URL of this page is https://broady.se/bv/
Bruksvärdets vänner
Griniga gubbens blogg
"Till sist kom den tid då man började utbyta, schackra med och bjuda ut allt det som människorna fram till dess betraktat som omöjligt att avyttra. Det är den tid då till och med de ting som man förut delat med sig av men aldrig idkat byteshandel med, som man skänkt men aldrig sålt, förvärvat men aldrig köpt – dygd, kärlek, övertygelse, vetande, samvete etcetera –, då kort sagt allt blivit saker som det handlas med."
→ Innehåll
Utmaningar 2
Posted by Griniga gubben 2023-04-29
I dagens SvD Näringsliv intervjuas en ung svenska som etablerat sig som entreprenör i Singapore och ”är vd och grundare av Tigerhall, en plattform för socialt lärande som slagit stort i Asien och USA.” Företaget siktar högt: ”På längre sikt drömmer hon om att göra universitet överflödiga”, står att läsa under personporträttet som flankerar intervjun .
I lärandemålen ingår nog inte ett rikt och varierat språk. Ordet "utmaning" förekommer fyra gånger på följande rader.
"– Vi har gått genom krig, pandemi och bankkris inom loppet av bara ett par år. Utmaningarna skapar bättre och mer långsiktigt hållbara företag. [---] – Jag hoppas att vi får se mer fokus på större samhällsutmaningar framöver, och fler entreprenörer som tar sig an utmaningar inom exempelvis utbildning, klimat och integration. Dålig köpkraft är en stor utmaning."
Kommentarer
Johan Elmfeldt, 2023-04-30
Har hon kontrakt med AI-industrin? I så fall är hennes lycka gjord!
2023-04-30
Lovisa Näslund, 2023-04-30
Blir lätt så, när allt är utmaningar: problem, uppgifter, situationer, projekt… Beväpnad med entreprenörskap ser hela världen ut som utmaningar, verkar det?
Raoul Galli, 2023-04-30
I den världens rollista är "utmanaren" hjältefiguren i bygget av varamärket. 😉
David Sjögren, 2023-04-30
När blev ”utmaning” ersättare till ”problem” i näringslivs- och politikerspråk? 1990-tal (eller tidigare)? Det är klart att utmaningar låter mindre dystert och lite käckt. Problem har dock sina lösningar. Utmaningar övervinns (eller?). Det sistnämnda är inte lika konkret.
Donald Broady, 2023-05-01
När "utmaning" började bli frekvent i politikers och statsbyråkraters vokabulär hade ordet en klar innebörd. Det användes om varje samhällsproblem som för det första var så påträngande att det var tvunget att yttra sig därom, för det andra av den karaktären att politiker och statsbyråkrater inte hade en aning om vad man skulle göra åt saken. Krämarnas bruk av ordet är mer svårtytt, det verkar oftast betyda ingenting.
Varufetischism
Posted by Griniga gubben 2023-04-09
SvD:s bilaga Perfect Guide brukar bjuda på skojig läsning. Här ett utdrag ur en annons i gårdagens nummer, s. 4, vari en solskenshistoria berättas om en familj som haft det svårt, våndats över hur de skulle få ordning på sin nyinköpta 350 kvadratmeter stora villa. Tills frälsningen uppenbarade sig.
Vem var först?
Posted by Griniga gubben 2022-06-30
Griniga gubben intar morgonkaffet på sin balkong och beundrar måsarnas och tärnornas luftakrobatik över sjön när hans sinnesfrid störs av en rubrik på debattsidan i dagens (30 juni) utgåva av Svenska Dagbladet: ”Minska viltstammarna för trafikens skull”. Debattinlägget är signerat av vd:n för Riksförbundet M Sverige, tidigare Motormännens Riksförbund. Budskapet är precis vad som sägs i rubriken, vilkens rättframma ordalydelse Griniga gubben hoppas är en sabotagehandling från en redaktör och tillika naturvän som önskar plantera tanken hos en och annan läsare att rimligare vore att minska trafiken för viltstammarnas skull.
Vilka hänsyn bör visas den som var först? När bilvägarna drogs fram fanns redan en fauna, så vems behov av att förflytta sig ska respekteras mest?
Vid den sjö där Griniga gubben har sin boning torde måsfåglar ha funnits i långliga tider. Här är vi människor intränglingarna, tänker han på sin balkong varifrån han njuter av att iaktta måsarnas sociala liv, inte minst att bevittna deras bestyr med att mata och uppfostra avkomman som lämnat boet och lullar runt i grannskapet. Saken uppfattas annorlunda av en och annan granne, ofta nyinflyttad, som verkar överraskad av att måsarna varje vår anländer utifrån Östersjön, börjar sätta bo, väsnas utanför bostadsrättens fönster och skiter på biltaket. Något mäklaren tydligen försummade att informera om. Årligen vädras problemet i bostadssamfällighetens diskussionsgrupp på Facebook. I april skrev någon: ”En liten undran om fiskmåsar som nu invaderar skränar och bygger bon. Finns det några åtgärder som man kan göra för att förvisa dessa”. Bland åtgärderna som föreslogs i tråden var att inköp av fågelskrämmor eller fågelpiggar att monteras på hustaken. Ett annat förslag var att anlita en falkenerare, inte i avsikt att ta död på måsarna utan för att tidigt under säsongen när måsarna väljer ut platser för sina bon låta en falk ta flygturer över bostadsområdet. Emellertid, Griniga gubben som inte tycker att det är alldeles självklart vem som förtjänar att deporteras gläds åt att flertalet grannar verkar vilja samsas med måsarna. Någon utdelar i Facebook-tråden rådet att ”fokusera på att det finns andra invasioner som är värre” (tre veckor tidigare hade Ryssland anfallit Ukraina).
Även i människors behandling av artfränder har det varit skralt med respekten för dem som var först. Griniga gubben blir dyster vid tanken på vad portugiserna gjorde med den sydamerikanska befolkningen, britterna med Beninrikets ättlingar, europeiska invandrare med dem som redan bodde på den nordamerikanska kontinenten, israelerna med palestinierna och så vidare.
