Forskning forskarutbildn ILU 30 nov 1999

URL of this page is www.skeptron.uu.se/broady/uv/fo991130.htm

FORSKNING OCH FORSKARUTBILDNING
MED ANKNYTNING TILL LÄRARUTBILDNINGSOMRÅDET VID UPPSALA UNIVERSITET

Rev. version av underlag för LUF-nämndens forskningsutskotts
arbete med mål och riktlinjer
för forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningsområdet

1999-11-30

Donald Broady, Institutionen för lärarutbildning, Uppsala universitet
<donald.broady@ilu.uu.se>, URL http://www.skeptron.uu.se/broady/

SAMMANFATTNING

Lärarutbildningskommittén har föreslagit satsningar på lärarutbildningarnas forskningsöverbyggnad och bättre möjligheter för studenter med lärarexamen att genomgå forskarutbildning. Vid somliga lärarutbildningar i landet inrättas nya yrkesinriktade forskarutbildningsämnen. Nedan skisseras en annan strategi som innebär

att Uppsala universitet erbjuder studenter med lärarexamen ett brett spektrum av vägar till forskarutbildning i åtskilliga ämnen. Inget enskilt ämne skall monopolisera lärarutbildningsområdets forskarutbildning i Uppsala,
att en forskarskola för lärarutbildningsområdet utvecklas,
att ämnet pedagogik vid Uppsala universitet även fortsättningsvis skall hållas samman som ett ämne inom vilket undervisning och forskning bedrivs vid två institutioner, Pedagogiska institutionen och Institutionen för lärarutbildning,
att en yrkesanknuten variant av pedagogikämnet utvecklas..

UPPSALAS PROFIL: MÅNGA VÄGAR TILL FORSKARUTBILDNING

Vid många av Uppsala universitets institutioner bedrivs forskning och forskarutbildning av relevans för lärarutbildningsområdet. Det gäller allt från fysikdidaktik vid Fysiska institutionen till livsåskådningsstudier vid Teologiska institutionen. En särskilt nära relation till lärarutbildningarna har ämnet pedagogik, inom vilket forskning och undervisning bedrivs vid två institutioner, Pedagogiska institutionen och Institutionen för lärarutbildning.

Inget ämne bör monopolisera forskarutbildningen inom lärarutbildningsområdet. Lärarutbildningarna i Uppsala är knutna till många bland universitets institutioner. För studenter med håg och fallenhet bör lärarutbildningen fungera som en förstuga till forskarutbildning i åtskilliga ämnen. Det är angeläget att man vid de medverkande institutionerna sörjer för att lärarprogrammens studenter erbjuds kontakter med levande forskningsmiljöer och goda möjligheter att förbereda sig för att eventuellt söka till forskarutbildning. Lärarstuderande får inte behandlas som en kategori som förutsätts vara ointresserade av eller oförmögna till forskarutbildning.

Det har, nu senast från Lärarutbildningskommittén, uttryckts önskemål om att "lärarutbildningen tillförsäkras en egen forskarutbildning och egen forskning, inriktad på pedagogisk yrkesverksamhet samt mot förskolans, förskoleklassens, skolans, fritidshemmets och vuxenutbildningens behov" (SOU 1999:63, s. 119). Utifrån sina olikartade förutsättningar prövar universitet och högskolor i landet skilda vägar för att tillfredsställa detta behov. På somliga håll har man inrättat ett särskilt professionsanknutet forskarutbildningsämne med rubriker som Lärande eller Pedagogisk arbete. Men Lärarutbildningskommitténs förslag innebär inte att lärarutbildningen måste tilldelas ett nyskapat "eget" ämne. Vid ett forskningsintensivt universitet som Uppsala finns ingen anledning att hänvisa samtliga lärarstuderande eller yrkesverksamma skollärare till enbart ett nytt forskarutbildningsämne definierat av anknytningen till yrkeskåren och skolväsendet i regionen. Åtskilliga bland dem bör ges förutsättningar att i samband med eller efter lärarutbildningen förbereda sig för att söka till forskarutbildning genom studier på grundutbildningsnivå i något existerande ämne. Närmast till hands ligger något av de i lärarexamen ingående undervisningsämnena eller pedagogik. En direkt professionsinriktad forskarutbildning blir därmed ett alternativ bland flera, och kan tills vidare genomföras inom pedagogikämnets ram.

