URL of this page is www.skeptron.uu.se/broady/uv/educult-planering-061029.htm

Donald Broady
PM 2006-02-16, rev. 2006-02-21, 2006-10-29

Planering inför tillkomsten av Institutionen för utbildning, kultur och medier: kunskapsfält och förhållande till andra institutioner

En ny institution för utbildning, kultur och medier skall enligt konsistoriets beslut börja sin verksamhet 1 januari 2007. Denna pm är ett bidrag till planeringen.

Texten under rubriken ”Kunskapsfält” tillkom ursprungligen på uppdrag av organisationskommittén för Pedagogikum, som fick sig tillsänd en tidigare version 16 febr 2006. I inventeringen och skrivandet hade jag bistånd av Ann-Carita Evaldsson, Carina Fast och Finn Calander och därefter av fler medarbetare vid den blivande institutionen.

Därnäst följer noteringar om institutionens egenart i förhållande till övriga institutioner som skall samsas inom Pedagogikumorganisationen.

Kunskapsfält

Ordet kunskapsfält har dekanen Caroline Liberg tagit med sig från sin tidigare tillvaro vid Malmö högskola. Det hänvisar till många slags kunskap, alltifrån forskarkompetens till förtrogenhet med utbildningssektorn och mer praktiskt kunnande. Att identifiera kunskapsfält är viktigt både i planeringen av den nya institutionen och för att klargöra skillnaderna gentemot andra institutioner. Det är helt enkelt ett sätt att för sig själv och andra tala om vad man är bra på, vad som kan ligga till grund för undervisning, forskning, utvärdering, publicering och andra uppdrag och verksamheter vid institutionen. Kunskapsfält kan också kallas kompetensprofiler eller kompetensområden, men då skall man hålla i minnet att all kompetens inte behöver finnas så att säga i huset. För att odla ett kunskapsfält behövs kontakter och samverkan med andra specialister på området, inom och utanför det egna universitetet, i Sverige och i andra länder.

I den följande texten nämns enbart sådant som mest naturligt hör hemma vid institutionen för utbildning, kultur och medier. Ytterligare områden kan tillkomma medan andra hellre bör förläggas till den kommande Institutionen för didaktik eller till Pedagogiska institutionen. Man kan också tänka sig dubbelanslutning, det vill säga att vissa områden tillhör två institutioner.

I. BARNS OCH UNGAS FÖRUTSÄTTNINGAR OCH VILLKOR

Planeringsansvarig Ann-Carita Evaldsson

Verksamheten bygger vidare på tidigare arbete med barn- och ungdomsfrågor i anslutning till lärarutbildningarna samt på samverkan med den forskningsgrupp SIV (Studier i vardagsliv: interaktion och erfarenheter i pedagogiska sammanhang) som fr.o.m. januari 2006 avlöste det tidigare forskningsprogrammet UTKIK (Utbildning: Kultur - Interaktion - Karriär), se www.ped.uu.se/research/projekt.aspx?action=visa&id=126.

Tonvikten läggs vid barns och ungas sociala och kulturella villkor. Av särskilt intresse är att lyfta fram barns och ungas egna aktiviteter och kulturproduktion i olika sammanhang, liksom de institutionella strukturer som utgör yttre betingelser för deras liv och lärande. Relationen inte bara till förskola och skola utan även till andra sammanhang som familj, fritid, populärkultur, medier och idrott beaktas. Särskild uppmärksamhet ägnas åt hur barndom utformas på olika sätt beroende av samtida och historiska villkor och beroende på skillnader med hänsyn till klass, genus, etnicitet, ålder, funktionshinder, etc. Intresse ägnas även åt studier av institutioner som förskola/fritidshem/skola som normeringspraktiker i omvandling, flerspråkighet visavi enspråkighet, specialpedagogiska aspekter, relationen föräldrar-skola, populärkulturella strömningar, etc. Några exempel på studier är ”Mobbning som socialt samspel. En interaktionsstudie av kamratgruppsaktiviteter i en mångkulturell skola”, ”Mångkulturalitet och jämställdhet i vardagen. En interaktionsstudie av multikulturella barngrupper i övergången förskola-skola”, ”Interkulturell vänskap och kommunikation hos mellanstadiebarn”, ”Mångkontextuell barndom. Skola, fritid, familj i förändring och gränsöverskridande”.