Men det som upprör Griniga gubben är inte att skurkaktigheter drabbat dem som först bebott ett ställe utan att människor tar sig rätten att, oavsett vem som var först, för snöd egen vinnings skull (och primärt för att tillvälla sig bytesvärde) demolera andra mänskliga kulturer – eller för den delen andra arters livsmiljöer. Vissa dagar då moralfilosofiska anfäktelser kommer över honom tänker han att mänsklighetens värsta förbrytelse i vår tid är artutrotningen. Att vi fördärvar våra egna livsvillkor är illa nog men med vilken rätt tar vi kål på andra invånare i naturens rike?
Resonemang som enbart utgår från att vem som var först kan leda till de märkligaste stolleprov. Griniga gubben har i starkt minne ett komiskt avsnitt av podden Bubbla (http://Bubb.la) som han lyssnade till i oktober 2019. Två etnonationalistiskt sinnade pojkar diskuterade under en halvtimme invandringsproblem utifrån premissen att folkflertalet i Sverige är ättlingar till de nomadiserande jägare och samlare som anlände hit när inlandsisen drog sig undan. Tack vare detta genetiska arv är svenskar att lita på, till skillnad från folk längre söderut i Europa eller från Mellanöstern eller Afrika som stammar från bofasta boskapsskötare och bönder och skapar bedrövliga samhällen där tilliten till medmänniskorna saknas. Svekfulla typer som inte har i Sverige att göra. Förklaringen till de förstnämndas, vi egentliga svenskars, pålitlighet är att våra förfäder nomaderna levde i grupper som för att överleva nödgades att hålla ihop och vara ärliga mot varandra. Medan de opålitliga folken i söder präglas av att deras anfäder var bofasta jordbrukare och boskapsskötare som såg om sitt eget hus och betedde sig bedrägligt mot grannarna. Jag och förmodligen Bubbla-pojkarna (de måste väl ha läst på en smula om sakerna de uttalade sig om?) visste att premissen är felaktig. Det är sant att urbefolkningen i området som skulle bli Sverige efter det att inlandsisen smält undan tiotusen år tillbaka var nomadiserande jägare, samlare och fiskare, men dessa var inte dagens svenskars anfäder. Med början för sextusen år sedan och fortsatt under de följande årtusendena tog helt andra folk över, bofasta jordbrukare och boskapsskötare som vandrat hit österifrån och söderifrån, bland annat från det för Bubbla-pojkarna förhatliga mellanösternområdet. (I den då poddavsnittet sändes ditintills mest omfattande genomgången av DNA-uppsättningar bland nutida svenska män påträffades inte en endaste med bevarat DNA från den ursprungliga jägar- och samlarkulturen bland 3 000 insamlade individuella DNA-profiler – som förstås representerar hela släkter och alltså många gånger fler individer. Se Karin Bojs & Peter Sjölund, Svenskarna och deras fäder de senaste 11 000 åren, 2016, sid. 24.)
När Griniga gubben lyssnade till poddavsnittet väntade han förgäves på att Bubbla-pojkarna skulle dra slutsatsen av sin argumentation. När de gjorde gällande att äkta svenskar med hemortsrätt i vårt land är de som är ättlingar till urgamla nomadgrupper, sa de ju egentligen: Sverige åt samerna! Ty en del av samernas anfäder är faktiskt nomader invandrade för runt fyratusen år sedan. För den svenska folkstammens bästa borde vi övriga berövas medborgarskap och deporteras.
Påståendet att dagans svenskar stammar från ursprungsbefolkningen som var först på plats efter istidens slut upprepas då och då. Så här skrev för en dryg månad sedan, 19 maj, Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof sitt twitterkonto (vilket Ola Larsmo uppmärksammade i ett inlägg på Facebook två dagar senare och tillfogade att Jomshof som utbildad historielärare med all sannolikhet är väl medveten om att han far med osanning):
Bruksvärdets fiender 5
Posted by Griniga gubben 2022-06-16
Griniga gubben grubblar ofta över hur de människor är funtade som applåderar att vi lever i en tid då snart sagt allting kan stöpas om till handelsvaror. På ledarsidan i dagens SvD ges en inblick själslivet hos en av dem, en näringspolitisk expert hos tjänstebranschens arbetsgivarorganisation Almega. Så här bemöter denne kritiken som riktats mot en affärsidé som friskolekoncernen Lärande i Sverige satt i system i skolorna som bär varumärket "Realgymnasiet":
[---] Det är inte säkert att det enda eller ens bästa sättet att organisera tjänsten ”utbildning av barn” är genom att ha en stor och imposant byggnad från sekelskiftet mitt i staden med bibliotek, sjukvård, gymnastiksal och matbespisning. Faktum är att det till och med kan vara resursslöseri. Det är inte effektivt att ha ett skolbibliotek om det ligger ett vanligt bibliotek inom gångavstånd.
Det är ur detta perspektiv man ska se nyheten om Realgymnasiet i Trollhättan som inte har egna hästar och stall. Vid en första anblick kan det sticka i ögonen och man ser framför sig lurendrejare som lockar ovetandes elever med en undermålig tjänst. Men det kan mycket väl vara effektivare att köpa in tjänsten ”tillgång hästar och stall” externt. De kommer ändå inte användas av skolans elever veckans alla timmar, för en stor del av skoltiden går åt till andra ämnen. Och då är det slöseri att ha egna stall och hästar. [---]
(Fredrik Segerfeldt, "Vad exemplet Realgymnasiet förklarar", SvD 16 juni 2022, s. 2, https://www.svd.se/a/XqX2lW/fredrik-segerfeldt-vad-exemplet-realgymnasiet-forklarar)
Argumentationens fortsättning kan summeras som följer. Ja, det är sant att företaget som driver Realgymnasiet i Trollhättan gör en ohemul vinst på hästutbildningen genom att från kommunen inkassera en saftig skolpeng, beräknad för att täcka kostnader för egna hästar, stallar, utrustning och anläggningar. Vilket alltsammans saknas vid denna skola. I stället får eleverna då och då åka iväg till något ställe där det finns hästar. Detta penningflöde till företagets ägare är inget bekymmer utan tvärtom alldeles förträffligt, förklarar den näringspolitisk experten. Ty den självreglerande marknaden kommer att ordna saken. ”För ganska snart anpassar sig konkurrenterna och organiserar sin verksamhet på ett liknande sätt så att de blir lika effektiva […]”. Med andra ord, för att överleva ekonomiskt kommer övriga skolor med hästundervisningsprofil att tvingas följa exemplet och göra sig kvitt sina stall och hästar. Då kommer skolpengen att sänkas och vinstmarginalerna mellan skolorna att utjämnas.