Uppsalamodellen skulle således kunna innebära att studenter med lärarexamen erbjuds en mångfald vägar till forskarutbildning. Härvid kan de i lärarexamen ingående ämnena utnyttjas på åtminstone tre skilda sätt. Tag en lärare med, låt säga, religionskunskap i sin examen. För det första kan hon eller han inom ramen för en ämnesdidaktisk forskarutbildning fördjupa sig i undervisningsproblem knutna till skolämnet religionskunskap eller universitetsämnet religionsvetenskap. En annan möjlighet är att fortsatta studier leder fram till ett avhandlingsarbete om religionsvetenskapliga problem vilka inte är knutna till något enskilt undervisningsämne men av relevans för lärares yrkesverksamhet, exempelvis problem kring skolans hållning till etik och moral. En tredje möjlighet är en forskarutbildning och ett avhandlingsämne utan direkt beröring med läraryrket eller skolan.

Den sist nämnda möjligheten får inte glömmas bort. För ögonblicket domineras den offentliga debatten om lärarutbildningarnas forskningsöverbyggnad av intressenter (Kommunförbundet, skollärarnas fackliga organisationer m.fl.) som förespråkar en starkt yrkesanknuten forskning om skolans vardag, vilket kanske är den enda realiserbara inriktningen vid somliga högskolor i landet. Men Uppsala universitet har förutsättningar för att skapa en egen profil genom ett rikare utbud av alternativ. På så vis skulle lärarutbildningsområdet i Uppsala erhålla en forskningsöverbyggnad liknande civilingenjörs- eller medicinarutbildningarnas. Vid en teknisk högskola är forskning om ingenjörers yrkesutövning en specialitet bland andra; merparten av forskningen ägnas områden inom teknik, matematik, fysik, kemi, etc. Ingen förväntar sig att samtliga medicinare skall ägna sin forskning åt vården som arbetsplats. Lika litet bör lärarutbildarna vid Uppsala universitet uppfatta det som ett nederlag om somliga av deras studenter söker sig till en forskarutbildning utan omedelbar knytning till skolläraryrket.

Den till universitetet förlagda delen av lärarutbildningen skall vara ett ställe där horisonterna vidgas och där undervisningen tjänar som en gedigen förberedelse för olika slags levnadsbanor. Uppfattningen att lärarkandidater utbildas för ett enda yrke gör utbildningen mindre attraktiv och vilar dessutom på en illusion. Faktum är att många med lärarutbildning i bagaget ägnar sig åt annat.

Samtidigt måste behoven tillgodoses hos dem som önskar en forskarutbildning som är nära relaterad till läraryrket och skolan som arbetsplats. Ett annat behov är att förkorta vägen från lärarexamen till forskarutbildning för dem som läst t.ex. Förskollärarprogrammet (120 poäng) eller Grundskollärarprogrammet 1-7 (140 poäg) vilka innehåller ganska få ämnesteoretiska kurspoäng. För att hantera båda dessa problem diskuteras vid Institutionen för lärarutbildning och med pedagogikföreträdarna möjligheten att utveckla en professionsanknuten inriktning inom ämnet pedagogik.

BEHÖRIGHETSFRÅAN

"En grundläggande lärarutbildning skall ge behörighet till forskarutbildning analogt med vad som gäller för flertalet andra utbildningar inom högskolan", menar Lärarutbildningskommittén (SOU 1999:63, s. 119). Ibland tolkas detta så att de längre lärarutbildningarna skall ge omedelbar behörighet till studier på forskarutbildningsnivå. En svårighet som i så fall måste hanteras är att den praktisk-pedagogiska lärarutbildningen är och skall vara en yrkesutbildning som knappast kan inrymma reellt forskningsförberedande inslag att jämföras med en 60 poängs grundutbildning i ett traditionellt universitetsämne. Ett nytt yrkesanknutet forskarutbildningsämne, till vilket lärarexamen skulle ge omedelbar behörighet, skulle få svårt att etablera en vetenskaplig nivå som är jämförbar med flertalet andra universitetsämnen. Risken är uppenbar att det nya ämnet och de nya doktorerna hamnar i strykklass. Och omvänt: om 60 reellt forskningsförberedande kurspoäng av ordinärt slag tvingas in i yrkesutbildningen torde denna passa dåligt för den stora majoritet studenter som inte har några planer på att doktorera.