II. INTERNATIONALISERINGSFRÅGOR

Planeringsansvarig vakant

Här förekommer studier av kulturmöten och kulturkonflikter, migration, etniska minoriteter, globalisering och hållbar utveckling. Forskning om utbildningens internationalisering utvecklas i samverkan med forskningsgrupperna SEC och STEP. Här finns vidare kompetens i fråga om lärar-, forskar- och studentutbyten samt samverkan med olika länder inom undervisning och forskning, bl.a. inom ramen för NORDPLUS och SOCRATES/Erasmus, men även bilaterala avtal och annat internationellt samarbete. Lärarstudenters utlandsstudier är ett eftersatt område som behöver utvecklas i Uppsala liksom vid andra svenska lärosäten.

III. KOMMUNIKATION, ESTETIK OCH MEDIER

Planeringsansvarig vakant

Kunskapsfältet Kommunikation, estetik och medier bygger vidare på arbete i anslutning till lärarutbildningarna inom dels konstnärliga områden som musik, bild, litteratur, teater, film och drama, dels informationsteknik. Det förenande är intresset för kommunikation, för olika slags estetiska uttrycksformer samt för relationen mellan medier och utbildning. Samarbete sker med konstnärliga fält och mediafält liksom med olika enheter som arbetar med IKT, såsom Uppsala Learning Lab. Verksamhetsutveckling sker inom området ”IT och utbildningsstrategiska frågor”. Kurser ges om estetiska praktiker och lärprocesser, medier, samt IKT och lärande.

IV. UTBILDNINGS- OCH KULTURSOCIOLOGI

Planeringsansvarig Donald Broady

Verksamheten är uppbyggd kring forskningsgruppen SEC (Utbildnings- och kultursociologi), se www.skeptron.uu.se/broady/sec/.

Många av medarbetarna är intresserade av frågan om förhållandet mellan å ena sidan vad elever, studenter och lärare har i bagaget (kulturellt kapital och andra tillgångar), å andra sidan den ordning som råder inom utbildningsväsendet och i den sociala världen. Många studier gäller gymnasier, högskolor och universitet. Bland pågående och nyss avslutade utbildningssociologiska studier kan nämnas ”Skolans kungsväg. Det naturvetenskapliga programmets plats i utbildningssystemet”, ”Gymnasieskolan som konkurrensfält” och ”Kampen om studenterna. Det svenska högskolefältet och lärosätenas rekryteringsstrategier 1993-2003”, samtliga finansierade av Vetenskapsrådet. Ett par pågående kultursociologiska forskningsprojekt är det av Vetenskapsrådet finansierade ”Konsten att lyckas som konstnär. Socialt ursprung, kön, utbildning och karriär 1945-2007” och det av Riksbankens Jubileumsfond finansierade ”Formering för offentlighet. En kollektivbiografi över Stockholmskvinnor 1880-1920”. Utredningsarbete genomförs, bl.a. under våren 2006 ett regeringsuppdrag att utvärdera Rekryteringsdelegationen. Kurser ges om samhällsvetenskapens klassiker, utbildningshistoria, utbildningssociologi, kultursociologi, elementär statistisk, geometrisk dataanalys, och digital litteratur. SEC är värd för Nationella forskarskolan i utbildningshistoria, se http://www.skeptron.uu.se/utbhist/. Till SEC är också Forskningsprogrammet Digital litteratur knutet, se www.skeptron.uu.se/broady/dl/

Övrigt

Utöver de fyra nämnda kunskapsfälten förläggs ytterligare verksamheter till institutionen, bland annat:

Enheten för kompetensutveckling, se http://130.238.25.247/ILU_portal/externt/kompetens/kompetensutveckling.htm

Kansliet för Kollegiet för utbildningsvetenskap vid Uppsala universitet, se www.skeptron.uu.se/uvuu/

Institutionen ansvarar för forskarutbildningen i utbildningssociologi samt för delar av masterprogrammet i utbildningsvetenskap.