Så kan den tänka som, för att tala med Marx, gör bytesvärdet och dess framträdelseformer priset och penningen till utgångspunkt för resonemanget. Den näringspolitiske expertens rekommendation är således att betrakta olika ”tjänster” som en skola erbjuder isolerade från varandra och hantera var och en av dem som en vara. Om det visar sig ekonomiskt fördelaktigt för en skola med hästundervisning i sitt utbud att anlita en underleverantör från vilken ”tjänsten tillgång hästar och stall” kan köpas in bör så ske.
Realgymnasiet i Trollhättan gör på det viset, vilket uppmärksammades i ett granskande reportage i Dagens Nyheter 10 juni (uppdaterad webbversion 12 juni, https://www.dn.se/sverige/naturbruksgymnasium-utan-djur-nu-vill-kommunen-strypa-skolpengen/):
[...] Realgymnasiet [hyr] in sig i en gammal lasarettsbyggnad i Trollhättans centrala delar, omgiven av bilar, vägar och parkeringsplatser.
Här har eleverna inomhuslektioner under den största delen av sin skoltid. Någon dag i veckan får de vara ute på fältet. På så sätt får de ”testa på hur det är att jobba i branschen och knyta kontakter”, som det står på skolans hemsida.
För att de elever som läser inriktningen hästhållning ska få möjlighet att rida och lära sig sköta ett stall hyr skolan in sig på en ridskola i Trollhättan dit eleverna åker skolskjuts.
Ersättningen för en elev som läser hästhållning är hög. Det beror på att det kostar mycket pengar att hålla sig med hästar, stallar och utrustning. Skolverkets schablonbelopp ligger på runt 230 000 kronor per elev och år. Det är mer än dubbelt så mycket som en friskola får för en elev som går på till exempel samhällsprogrammet (90 000 kronor).
[---] För tre år sedan gjorde Skolinspektionen en granskning av 13 skolor som hade naturbruksprogrammet med inriktning djur. Ungefär hälften av skolorna fick anmärkningar för att eleverna inte fick tillräckligt mycket praktiskt träning för att vara ”anställningsbara” och matcha de behov som fanns på arbetsmarknaden.
– De fick inte arbeta tillräckligt mycket med djurhållning och lära sig hantera de anläggningar som används ute i arbetslivet. Vi såg att det ofta blev sämre om skolorna inte hade den tekniska utrustning eller de anläggningar som återfinns i de riktiga verksamheterna, säger Karin Lindqvist som är utredare vid Skolinspektionen.
Tre av Realgymnasiets skolor fanns med i granskningen. Samtliga fick anmärkningar och bakläxa. Realskolan i Stockholm, som hade runt 230 elever som gick inriktning djur, fick kritik för att eleverna inte gavs möjligheter att arbeta praktiskt med naturbrukets djur och anläggningar.
Lärare och elever berättade att de besökte Skansen en dag på hösten och på våren. Men det fanns inga moment där de praktiskt arbetade med djuren.
”Eleverna beskriver att de ’tittat på kor’, varit i grisarnas hägn men inte arbetat ’med själva grisarna’ samt fått ’hålla i hönsen’”, enligt Skolinspektionens granskning.
Även Realgymnasiet i Borås och Gävle kritiserades för att eleverna där inte gavs möjligheter att utveckla sin förmåga att sköta och hantera olika djurslag i tillräckligt stor utsträckning.
När Skolinspektionen gjorde en uppföljande granskning våren 2020 hade ingen av de tre skolorna vidtagit tillräckliga åtgärder.
Realgymnasiet menade att reportaget var missvisande, försvarade sitt upplägg (https://www.realgymnasiet.se/om-oss/nyheter/2022-06-10-14-42-57) och fick uppbackning från stiftelsen Fritt Näringsliv (https://naringslivets-medieinstitut.se/dagens-nyheter-har-fel-om-realgymnasiets-hastar/, 13 juni). Hur ägarkoncernen presenterar vad de kallar sina "varumärken”, däribland Realgymnasiet, framgår av sajten https://www.larande.se/.
Griniga Gubben vill inte lägga sig i den debatten. Han vet inget om hästhållning och kan inte ha någon åsikt om under vilka omständigheter outsårsing kan fungerar väl. Men han förundras över den näringspolitiske expertens sätt att resonera; att denne så obekymrat postulerar att sammanhängande verksamheter låter sig styckas upp i delar vilka prissätts var för sig. Griniga gubben vill hellre utgå från bruksvärdena, och i det perspektivet blir det väsentligt hur verksamheterna vid en skola hänger ihop. För ett par månader sedan besökte han det kommunala Naturbruksgymnasiet utanför Burträsk. En liten klunga hus tätt ihop vid skogsbrynet på en höjd ovan Burträsket med beteshagar runtom. Ordinära klassrum i en kåk, elevhem i en annan. I stallbyggnaden finns hästar, får, grisar. Eleverna som följer studieinriktningen djurvård tar del i den dagliga skötseln av djuren, bland vilka hästarna är särskilt viktiga. En sådan skola är en kollektiv gemenskap där verksamheterna är sammanflätade. Det är svårt att begripa hur ”tjänsten tillgång till hästar och stall” skulle kunna flyttas bort från platsen utan att utbildningen kollapsar eller förvandlas till något helt annorlunda.
Den näringspolitiske expertens sätt att tänka om hästhållning går igen i hans rekommendation beträffande skolbibliotek. Dylika kan undvaras – det vill säga priset för denna speciella vara kan nedbringas till noll kronor – ”om det ligger ett vanligt bibliotek inom gångavstånd.” Av resonemanget följer att den fria konkurrensen på skolmarknaden bör tvinga alla skolor med ett ”vanligt” (vad det nu är) bibliotek i närheten att göra sig av med sitt eget. I Griniga gubbens föreställningsvärld är ett skolbibliotek inte en löstagbar ”tjänst”. Han är förtjust i den traditionella föreställningen om biblioteket som hjärtat i en bildningsanstalt. Ett ideal som odlades inte alls bara i de lärdomsläroverk som den näringspolitiske experten avfärdar som obsoleta förebilder. Från 1870-talet, när den svenska folkskolärarutbildningen på allvar började ta form, finns bevarad i tre vackra bokskåp en samling , sammantaget bortåt tusen skrifter, som tjänade som exempel på för seminarier och folkskolor lämplig litteratur (se förteckningen på www.broady.se/arkiv/dba-b-19950610-englund-trotzig-broady-moderna-pedhist-3-faksimil.pdf).