Problemet är av den sort som saknar en riktigt bra lösning. Ett sätt att hantera det kan vara att skapa en professionsanknuten inriktning inom det existerande ämnet pedagogik.

F.n. pågår vid Institutionen för lärarutbildning en genomgripande omläggning av den praktiskt-pedagogiska lärarutbildningens samtliga kursplaner, bland annat i syfte att göra kurserna mer kumulativa och att göra det lättare att bedöma hur många forskningsförberedande kurspoäng de olika momenten inrymmer. Arbetet är inte avslutat. En möjlighet som diskuterats är att låta en längre lärarutbildning inrymma 60 poäng i "pedagogik med inriktning mot lärares arbete", vilket skulle ge omedelbar behörighet för forskarutbildningsstudier med denna inriktning. Ett lägre antal poäng skulle den få tillgodoräkna sig som efter sin lärarexamen önskar studera ämnet pedagogik med andra inriktningar (dvs. för att studera pedagogik med annan inriktning än lärares arbete krävs kompletterande pedagogikstudier på C- och ev. B-nivå). Och för ytterligare andra ämnen, t.ex. psykologi, borde en lärarutbildning kunna tillgodoräknas som ett ännu lägre antal poäng. Dessa behöörighetsfrågor måste självfallet redas ut med berörda fakulteter, institutioner och ämnesföreträdare. Det är osäkert om tillvägagångssättet låter sig realiseras eftersom det förefaller ogörligt att sära mellan olika inriktningar av ämnet pedagogik när en student vill använda, låt säga, sina 60 poäng i pedagogik som huvudämne i kandidatexamen eller som behörighetsgrund för att söka till forskarutbildning i pedagogik. I sådana fall har man antingen poäng i pedagogik eller också har man inte poäng i pedagogik. Det tycks inte vara möjligt att stipulera att 60 poäng i "Pedagogik med inriktning mot lärares arbete" ger behrighet till en forskarutbildning i "Pedagogik med inriktning mot lärares arbete" men inte till annan forskarutbildning i pedagogik.

En annan möjlighet som f.n. diskuteras vid ILU och med pedagogikämnets företrädare ärr att sörja för att 40 poäng i pedagogik inkluderas i examen från de längre lärarprogrammen. Efter fullgjord examen skall flera alternativ erbjudas dem som önskar fortbildning: en termins pedagogikstudier på C-nivån, vilket ger behörighet för forskarutbildning i pedagogik; fortsatta studier i ett undervisningsämne; eller, för dem som inte siktar på att bli forskare, möjligheten till ett års studier som leder fram till en yrkesanknuten alternativ magisterexamen.

EN FORSKARSKOLA FÖR LÄRARUTBILDNINGSOMRÅDET

Sedan hösten 1997 pågår vid Institutionen för lärarutbildning arbetet med att i blygsam skala bygga upp en "forskarskola". Benämningen är vald eftersom verksamheten närmast liknar de forskarskolor som på senare år skapats med medel från Stiftelsen för strategisk forskning och inom ramen för av Nutek initierade kompetenscentra. Med andra ord skall doktoranderna vara antagna till forskarutbildningen vid andra institutioner, där de har sin huvudhandledare, genomför flertalet kurser och examineras, medan forskarskolan arrangerar vissa forskarutbildningskurser (vilka självfallet för att tillgodoräknas måste godkännas av kursdeltagarnas respektive "moderinstitution") och erbjuder doktorandtjänster, arbetsplats, IT-stöd, biträdande handledning, delaktighet i en flerdisciplinär forskningsmiljö etc.