Institutionens egenart i förhållande till Pedagogikums övriga institutioner

Nedan kommer jag att ta utgångspunkt i forskningsområden, beroende på att jag själv är mest bekant med dem. Jag räknar med att kolleger med bättre överblick över grundutbildningen kan komplettera.

Mest akut är komma fram till en fruktbärande arbetsfördelning mellan den kommande Institution för utbildning, kultur och medier, den kommande Institutionen för didaktik, samt Pedagogiska institutionen. (Jag utelämnar tills vidare Institutionen för psykologi som åtminstone lokalmässigt kommer att inrymmas i Pedagogikum, vilket innebär kortare avstånd till en fjärde institution som kan ingå i samarbetet.)

Att institutionerna mejslar ut sin egenart utgör inget hinder för samverkan, tvärtom. Tydligt definierade specialområden gör det lättare att hitta kompletteringsmöjligheter och att undvika dum konkurrens. Det handlar inte om att upprätta monopol utan om att identifiera varje institutions tyngdpunkter. Ett område med tyngdpunkt vid en institution kan mycket väl engagera medarbetare som är anställda vid andra institutioner. Och alla tre institutionerna bör kunna anställa doktorander som är antagna till forskarutbildningen vid en annan institution. Annars blir organisationen alltför stel. Dessutom kan det vara ändamålsenligt att somliga områden delas mellan flera institutioner.

FÖRHÅLLANDET TILL DIDAKTIKEN

Traditionellt är didaktik detsamma som undervisningslära. Den enklaste principen för arbetsfördelningen mellan Institutionen för didaktik och Institution för utbildning, kultur och medier är att undervisningsfrågor är den förstnämnda institutionens domän. Tag specialpedagogik som exempel. Om intresset riktas mot specialpedagogisk undervisning blir det en sak för Institutionen för didaktik, medan studier av ADHD-diagnoser av barn skulle kunna förläggas till Institution för utbildning, kultur och medier. På liknande vis blir idrott i skolans undervisning en angelägenhet för Institutionen för didaktik, medan det vid Institution för utbildning, kultur och medier ligger närmare till hands att uppmärksamma idrott även utanför skolan.

Ett undantag från den nämnda principen är att de estetiska ämnenas didaktik samt IT-relaterad didaktik förläggs till institution för utbildning, kultur och medier.

Ett annat kännemärke för didaktiken är att den sysslar med undervisning som intentionell och målinriktad verksamhet. Vid Institutionen för didaktik relaterar man det som händer i skolan till lärares syften, eller till de mål som sätts upp av politiker och skolmyndigheter och formuleras i läroplaner och andra styrdokument. En didaktisk fråga blir då hur skolundervisningen förhåller sig till sådant som skolans värdegrund och demokratiuppdrag. Vid Institution för utbildning, kultur och medier är man mer inriktad på att förstå vad som faktisk händer oavsett vad staten eller lärarna vill.

FÖRHÅLLANDET TILL PEDAGOGIKEN

Pedagogiken, och innan dess filosofin, är moderämnen till många verksamheter vid Pedagogikum. För fyra år sedan var didaktiken i Uppsala organisatoriskt sett en del av pedagogikämnet. För sextio år sedan ingick även psykologin i universitetsämnet pedagogik. För hundra år sedan ingick pedagogiken i filosofiämnet. Denna uppsplittring, som ägt rum i hela Sverige och som under de senaste decennierna ackompanjerats av en stark expansion av pedagogik och besläktade ämnen i takt med att lärarseminarierna efter hand inlemmats i högskoleorganisationen, tvingar fram en specialisering. För ögonblicket är det oklart vilka specialiteter som kommer att odlas vid Pedagogiska institutionen, men med tanke på vilka forskningsledare som förmodligen kommer att finnas där från och med januari 2007 förefaller några områden sannolika, bland andra utbildningspolitik, styrning och ledning, skolreformer, personalfrågor, vuxenutbildning, vårdpedagogik och utvärdering. I så fall kan man skönja en möjlig arbetsfördelning som innebär att Pedagogiska institutionen, och i än högre grad Institutionen för didaktik, företrädesvis anlägger perspektiv så att säga inifrån utbildningsväsendet, medan man vid Institution för utbildning, kultur och medier oftare närmar sig utbildningssystemet utifrån. Tag som exempel undersökningar av en utbildningsreform och dess effekter. Studier av reformens tillkomst och implementering skulle kunna förläggas till Pedagogiska institutionen, av dess betydelse för lärarnas undervisning till Institutionen för didaktik och av vad elevernas bakgrund betyder till Institution för utbildning, kultur och medier.