Inte ens Griniga gubben vill att ett skolbibliotek i dag ska likna ett för hundrafemtio år sedan. Behovet har minskat av det hundratal bibelutgåvor, bibelförklaringar, postillor och liknande som ingick i det nämnda mönsterbiblioteket. Och dagens kunskapskällor är inte bara sådana som utkommit av trycket. Dock, nu som förr behöver en skola en gemensam reservoar av vetande som inte kan avsöndras från lärarkollegiets och elevernas dagliga arbete och samarbete. Att vara en marknadsaktör som framgångsrikt saluför ”tjänsten utbildning av barn” är en alltför oambitiös strävan. En skola ska vara en bildningshärd.
SvD 2022-06-16 s. 2
Varor åt stadsborna
Posted by Griniga gubben 2021-11-27
Griniga gubben är intresserad av att förstå varufetischismens grepp om medborgarnas sinnen men inte så masochistisk lagd att han utsätter sig för reklambudskap om det kan undvikas. Till sin hjälp har han dock sonen som bevakar webben och som i går, då månglarna och konsumisterna firade black friday, hittade ett par tankeväckande annonser. Målgruppen är uppenbarligen stadsbor (dit sonen inte hör, han bor i obygden med kvinna, barn, katter, getter, höns och ankor och besöker ytterst motvilligt stan ungefär vart femte år).
I den ena annonsen utbjuds nio tallkottar för 149 kronor (nedsatt från 199 kronor) plus frakt 49 kronor:
"BRASKOTTEN
En naturlig braständare från restprodukter. Kottarna skördas i de svenska skogarna och töms sedan på frön för att kunna plantera ny skog. Stearinet kommer från svanenmärkta ljus som blivit missformade i produktionen. I processen impregneras ca 90% av de återvunna kottarnas porer med det återvunna stearinet och från dessa restprodukter framställs en högeffektiv och vacker bras- och grilltändare. Innehåll: 9 st svenska tallkottar från Höga Kusten i Västernorrland specialbehandlade med nedsmälta svanenmärkta stearinljus från Delsbo Candles. Kommer i en trevlig presentask."
Den andra annonsen lockar med en stubbe att sitta på, pris 2 530 kr:
"MELISSA PALL
Bjud in naturen i hemmet! Med små insatser kan du göra underverk därhemma. Melissa pall ger enkelt värme o naturlighet till inredningen – en riktig 'hyggemöbel'. Pallen är tillverkad av rustikt akaciaträ. Sprickor är en del av designen."
Klagovisa över underhållningsindustrin
Posted by Griniga gubben 2020-02-20
Griniga gubben ogillar konst, litteratur, film, forskningsresultat, journalistik som tillkommer inte främst för att upphovspersonerna har något på hjärtat utan av beräkning, som ett resultat av en medveten eller omedveten kalkyl över effekter på publiken. ”So fühlt man Absicht und man ist verstimmt”, som Goethe skrev. När man märker att det finns en avsikt blir man betryckt. Dessvärre händer att Griniga gubben inte upptäcker denna avsikt i en roman, en forskningsrapport, ett tidningsreportage tidigt nog för att sluta spilla sin tid. Ett extremt exempel var den tre timmar långa tv-serien Tsunami som SvT nyss visade och som framstod som ett habilt och bitvis intresseväckande relationsdrama fram till de avslutande tjugofyra minuterna då de på olika vis plågade rollgestalterna liksom genom ett plötsligt gudomligt ingripande frälstes från sina synder och befriades från sina kval. Den alltför uppenbara avsikten var att tittarna skulle dela deras lycka. Griniga gubben blir betryckt.
Spoilervarning för det följande.
Griniga gubben försöker föreställa sig produktionsteamets krismöte. –Vi måste styra upp avslutningen! För helvete, vi gör prime time-teve, tittarna ska lämna serien i feel good-stämning. Vi har ju ända från start trissat upp karaktärernas redan från början ansenliga problem och hittat på hotande oundvikliga katastrofer åt allihop så här står vi nu. För att få till ett slut är vi tvungna att strunta i sådant bjäfs som sannolikheter, rim och reson i intrigen eller karaktärernas utveckling och trovärdighet. Vi fixar det här, nu tar vi det lugnt och går i tur och ordning gå genom huvudpersonernas bekymmer och tänker ut lösningar som allesammans ska inträffa nästan samtidigt under några dagar. Först Abbes akuta problem, de två miljonerna som han förskingrat. Alldeles innan polisanmälan ska lämnas in låter vi hans förut omedgörliga rika moder ge honom den summan. Därmed slår vi två flugor i en smäll. Kvällstidningsjournalisten Saras akuta problem, dundertabben att i sin tidning ha hängt ut Thomas som skyldigt till förskingringen, blir överspelat när hon kan servera allmänheten ett ny och mer hjärteknipande story, att pengarna som nu är återbördade bara lånats av Abbe som ville hjälpa papperslösa. Den i cancer dödssjuke Olle räddar vi genom att låta honom motta ett mirakulöst läkarbesked om goda chanser till bot. Och Thomas stora problem att bonussonen Lukas hatar honom löser vi genom att han råkar köra bil genom det där ödsliga båtvarvet i samma stund som Lukas försöker dränka sig så att denne kan fiskas upp från sjöbottnen. Återigen två flugor i en smäll. Lukas stora problem var ju att aldrig ha haft någon pappafigur att ty sig till. Det får han nu.
En som produktionsteamet inte gjorde lycklig är lärarinnan Emilie som verkar ha blivit övergiven av både älskaren Thomas och äkta maken Olle. Inte heller Sara kan vara helt lycklig, ensam och uppslukad som hon är av sin karriärism. Undras om möjligheten övervägdes att låta Emilie och Sara flytta ihop.
Bruksvärdets fiender 4
Posted by Griniga gubben 2019-10-02
Griniga gubbens finner ofta att han lever i fel århundrade. Häromdagen gick glasögonen sönder. Metallskaftet till den ena lilla plastploppen som håller bågen på lagom avstånd från näsroten hade brutits av. Alltså begav han sig med glasögon och plopp till en närbelägen butik tillhörig kedjan Synsam där en glasögonspecialist skulle plocka fram lilla lödkolven och fixa saken i ett nafs. Trodde Griniga gubben. Beskedet var att det skulle kosta femhundra kronor att skicka iväg glasögon jämte plopp till något annat företag, det skulle ta sin rundliga tid och inga garantier kunde lämnas för att reparationen skulle ge ett hållbart resultat. Budskapet var kristallklart. Köp nytt.