Med denna inriktning torde en forskarskola för lärarutbildningsområdet kunna fungera som ett resurstillskott och inte som en konkurrent till forskarutbildningen vid andra institutioner.

I dag har nitton doktorander sin anställning förlagd till ILU (femton i pedagogik, en i kulturgeografi, en i nordiska språk, en i engelska, en i historia). Ytterligare fjorton doktorander med anställning vid andra institutioner handleds av ILUs professor och bidrar till miljön vid institutionen. Vidare sker f.n. en stark expansion av ILUs grundutbildning i ämnet pedagogik på C- och D-nivå, som är en viktig rekryteringsbas för forskarutbildningen.

Inom forskarutbildningen har ILU ingen egen examinationsrätt men medverkar på skilda sätt i utbildningen av studerande som är inskrivna i forskarutbildningen vid andra institutioner. Enligt en överenskommelse i februari 1998 med Pedagogiska institutionen anordnar ILU följande fyra inriktningar inom forskarutbildningen i ämnet pedagogik: Pedagogik med inriktning mot didaktik; Pedagogik med inriktning mot utbildnings- och kultursociologi; Pedagogik med inriktning mot informationsteknologi; Pedagogik med inriktning mot lärares arbete och lärarutbildning. Att ILU anordnar dessa inriktningar inom forskarutbildningen i ämnet pedagogik innebär att det vid ILU arrangeras vissa forskarutbildningskurser och seminarieverksamhet, att huvudhandledare eller biträdande handledare finns vid ILU, att doktoranderna deltar i forskargrupper eller projekt förlagda till ILU, etc.

Ambitionen är att ILU på liknande sätt skall samverka med forskarutbildningen även i andra ämnen än pedagogik. På så vis skall en forskarskola för lärarutbildningsområdet växa fram.

PEDAGOGIKÄMNET

I Uppsala bedrivs forskning och undervisning i ämnet pedagogik vid två institutioner, Pedagogiska institutionen och Institutionen för lärarutbildning. Företrädarna för pedagogik strävar efter att fördjupa samarbetet mellan dessa två institutioner, i syfte att ämnet även fortsättningsvis skall fungera som ett ämne. Uttryck för denna strävan är att det fr.o.m hösten 1999 finns ett för pedagogikämnet gemensamt handledarkollegium liksom ett gemensamt högre seminarium. I sådana sammanhang samverkar således lärare och forskare i pedagogik, oavsett institutionstillhörighet. Vidare har ämnesföreträdarna under det senaste året granskat alla nya kursplaner från ILU för att åstadkomma en gemensam måttstock för samtliga de kurser som i Uppsala ger poäng i ämnet pedagogik.

ANDRA ÄMNEN

Mångfalden av livaktiga forskningsmiljöer vid Uppsala universitet er den främsta tillgången för den fortsatta utvecklingen av forskning och forskarutbildning i anslutning till lärarutbildningsområdet. Det är väsentligt att lärarutbildningarna i Uppsala är och förblir universitets gemensamma angelägenhet. Därmed kan forskning av relevans för lärarutbildningsområdet bedrivas vid många institutioner och lärarutbildningsprogrammens studenter har möjlighet att förbereda sig för forskarutbildning inom ett stort antal ämnen. Trots mycket begränsade resurser har Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnd tillämpat principen att de medel som kan satsas på forskning och forskarutbildning skall fördelas i fri konkurrens bland alla förekommande aktörer inom lärarutbildningsområdet oavsett institutions- eller fakultetstillhörighet. Avgörande skall enbart vara den sökandes vetenskapliga meriter, kvaliteten på ansökan och forskningens relevans för nämndens ansvarsområde. På det sättet vill nämnden försäkra sig om att den forskning och forskarutbildning man väljer att stödja trots liten volym håller en hög kvalitet.

För att låta lärarstuderande och utexaminerade lärare ta del av de möjligheter till forskarutbildning som universitetet erbjuder har Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnd sammanställt en handbok som beskriver vägarna till forskarutbildning vid de olika fakulteterna och institutionerna. Inte minst viktigt är att peka på möjligheterna att bygga vidare på kurser som givits inom ramen för lärarutbildningen.

