholm var vid denna tid landstingspolitiker i Stockholm och hade naturligtvis goda skäl att förespråka en placering av en ny högskola precis där landstinget redan hade sin forskningsverksamhet förlagd. Ringholm fick ganska besk kritik av kommitténs ordförande Bjarne Kirsebom, för att han inte valt att inordna sig.

Nya ministrar, nya idéer

Hösten 1994 bytte Sverige från en borgerlig till en socialdemokratisk regeringsbildare. I den nya regeringen kom Bo Ringholm, en av Novums starkaste tillskyndare att ingå. Kort därefter byttes också ordföranden för organisationskommittén Bjarne Kirsebom ut mot Göran Löfdahl. Även om kommittén i hög grad var en akademisk församling, var det möjligt för utbildningsministern, Carl Tham, att ändra i kommittén, den sorterade ju ändå under departementet. Placeringen av Södertörns högskola kom efter detta att fokuseras på Novum. [10] Organisationskommittén fick som särskilt uppdrag från regering och riksdag att utforma en högskola, i anslutning till NOVUM. Detta bland annat för att häva den låga genomsnittliga utbildningsnivån i de södra länsdelarna. Multikultur eller etniska frågor omnämns inte av regeringen. Utbildningsutskottet var dock tvunget att framhålla i sitt betänkande att samma krav skulle ställas på denna högskola som ställdes på andra. [11] Med andra upplevdes att den politiska styrningen kunde komma att inverka menligt på högskolans anseende. Detta påpekande var dock meningslöst i sig då politiska direktiv kring akademiskt anseende i bästa fall ignoreras och i sämsta fall får motsatt verkan. Den akademiska sfären är inte intresserad av att följa en annan logik än sin egen, den vill i synnerhet förhålla sig autonom i förhållande till den politiska sfären. Organisationskommittén (med sin nye ordförande) fick emellertid fria händer att utforma verksamheten vid det nya lärosätet, vilket medförde att den akademiska verksamheten inte utsattes för någon detaljerad politisk styrning. En helt ny akademisk struktur för Södertörns högskola blev resultatet av organisationskommitténs arbete.

 

Tolkning av uppgiften

I en pro memoria från den utbildnings- och forskningsgrupp som tillsattes av organisationskommittén restes förslag på ett akademiskt basår för att öka rekryteringen till Södertörns högskola. I detta sammanhang nämndes särskilt ”studerande från invandrarmiljöer”. Dessa studenter skulle tänkas behöva extra stöd med svenska språket och språklaboratorium föreslogs som en resurs. [12] Denna språkverkstad kom sedan också att inrättas. Invandrartätheten togs även i början av 1996 upp som en del av problemet med den höga sociala snedrekryteringen i regionen. Underlaget var dock tämligen påvert, det kunde konstateras det man redan visste: att många i regionen var födda utomlands. [13] De som var födda utomlands var dock inte i första hand den grupp man kunde tänkas locka till sig, snarare var det deras barn som var målgruppen. I den första studentkatalogen som gällde höstterminen 1996, underströks emellertid det ”mångkulturella”. Det stod inte bara ”mångkulturell” stort över hela omslaget, det argumenterades också kring att Södertörn var beläget i ett område med många invandrare. [14] Någonting om social snedrekrytering nämns emellertid inte. Det tidigare omnämnda statistiska underlaget kunde inte röja huruvida studenter med invandrarbakgrund hade lägre utbildning än övriga svenskar bosatta i söderkommunerna. Därför får det sägas vara tveksamt att omtolka uppdraget som gällde social snedrekrytering till att handla om etnicitet, eller mångkultur som det kallades. Enligt statistik från Högskoleverket för år 2001 hade 24% av de som påbörjade en högskoleutbildning vid Södertörns högskola utländsk bakgrund. Detta placerade Södertörn som andra lärosäte när det gällde studenter med utländsk bakgrund, riksgenomsnittet låg på 13%. Hösten 1998 var 14% av Södertörns studenter födda utomlands, alltså högre än rikssnittet för den än bredare kategorin utländsk bakgrund. [15] I hur hög grad detta var ett resultat av de ansträngningar som gjorts för att locka dessa grupper till sig är svårt att sia om. Frågan är vilka resultat som skulle ha uppnåtts av en högskola med samma multikulturella profilering, om den högskolan var placerad i exempelvis Umeå? Inom Södertörndiskursen kan man dock finna exempel på att det skulle vara frågan om att strategien burit frukt: ”Högskolans mångkulturella profil har gjort att även historieämnet i viss mån rekryterat studenter med invandrarbakgrund”. [16] Uttalandet är ett exempel på en legitimering av de insatser som gjorts för att aktivt skapa högskolans idé. Idén har ett eget liv och kan även komma att verka självförverkligande. Doktoranden i utbildningssociologi, Mikael Börjesson, har samlat fakta inom ramen för forskningsprojektet Kampen om studenterna. Det svenska högskolefältet och lärosätenas rekryteringsstrategier 1993-2003. Där framgår att den sociala rekryteringen till Södertörns högskola var förhållandevis hög för hösten 1998, mer jämförbar med de större och mer etablerade universiteten än med de yngre högskolorna. Det som skiljde Södertörns högskola från dessa var emellertid lägre meritokratiska värden hos studenterna, jämfört med de etablerade universiteten. [17] En hypotes är att det kan röra sig om att ungdomar inom hela Stockholms län söker sig till Södertörns högskola, när de har för låga betyg för att komma in vid något av regionens övriga lärosäten. Som bekräftelse på detta kan SCB:s statistik från år 2000 framhållas. Enbart 33% av studenterna vid Södertörn kom från Södertörnskommunerna. 48% kommer däremot från Stockholms kommun. Att det skulle röra sig om att studenter med invandrarbakgrund generellt skulle ha lägre betyg är inte sannolikt. [18] Södertörn kan således sägas ha lyckats med den självpåtagna uppgiften att rekrytera studenter med invandrarbakgrund. Däremot har högskolan inte lyckats med den ursprungliga uppgiften att häva den sociala snedrekryteringen.