Griniga gubben minns en förgången tid då bruksvärdet även för kapitalistiska företag betydde mer och bytesvärdet mindre. I dag är kort sagt hantverkarna färre och säljarna fler.
En gång i världen gjorde urmakarna ur. Jfr efterledet ”makare” i ord som krukmakare, hattmakare, kakelugnsmakare, segelmakare, versmakare, upprorsmakare. I dag hänger skylten ”Urmakare” utanför butiker där klockförsäljare huserar.
När en liten fattning till en baklykta på Griniga gubbens bil nyligen sprack ville verkstaden inte åta sig att åtgärda enbart den saken men erbjöd sig att byta ut hela den omgivande kvartsmeterhöga ljusorgel med ett antal lampor bakom rödfärgade glas som pryder bilens högra bakdel. Griniga gubben saknar bilmekarna av den gamla stammen som nu dött ut. Han minns med särskild värme Hans Carlenmo intill vars verkstad på Lidingö fanns ett välfyllt skrotupplag där någorlunda passande reservdelar ofta kunde påträffas, om än lite avvikande i färg och fason. Bilen erhöll med tiden ett något brokigt yttre. Smärre plåtskador åtgärdade Carlenmo genom att banka ut och svetsa fast en konservburk. Det var en hållning som harmonierade med Griniga gubbens uppfattning att bilens bruksvärde består i att den fungerar som transportmedel.
Bakom sådana små erfarenheter skymtar ett större mönster. Göran Therborn har formulerat saken så att finanskapitalet kapat samhället (Kapitalet, överheten och alla vi andra, 2018, s. 50-55), en omvandling som tog verklig fart under 1980-talet. År 2015 var den dagliga omsättningen på finansmarknaderna i Sverige uppe i 544 miljarder kronor, det vill säga mer än tio procent av vårt rikes BNP. Varenda dag. Produktionen av varor och tjänster som i någon rimlig mening kan sägas utgöra bruksvärden utgör ett perifert hörn av dagens ekonomiska system. Det mesta handlar om att flytta pengar och andra finansiella tillgångar från ett ställe till ett annat, låna och låna ut, köpa och sälja värdepapper, företag, valutor, fastigheter och skulder och så vidare.
Bruksvärdena betydde mer i skrånas och korporationernas tidevarv. I Griniga gubbens släkt fanns på farmors sida bakåt i tiden ett större antal bryggeriägare som förvisso inte hade något emot att bli förmögna – de föraktade ingalunda bytesvärdets viktigaste framträdelseform penningen, för att tala med Marx – men satte en ära i att producera bruksvärden. De visste hur man gör öl. Svenska bryggareföreningen behöll ett dominerande inflytande över näringen fortfarande 1940 då de ledande farbröderna i denna förening kallade till sig en ung man med osäkra framtidsutsikter som några år senare skulle bli Griniga gubbens far och gav denne chansen att utbilda sig till bryggmästare. Släkten bistår sina egna.
Vid samma tid ansvarade Apotekarsocieteten fortfarande (och faktiskt ända fram till 1971) för det svenska apoteksmonopolet. Om hur det var på den tiden kunde Griniga gubbens mor berätta. Hon anträdde sin yrkesbana som farmaceut i Stockholm i slutet av 1930-talet. Apotekarna ägde sina apotek, blev ofta välbärgade och långt från alla var dygdemönster. Somliga pinade sina anställda, andra dök upp på apoteket några timmar på förmiddagen för att läsa tidningarna. Men det var i sin egenskap av apotekare som de erövrat sin sociala ställning vilken skulle ha gått förlorad om de flyttade över sitt ägande till en korvfabrik. Och hantverkskunnande krävdes av såväl ägaren som lönearbetarna. Medicinerna producerades på apoteken. Farmaceuterna var tränade i att förstå recepten, bereda massan på rätt sätt (de största mortlarna orkade bara de starkaste labbdrängarna hantera) och forma den till en sträng som skars i bitar precis så stora att var och en innehöll rätt mängd aktiv substans, och sedan trilla pillren. För ett tiotal år sedan gjorde Grinige gubben sin åldriga mor sällskap in på det ärevördiga Apoteket Ugglan på Drottninggatan i Stockholm där hon 1937 varit elev hos apotekaren Frank. Efter att ha passerat hylla efter hylla med skönhetsprodukter och bantningspreparat stapplade modern fram till disken och frågade om det fanns något riktigt apotek i trakten.
Griniga gubben önskar inte forna tider tillbaka. Han noterar bara att inom ekonomins maktfält bruksvärdena fått allt mindre betydelse, och blivit alltmer utbytbara, med oerhörda konsekvenser för hur vi lever våra liv. Det är betecknande att Amazon och Spotify startades av unga män folk utan nämnvärda kunskaper om litteratur eller musik. De började med att hitta på en affärsmodell och letade därefter upp något som kunde säljas eller inbringa annonsintäkter. Det råkade bli böcker respektive strömmande musik men kunde ha blivit något annat.
"Ge aldrig kulturen till uppgift att rädda demokratin!"
Posted by Griniga gubben 2019-08-08
"Ge aldrig kulturen till uppgift att rädda demokratin!" är Stina Oscarsons maning i dagens SvD, sidan 22. Griniga gubben håller med och vill tillägga att också samhällsvetenskapen ska slippa den uppgiften.
"Oavsett om du är politiker, konstnär eller kulturarbetare säger jag: Ge aldrig kulturen till uppgift att rädda demokratin! Hur gärna du än vill. För erkänn att det vore lockande att på så sätt ge kulturen ett oantastligt syfte. Ha ett svar till alla som ifrågasätter varför vi ska satsa på kultur. Låta två ting du gillar, och som båda behöver försvaras, rädda varandra. Men minns då att plus och plus inte ger ett bättre resultat utan skapar ett icke förhandlingsbart minus. Så även här. Ty i samma stund kulturen ges denna uppgift går dess möjlighet att göra det du önskar förlorad."
Så sant. Med en sociologisk vokabulär kan saken uttryckas så att autonomin, det vill säga självständigheten i förhållande till utvärtes krafter, är vad som skänker de kulturella produktionsfälten – konstens, litteraturens, teaterns, vetenskapens – deras egenart och värde.