FÖRUTSÄTTNINGAR VID ILU

Uppsala universitet har sedan några år satsat på en forskningsöverbyggnad vid Institutionen för lärarutbildning. Genom Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnd kanaliseras medel för forskning och forskarutbildning till institutionen. Hösten 1997 tillsattes institutionens första professur. F.n. pågår forskning inom följande tre FoU-enheter: Didaktik (med delområdena Studier av lärande och socialisation och Pedagogisk teori); Lärares arbete (delområden är Skolutveckling, Lärande, Förutsättningar för lärande); Utbildning och kultur (delområden är Digital litteratur och flexibelt lärande, Mångetnicitet och utbildning, Utbildnings- och kultursociologi). I anslutning till FoU-enheterna finns externfinasierade forskningsprojekt, utbytesprogram, forskarnäverk, seminarieserier etc. Forskningsverksamheten bygger i hög grad på samverkan med andra institutioner. För aktuell information om ILUs forskning, se http://www.skeptron.uu.se/broady/edu-research/.

Vid ILU finns väl etablerad och framgångsrik forskning inom några områden, främst didaktik och utbildnings- och kultursociologi.

Forskningsgruppen för didaktik <http://www.ilu.uu.se/ilu_new/forskning/didaktik/index.htm> har sina rötter i Centrum för didaktik som bildades 1987. Som forskningstradition fokuserar didaktiken på innehållet i undervisning och lärande: det kunskapsinnehåll som skolan är tänkt att förmedla men också de föreställningar om människan och hennes relation till sig själv, andra och sin omvärld som följer av ett bestämt kunskapsinnehåll. Det för nrvarande största projektet är inriktat mot både skolutveckling och forskning om skolevelevers intresse för naturvetenskap och teknik. Detta projekt startades 1999 i samverkan med Pedagogiska institutionen och med finansiering från Björn Svedbergs stiftelse för naturvetenskap och teknik.

Verksamheten inom Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi <http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/> sker i hög grad i samverkan med franska sociologer eller inom ramen för europeiska forskarnätverk. Pågående forskningsprojekt och avhandlingsarbeten ägnas frågan hur skolelevers eller studenters innehav av "kulturellt kapital" och andra tillgångar kan förklara vad som sker i mötet med skolan, universitetet eller yrkeslivet. Några forskningsprojekt fokuserar "transnationella" tillgångar såsom språkfärdigheter, utlandsstudier, förtrogenhet med andra kulturer och sociala kontaktnät i andra länder. Andra studier ägnas de sociala och kulturella villkoren för förändringar inom konstens, litteraturens och vetenskapens fält. Vidare pågår studier av skolundervisningens betingelser i tredje världen, särskilt Afrika. Det senaste startade större projektet är en av Riksbankens Jubileumsfond finansierad studie "Formering för offentlighet" i vilken åtta seniora forskare och fyra doktorander medverkar.

Andra verksamheter är av mindre omfattning. Området "Mångetnicitet och utbildning" <http://www.ilu.uu.se/Max/index.htm> har sin förankring i lingvistik, särskilt tvårspråkighetsforskning, och analyser av klassumsinteraktion. Kärnverksamheten är f.n. ett av Högskoleverket projekt "Klassrumsinteraktion och lärande i ett mångkulturellt samhälle" som bedrivs i samverkan mellan ILU, Institutionen för nordiska språk och Pedagogiska institutionen och engerar en seniorforskare, en doktorand och några magistrander.

Enligt planerna skall ett nytt forskningsområde "Utbildningspolitik och pedagogisk filosofi" tillkomma våren 2000.

FoU-enheten Lärares arbete <http://www.ilu.uu.se/ilu/dok/Lararesarbknyt.htm> är under uppbyggnad. Här är utgångspunkten lärares och lärarutbildares yrkesverksamhet. Till ambitionerna hör att utveckla metoder som möjliggör för lärare och lärarutbildare att själva undersöka sina egna arbetsvillkor och sin egen skolvardag. Att verksamheten är under uppbyggnad innebär att stor vikt f.n. läggs vid fortbildning av lärare och läarutbildare, men även forskning och forskningsinitiering påpgår, exempelvis inom områdena ungdomskultur, barns matematiska begreppsbildning, barn och trafik, samt integrering av svårt handikappade skolelever .