Den organisatoriska uppsplittringen har sina nackdelar. Det kan hända att den är temporär. Sannolikt kommer bl.a. Bolognaprocessen att leda till bredare ämnesområden. Det är också fullt möjligt att de tre institutionerna i en framtid kommer att slås ihop till en, ungefär som när ett antal institutioner, avdelningar och ämnen 1999 sammanfördes till Institutionen för informationsvetenskap under den Samhällsvetenskapliga fakulteten och andra till Institutionen för informationsteknologi under den Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Tanken är för övrigt att Pedagogikum redan från början i vissa avseenden skall fungera som en stor institution med ett väl utbyggt internt samarbete och en hel del gemensamma funktioner. Men hur som helst kommer vi inte från att identifiera specialiteter.

ETT SÄRSKILT ANSVAR FÖR ATT FRÄMJA UTBILDNINGSVETENSKAP I BRED MENING

En ambition som väglett Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden, liksom dess föregångare Lärarutbildningsområdets utbildnings- och forskningsnämnd, är att utbildningsvetenskap i Uppsala inte skall vara en avskild disciplin utan ”en bred samlingsbenämning för den forskning inom en rad olika ämnen i högskolan som ägnas – eller skulle kunna ägnas – åt bildning, utbildning, undervisning, fostran och lärande” (Program för forskning och forskarutbildning vid Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden 2002-2004, Forskningsprogram 2002-03-26, reviderat 2002-04-25, s. 6). Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden har med andra ord i uppgift att främja forskning av utbildningsvetenskaplig relevans inom många ämnen vid universitetet, vid en lång rad institutioner och flera fakulteter. Att den inte är en fakultetsnämnd som alla andra framgår också av att den 2003 organisatorisk blev direkt underställd rektor, dvs. placerad i jämnhöjd med områdesnämnderna. Samtidigt har Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden ett särskilt uppdrag när det gäller att få fram professionsanknuten forskning och forskarutbildning. Därför tillsatte den 2002 en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag till allmän studieplan för en professionsanknuten forskarutbildning i nära anslutning till lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet. Det forskarutbildningsämne som blev följden inrättades i oktober 2002 med benämningen Pedagogik med inriktning mot undervisningsyrken och bytte 2004 namn till Didaktik.

När det gäller forskning och forskarutbildning gör Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden således insatser på två fronter. Å ena sidan finns ett särskilt yrkesanknutet ämne, didaktik. Å andra sidan har nämnden tagit ställning för att utbildningsvetenskapen i Uppsala skall vara förankrad i ett brett spektrum av ämnen vid ett stort antal institutioner. Denna dubbla ambition har manifesterats på många sätt, exempelvis i det att Utbildningsvetenskapliga fakultetsnämnden genom åren finansierat doktorandanställningar både i didaktik och inom en rad andra ämnen.

Denna dubbla ambition kan också fungera som en riktlinje när det gäller arbetsfördelningen mellan Institutionen för didaktik å ena sidan och Institution för utbildning, kultur och medier å den andra. Den förstnämnda institutionen får ansvar för didaktikämnet och huvudansvar för samverkan med andra institutioner i didaktiska frågor, medan den senare får ett särskilt ansvar för att samordna och främja andra slag av utbildningsvetenskap vid universitetet, bland annat genom verksamheter i anslutning till Kollegiet för utbildningsvetenskap.

URL of this page is http://www.skeptron.uu.se/broady/uv/educult-planering-061029.htm
Created by Donald Broady. Last updated 29 Oct 2006
Back to SEC home page