Därför ogillar Griniga gubben de kampanjer som syftat till att torpedera Svenska Akademiens autonomi. Ett extremt exempel var när Alexandra Pascalidous i maj 2018 tweetade "Nu drar jag igång en egen akademi och delar ut Nobelpriset!" och därefter, lyckligtvis utan nämnvärd framgång utanför kretsen av meningsfränder, försökte basera nomineringen av kandidater på något slags folkomröstning. Griniga gubben ryste. Vitsen med institutioner som Svenska akademien är att de fungerar som vindskydd mot utifrånkommande blåsväder, särskilt behövliga i stunder när en vindriktning (metoo-debatten förra året) blir förhärskande i politikens och ideologiernas värld.
Hör denna fråga hemma på en blogg som heter Bruksvärdets vänner? Ja, bruksvärdets vänner förenas i sin motvilja mot att bruksvärdet underordnas bytesvärdet. Inom tillräckligt autonoma kulturella fält är bruksvärdena sådant som litterär och konstnärlig gestaltning eller kritiskt vetenskapligt utforskande. Deras värde sätts inom fälten själva. Om däremot konstverks eller forskningsinsatsers värde avgörs av utbölingar som politiker, statliga administratörer, näringslivsföreträdare eller varjehanda ideologer och propagandister, i så fall har de kulturella fälten minst sin autonomi. Annorlunda uttryckt, de bruksvärden som odlas inom kulturens fält hotas ständigt av att överflyglas av bytesvärden som cirkulerar inom andra fält. Det tydligaste exemplet är när ekonomins maktfält tillhandahåller måttstocken så att kapitalackumulationens krav får styra. Kulturvärden omvandlas till varor vilkas bidrag till arbetskraftsförsörjning, regionalutveckling eller svenskt näringslivs konkurrenskraft blir värdemätare. Men vid sidan av penningen finns andra "allmänna värdekvivalenter", för att tala med Marx. Starka krafter vill påtvinga de kulturella fälten allt möjligt annat utifrånkommande. Somligt är skadligt eller åtminstone onödigt. Griniga gubben är just nu särskilt sur på identitetspolitisk agitation och påbuden om politiskt korrekt språkbruk. Bakom andra påverkansförsök finns tvärtom motiv som Griniga gubben i sin egenskap av medborgare finner vällovliga. Men för de kulturella fältens autonomi är det ena lika fördärvligt som det andra.
Att autonomin har sina risker är självklart. Tillstängdheten kan få olyckliga följder, som i historien kring den som yngre kulturkvinnor i Griniga gubbens vänkrets brukade kalla Jean-Kladd. Lika självklart är att autonomin aldrig är fullständig. En riktigare men otympligare term är "relativ autonomi". Ändå räknar Griniga gubben de kulturella fältens framväxt under de senaste tvåhundrafemtio åren till mänsklighetens stora framsteg.
Nyspråksord: årsrik
Posted by Griniga gubben 2019-08-01
Politikens och den statliga administrationens nyspråk är förunderligt. I dagens SvD förekommer formuleringen ”årsrika hbtq-personer” fem gånger på elva korta rader i en debattartikel undertecknad av några tongivande företrädare för Liberalerna med deras nya partiledare i spetsen.
Det är 4–5 år sedan en annan av undertecknarna, Barbro Westerholm, försökte lansera ordet årsrik. Den gången utan framgång.
Griniga gubben blir misslynt. Han vill inte kallas årsrik. Gammal duger bra. Han gillar begripliga ord bättre än eufemismer som fördunklar faktiska förhållanden. Halt och lytt, blind och döv säger mer än "funktionsvariation" eftersom alla människor uppvisar variationer i kroppsliga eller själsliga funktioner.
"Utsatta grupper" och "utanförskapsområden" är nyspråksord för att beteckna människor och kvarter som är fattiga, olika avseenden. Fattiga på ekonomiskt kapital, kulturellt kapital, socialt kapital, utbildningskapital... Det går att begripa vad oförskyllt utsatt betyder, men "utsatt" rätt och slätt? I det svenska samhället tillhör dömda våldtäktsmän och pedofiler de mest utsatta.
Språkbruket inom politikens fält och den statliga administrationen uppmuntrar till halvsanningar. Ordet "klassresor" brukar betyda förflyttningar från en lägre samhällsklass till en högre. Det är halva sanningen att sådana förekommer. Andra halvan är att somligas klassresor uppåt förutsätter andras nedåt. (Om inte antalet positioner högre upp i samhällshierarkin ökar, vilket var fallet för ett halvsekel sedan men inte i dag. Ett annat mer aktuellt sätt att främja svenskars klassresor uppåt är att importera underklass från omvärlden, men det är inget uttalat mål för integrationspolitiken – vilken Griniga gubben tycker mer liknar segregationspolitik.) Högskoleadministratörer som förespråkar "breddad rekrytering" menar fler barn ur lägre samhällsklasser på läkarprogrammen men säger inget om hur läkarsöner ska hindras att söka dit och i stället slussas till förskolärarprogrammen som under många år närapå monopoliserades av arbetarklassens döttrar – här funnes skäl att efterlysa breddad rekrytering.
"Utmaningar" är ett annat rysligt ord. Griniga gubben noterade för ett par år sedan att ministern för högre utbildning och forskning (en sådan kunde förväntas värna ett rikt och varierat språk) Helene Hellmark Knutsson använde det sex gånger på tjugo rader i en debattartikel (SvD 31 sept. 2017). I politikerspråket verkar ordet betyda att ett bekymmer är så påträngande att man är tvungen att säga något om det men så svårlöst att man inte vet vad man ska göra.