Inom vissa områden är verksamheten vid ILU av mer blygsam omfattning och förutsätter tät samverkan med forskningsmiljöer vid andra institutioner och lärosäten. Här ligger lärarutbildningsområdets styrka i de nära kontakter som finns med ett antal ledande forskningsmiljöer, exempelvis inom IT-området en väl etablerad samverkan med KTH, inom miljöområdet med SLU osv. Ett exempel är forskningsprogrammet Digital litteratur <http://www.nada.kth.se/~broady/diglit/>, som bedrivs i samverkan med Institutionen för numerisk analys och datalogi/CID vid Kungl. Tekniska Högskolan och ägnas utveckling av redskap och metoder för hantering av vetenskapliga utgåvor, forskningsmaterial och läromedel på Internet. Inom forskningsprogrammet finns vid ILU några doktorander finansierade av KK-stiftelsen men få seniora forskare med IT-kompetens, varför verksamheten måste bygga på samverkan med andra institutioner. Sedan hösten 1999 sker en del av programmets verksamhet i anslutning till uppbyggnaden av Swedish Learning Lab, en av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse stödd samverkan mellan Uppsala universitet, KTH, Karolinska Institutet och Stanford University med syftet att utforska potentialerna för ICT-stött lärande inom universitetets grundutbildning. ILUs professor är director för Uppsala Learning Lab <http://www.skeptron.uu.se/broady/dl/ull-dir.htm>. De första projekten åren 2000-2002 skall behandla dels nya virtuella och fysiska mötesplatser för lärande, dels undervisning i bioinformatik.

Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi, ILU, har väl utbyggt forskningssamarbete med många länder. Bland annat leds forskarnätverket "Formation des élites et internationalisation de la culture" med deltagare från ett tjugotal länder sedan starten 1993 av Donald Broady, nu vid ILU, och Monique de Saint-Martin vid École des hautes Études en sciences sociales, Paris. Donald Broady har även varit medansvarig för ett forskarutbildningsutbytesprogram med École des Hautes Études en Sciences Sociales inom vars ram många franska forskare och doktorander besökt Sverige och omvänt, och leder sedan 1998 ett SIDA-finansierat nätverk "Network for Educational Research in Developing Countries, With a Focus on Sub-Saharan Africa", samt i Norden sedan starten 1992 nätverket "Forskning om fält".

Bland nätverk som är inriktade mot undervisning och inte primärt forskning ingår Donald Broady i ett EU-finansierat Socrates-Erasmus thematic network "Advanced Computing in The Humanities" samt i COIMBRA Group's Task Force ODL, Continuing Education and Life-Long Learning. Den nämnda Learning Lab-verksamheten sker inom ramen för Wallenberg Global Learning Network (WGLN) som efter hand skall utvidgas till fler lärosäten i fler länder.

Även inom det didaktiska området förekommer nordisk och internationell samverkan.

Åtskilliga andra verksamheter vid ILU bör kunna utgöra en grund för utveckling av forskning. Det gäller exempelvis Regionalt utvecklingcentrum (ReGU), ett kontaktnät mellan Uppsala universitets lärarutbildningar och skolväsendet i regionen som idag främst sysslar med skollärares kompetensutveckling men som i framtiden bör kunna leda fram till gemensamma forskningssatsningar.

Flaskhalsen för forskningsuppbyggnaden vid ILU är f.n. det otillräckliga antalet seniorforskare. Vid institutionen tjänstgör ett drygt hundratal lärare (motsv. ca 70 heltider), bland vilka endast ett dussin är disputerade: en professor (i pedagogik med inriktning mot lärarutbildningars pedagogik), tre docenter (en i pedagogik, en i psykologi, en i fysik) och nio doktorer (åtta i pedagogik, en i tvåspråkighet, en i statsvetenskap). Dessutom en lärare med gammal licentiatexamen i pedagogik.