Idéer på kollision?

Uppdraget från regering och riksdag innehöll således den regionala målsättningen att höja utbildningsnivån i den södra delen av stockholmsområdet. Organisationskommittén beslöt också att ge högskolan en ny organisationsstruktur, som även gav den akademiska lärarkåren locka till sig kvalificerad personal till en högskola som var ny och därmed saknar symboliska resurser som ett redan etablerat lärosäte kan locka med.

Det fanns alltsedan Södertörns tidiga planering en vilja till att bli en unik högskola på ett antal områden. Främst har detta manifesterats genom organisatoriska åtgärder. Ett av de främsta kännetecknen på detta är den så kallade mångvetenskapen. I korthet kan det sägas vara en organisatorisk form som skall låta olika discipliner korsbefrukta varandra. Skillnaden mellan tvärvetenskap och mångvetenskap skulle vara att mångvetenskap låter ämnesidentiteterna vara orubbade i högre grad. Detta har i sin tur resulterat i att Södertörn har ett antal examina som med unika benämningar.

I hur hög grad svarar denna ”mångvetenskap” mot det behov som det ”mångkulturella” studentunderlaget efterfrågar? En hypotes jag ställer upp här är att svenskar med invandrarbakgrund som skall – och själva strävar efter - att integreras i det svenska samhället, vill ha examina som är lätt igenkännbara på arbetsmarknaden. Att ha invandrarbakgrund är ett tydligt handikapp på arbetsmarknaden, att ha en utbildning som inte känns igen av arbetsgivaren kan vara ett ytterligare möjligt handikapp. Tanken med den nya strukturen sades emellertid vara att skapa utbildningar som var mer, inte mindre, attraktiva på arbetsmarknaden. En fråga är alltså hur man skapar utbildningar som är mer attraktiva på arbetsmarknaden än de som finns inom övriga svenska högskoleväsendet? Om inte denna svåra uppgift är löst, då har man istället begåvat individer med invandrarbakgrund med ytterligare ett handikapp. Kan man överhuvudtaget på förhand veta om de nya utbildningsprogrammen är mer attraktiva på arbetsmarknaden eller ej? Detta är en retorisk fråga som endast kan besvaras med ett tydligt nej. Huruvida det är försvarbart att experimentera med utbildningsprogrammen är en fråga som är svårare att besvara. Den överordnat strategiska uppgiften för högskolan var att fånga upp grupper som annars inte skulle läsa på högskola – företrädesvis sådana som kommer från studieovana miljöer. Detta har av organisationskommittén, tolkats som ett problem som gäller invandrarfrågor. Detta är inte helt fel, men inte heller identiskt med den uppgift man ålagts. Men med tanke på att kommittén på eget bevåg gjorde detta val, kan det tyckas märkligt att profileringen på mångvetenskap sågs som så oproblematisk i förhållande till ambitionen om mångkultur. Det är kanske ännu för tidigt att kunna dra några slutsatser kring detta. Inledningsvis nämnde ju rektor Thullberg att ledningen för Södertörns högskola gjort rätt i de frågor som här berörts, det är tiden som saknats. Ännu mer tid och Södertörns högskolas kommande omorganisation kommer kanske att innebära förändringar för högskolans rekrytering. Det är i vilket fall frågan om ett intressant experiment i stor skala som äger rum för närvarande i södra storstockholm.

---

URL of this page is http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-gunneriussion-mangfald-030205.html
This HTML page created by Donald Broady. Last updated 5 Feb 2001
Back to SEC home page