Kommentarer
Ola Larsmo, 2019-08-02,
Tror faktiskt att det är en liten kampanj från Liberalerna att lansera ordet just nu. Såhär stod det på UNTs debattsida häromdagen:
Donald Broady, 2019-08-02
Tack Ola för artikeln ur UNT som undanröjer varje tvivel om att Liberalerna verkligen dragit i gång en kampanj. De sätter redan från början ett svårslaget rekord: ”årsrik” fjorton gånger på en halv tidningssida. Barbro Westerholm vann ingen framgång med sitt lanseringsförsök för 4–5 år sedan och förmodligen får Liberalerna uppförsbacke även denna gång. Dels förstås för att politikerspråkets eufemismer har kort bästföredatum. De upphör att fungera som eufemismer en tid efter att de funnit vägen in i vardagsspråket. Ty enbart ord ändrar inte sakernas tillstånd. När ”årsrik” fått samma betydelse som det ord ”gammal” som Barbro Westerholm tycker så illa om, kommer ett fräschare nyspråksord att behövas. Men förmodligen får ”årsrik” ringa spridning utanför partipolitiken, den statliga administrationen och kanske ledargarnityret för någon pensionärsorganisation. Bland annat för att vi äldre medborgare i stället för att känna oss empowered (och rösta på Liberalerna) kan uppfatta epitetet som ett hån i takt med att vi blir mer ledstyva, skumögda och glömska och ålderdomssvagheten sätter in. För övrigt, undras om Liberalerna och deras kommunikationskonsulter tänker vara stringenta i sin begreppsanvändning, ta hänsyn till att om det finns rika finns det fattiga, och introducera ordet ”årsfattig” i marknadsföringen av sin politik för barn och unga.
Ny emoji: "Ska du skita i"
Posted by Griniga gubben 2019-04-03
Griniga gubben har uppfunnit en emoji (smajli, emotikon) som betyder "Ska du skita i". Från tangentbordet skrives den (:-z). Roterad ett kvarts varv medsols blir den ett ansikte med munnen förvriden i en misslynt grimas som formar ett versalt N.
N ska tolkas som en förkortning av "nej" med motsvarigheter inom andra europiska språk i indoeuropeiska familjen, till exempel tyskans nein, franskans och latinets non, engelskans, italienskans och spanskans no, portugisiskans não, holländska nee, norskans (både bokmål och nynorsk) nei, danskans nej, ryskans ord som vi brukar transkribera njet, polskans nie och så vidare. Alltså goda utsikter till internationell spridning. Vid Unicode Emoji Subcommittees nästa ansökningstillfälle finns anledning att föreslå att emojin antas som standard för globalt bruk.
För egen del tänker Griniga gubben använda emojin främst för att snabbt och enkelt besvara oönskade frågor och uppmaningar från i synnerhet företag som lägger sig i sådant som han betraktar som sin ensak, exempelvis sina upplevelser.
Just Griniga gubbens "upplevelser" har företagen de sista åren visat rörande omtanke. Så snart han tillbringar en natt på hotell, inhandlat någon grej på nätet, haft en smula samröre med någon kundtjänst eller betalt parkering med mobilen, droppar det bums in ett SMS eller mejl med budskap i stil med "Hur nöjd är du med den här MS-supportupplevelsen? - Berätta mer om din upplevelse!", "Med förbättrat gränssnitt som ger en ännu bättre parkeringsupplevelse! Vi hör av oss igen när den nya versionen av EasyPark-appen finns tillgänglig", "Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser", "Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Telenor". Hemkommen från en flygresa ombeds han att "svara på några frågor om din senaste upplevelse hos SAS". Nu senast när han äntligen förhoppningsvis lyckats sätta stopp för ett särskilt envist sms-flöde av säljmeddelanden fick han en bekräftelse på att hans "sms-prenumeration från Com hem" (som han aldrig bett om) var avslutad och ett "Tack för att du hjälper oss att göra din upplevelse bättre!".
Griniga gubben begär av flygbolaget bara att bli transporterad på anständigt vis, av kundsupporten att den gör sitt bästa för att bistå, av parkeringsappen att den ska funka och så vidare. Sina upplevelser handskas han med på egen hand och avskyr företag som inte nöjer sig med att ta emot hans betalning utan dessutom försöker stjäla hans uppmärksamhet. Uppmärksamhetstjuvar hela bunten, tänker han.
Ibland har han försökt klargöra den saken, t.ex. i följande mejl till en kundserviceavdelning. Det kom inget svar.
"Ämne: Fwd: Ta vara på den här chansen: Gör tyg.se ännu bättre!
Datum: Fri, 20 Jul 2018 18:25:54 +0200
Från: Donald Broady <donald.broady@soc.uu.se>
Till: kundservice@tyg.se
Till kundservice@tyg.se
Jag avskyr att bli behandlad som en idiot och att utsättas för marknadsföring som jag inte bett om. För ett tag sedan behövde jag ett par byxknappar och en skjortknapp och beställde från er sajt några påsar med blandade knappar som prompt levererades och som jag är glad för. Tack för det. Varefter jag per mejl emottog några reklammeddelanden, visserligen irriterande men jag trodde att jag lyckats hitta en länk med vars hjälp jag kunde sätta stopp för ytterligare oönskad reklam. I dag skickade ni dock ytterligare ett mejl där jag ombeds att "Dela din onlineshoppingupplevelse med andra!" Hur i hela friden kan ni tro att jag betraktar köpet av byxknappar som en shoppingupplevelse? Ni borde vara mer rädda om era kunder.
Vänligen stryk genast alla uppgifter om mig som ni har i era register. Tack på förhand."
Nu behöver Griniga gubben inte längre slösa energi på att bli förbannad på företag som trakasserar honom. Han ska meddela dem "(:-z)" kort och gott.
Utmaningar 1
Posted by Griniga gubben 2017-08-20
På ledarsidan i dagens SvD konstaterar Theodor Kallifatides att det barkar utför med förmågan att tala och skriva svenska och att detta är en klassfråga. "Om allt färre vet vad som är rätt och fel kommer samhällets kvalificerade poster per automatik skötas av den lilla gruppen som behärskar sitt språk. Då bli centrala ämbeten inte längre öppna för alla."
Griniga gubben är inte riktigt övertygad utan vill påminna om att det finns jobb där inget levande, rikt och varierat språk krävs. Exempelvis jobbet som högre utbildnings- och forskningsminister, vars innehavare skrev följande i en debattartikel i samma tidning (31/7 2017).
Kommentarer
Raoul Galli, 2017-08-20
Det är underbart att leva i ett samhälle utan problem (enbart utmaningar).
Att reta gallfeber på kultureliten
Posted by Griniga gubben 2014-11-03
Griniga gubben har en hypotes om motivet bakom den nya regeringens vid första påseende svårförklarliga utspel på kulturens och utbildningens område. Regeringens motiv var att snabbt och effektivt reta gallfeber på kultureliten och den akademiska eliten för att vinna sympatier hos medborgare som misstror sagda eliter och missunnar dem deras privilegier.