Flertalet av de disputerade lärarna arbetar huvudsakligen med undervisning. Hittills har vid ILU inte funnits nämnvärda resurser för forskarassistenttjänster, lektorsforskning el.dyl. Nya möjligheter har skapats genom det nya arbetstidsavtalet för Uppsala universitets anställda, som ger ökat utrymme för forskning eller kompetensutveckling i tjänsten. Vid ILU har beslutats att utrymmet för lektorer skall vara 20% och för adjunkter 10%. Ambitionen är att lektorerna skall bidra till forskningsuppbyggnaden medan flertalet adjunkter som en del av tjänsten skall bedriva studier på C-, D- eller forskarutbildningsnivå.

Det största hindret för forskningsuppbyggnaden inom lärarutbildningsområdet är bristen på fasta forskningsresurser. I Uppsala har medel tillskjutits från Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnds reservationer, men denna källa kommer att vara uttömd om några år. Det är oacceptabelt att ett så stort och viktigt områe i Uppsala liksom vid de flesta andra svenska lärosäten saknar reguljära fasta forskningsresurser. En risk med beroendet av extern finansiering är att forskningen kan komma att präglas av kortsiktiga uppdrag och beställningar från utbildningssektorns intressenter, vilket kan leda till att resultaten snarare fungerar som ammunition i dagsaktuella utbildningspolitiska strider än som bidrag till långsiktig kunskapsuppbyggnad. I Uppsala är ambitionen att motverka denna risk genom en väl utbyggd samverkan mellan å ena sidan lärarutbildningen, å andra sidan starka forskningsmiljöer vid en lång rad institutioner. Ett annat botemedel är att externa forskningsmedel skaffas från finansiärer som HFSR och Riksbankens Jubileumsfond som accepterar mer långsiktig och grundläggande forskning. Ambitionen vid ILU är således att undvika en forskningsmiljö styrd av sektorsorgan.

Trots de blygsamma resurserna har en forskningsmiljö byggts upp vid ILU. Genom externfinansiering (från Skolverket, HFSR, Riksbankens Jubileumsfond, KK-stiftelsen, Högskoleverket, Sida/Sarec, Björn Svedbergs stiftelse för naturvetenskap och teknik m.fl.) och genom omdisponering av ILUs resurser har utrymme skapats för forskning och för att engagera forskare från annat håll, inrätta ett antal doktorandtjänster, samt ge vissa av de disputerade medarbetarna möjlighet att utveckla verksamheten och skapa en miljö för doktoranderna. Med tanke på den smala basen är självfallet samverkan med andra institutioner och universitet i och utanför Sverige av stor vikt, och forskningen bedrivs i hög grad inom ramen för nationella eller internationella nätverk eller forskningsprogram.

För år 1999 har Uppsala universitets konsistorium beviljat 1,5 milj kr till forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningsområdet. Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnd har av grundutbildningsmedel och reserverade medel tillskjutit ytterligare 2 699 000 kr. Enligt nämndens verksamhetsplan skall dessa medel, sammanlagt 3 769 000 kr, bekosta ILUs professur, studiestöd motsv. tre doktorandtjänster, lektorsforskning, tillfälligt anlitad seniorforskarkompetens, motfinansiering i samband med externfinansierat projekt, strategiska insatser (projektplanering, kursutveckling m.m.). Huvuddelen av medlen kommer att tilldelas ILU eftersom professuren och doktorandtjänster är förlagda dit.

Dessa ökade satsningar vittnar om universitetets engagemang i utvecklingen av forskning och forskarutbildning för lärarutbildningsområdet. Ändå är resurserna vid ILU alltjämt otillräckliga med tanke på att institutionen svarar för närmare en tiondel av Uppsala universitets grundutbildning. Den uppseendeväckande låga andelen disputerade lärare är ett bekymmer. Institutionen behöver både mer fasta forskningsresurer och fortsatt och utökad samverkan med andra institutioner.

URL of this page is http://www.skeptron.uu.se/broady/uv/fo991130.htm
Created by Donald Broady. Last updated 30 Nov 1999
Back to SEC home page