Detta är den enda rimliga förklaringen till budgetpropositionens förslag att skära ned det statliga stödet till medelhavsinstituten, till svenska studenthemmet i Cité universitaire i Paris, till skandinavistik- och svensklektorer i utlandet och till Terminologicentrum. Och tillika en förklaring till att kultur- och demokratiministern skickas fram att tala mer om att distribuera kultur än om villkoren för produktionen av kultur värd att spridas. Nedskärningarna uppgick till struntsummor, sammantaget några tiotal miljoner – och förslagen har redan börjat dras tillbaka. Så det var uppenbarligen fråga om symbolhandlingar. Hoten var kanske aldrig avsedda att realiseras. Hur som helst blev effekten den förmodligen åsyftade: protester och namnlistor från akademiker och kulturfolk som värdesätter att svenska staten har sådana verksamheter och hus i utlandet (och i många fall själva vistats där för studier eller arbetssejourer). Medan somliga andra medborgare nog tycker att det finns angelägnare behov.
Därför duger inte de förklaringar som cirkulerar i debatten: dumhet, nybörjarmisstag, tidsbrist när budgetpropositionen skulle fram, okunskap om kulturen, den högre utbildningen och forskningen, eller finansens önskemål om få väck onyttiga småposter ur budgeten. I dagens DN (3 nov 2014) skriver Maria Schottenius att vare sig den nya ministern för högre utbildning och forskning eller resten av regeringen tänkt sig att få "hela universitetsvärlden emot sig innan hon börjat jobba". Jo, just precis detta måste ha varit tanken, eftersom den indignation som mötte förslagen var alltigenom förutsebar.
Foton: Svenska konsulatet i Istanbul och det bredvidliggande forskningsinstitutet. Plåtade av av D. Broady.
Kommentarer
Barbro Berg, 2014-11-03
Griniga gubben har nog tyvärr slagit huvudet på kornet
Maria Karlsson, 2014-11-03
rent populistiska skäl alltså...behöver man verkligen det? Men visst, inte helt omöjligt.
Griniga gubben, 2014-11-03
Maria, ja varför annars välja att vrida om kniven där det gör som ondast på just dem som har känslomässiga band till Cité universitaire i Paris eller något av medelhavsinstituten? Det är uppenbarligen en alldeles särskild sorts människor, humanister och skönandar inte minst, som regeringen ville göra förbannade, med offentliga protester som följd. Men jag bara gissar. Någon som vet hur snacket gick när förslagen tog form bland partistrategerna?
Maria Karlsson, 2014-11-03
Det är ju bara så klassisk populism. Men jag tror dig för jag och måns wrange skrev en artikel om konstskandaler och undersökte bl.a. politikerbloggar. Vi såg tydligt hur s-politiker - och även andra etablerade politiker (från många olika partier nota bene) - ofta använde populistisk retorik om konsteliten. Helt ofarligt för dem - och "verklighetens folk" gillar....Personvalsstrategi.
Lars M Andersson, 2014-11-03
Bestickande, inte minst som jag har läsningen av Torbjörn Nilssons analys av FP:s omvandling under den förre partisekreteraren i färskt minne. Han visade på den s k 80/20-logiken bakom de populistiska utspelen; det handlar om att identifiera frågor där 80% av befolkningen tycker på ett sätt och resterande 20%, där medieeliten ingår, på ett annat och där medieeliten kan förväntas gå i taket. Når man gjort det gör man ett utspel i linje med majoritetsuppfattningen och får då som ett brev på posten den negativa reaktionen från minoriteten varigenom man inhöstar popularitetspoäng från majoriteten genom att framstå som vox populi. Det är bara spinn. Skarpa förslag läggs sällan. Jag har dock också en annan teori, som handlar om regeringsoduglighet. MP har aldrig suttit i regeringsställning och det var ett tag sedan SAP sågs som det självklara statsbärande partiet. Detta har sannolikt resulterat i att ingetdera parti har attraherat de unga opportunistiska begåvningarna på på landets statsvetenskapliga institutioner vilket fått till följd att varken MP eller SAP har några kompetenta politiska sekreterare och därmed inte heller duktiga statssekreterare; sekreteraren i utbildningsdepartementet kommer väl t ex från landstinget. Det saknas alltså både regeringsvana och kompetens.
Gyorgy Novaky, 2014-11-03
Det skrämmande är att dylika idiotförslag kanske har som syfte att dölja ännu värre budgetnedskärningar. Medan journalisterna flippar för ett par (visserligen mycket viktiga) miljoner, är det kanske något annat i görningen i det dolda...huu!
Förhoppningsvis ett nytt mode bland idrottare
Posted by Griniga gubben 2012-10-25
Bland idrotterna är det endast två som Griniga gubben uppskattar, schack och MMA, vilka har en hel del gemensamt. Två kombattanter möts i ett envig enligt enkla regler. Den som gör ett drag måste förutse antagonistens motdrag. Detta är inga materialsporter – när det är dags för match finns inga hjälpmedel utöver den egna kroppen (huvudet inräknat, i båda fallen) att tillgå. Båda idrotterna kan vara vansinnigt spännande. I går när Griniga gubben på teven såg en UFC-match som nyss gick i Sacramento fick han en ny idol, lättviktaren Mac Danzig. Inte på grund av dennes sportsliga prestationer utan för ekiperingen. Danzig bar helvita shorts med sober svart text på baken ”Not for sale”. Alla andra tävlande var iförda spräckliga brallor översållade med varumärken.
Griniga Gubben hoppas att Mac Danzig etablerat ett nytt mode.
Kommentarer
L. Salö, 2012-10-25
Det låter som att Griniga gubben kan uppskatta sporten schackboxning, där man mörbultar varandra i 2 minuter och därefter spelar schack i 4, sedan upp i ringen igen o.s.v. Läs mer på Wikipedia (finns mer på engelska än på svenska). Rätt stor sport här och var, för vad jag förstår. Internationellt förbund finns: http://wcbo.org/content/index_en.html
Griniga gubben, 2012-10-25
Tack Linus. Griniga gubben kände inte till schackboxningens existens. Verkar vara den ultimata idrotten.
Niclas Arkåsen, 2012-10-25
Till skillnad från Griniga gubben så är mitt idrottsintresse relativt stort, om än selektivt, jag är ingen större anhängare av de idrotter som tilltalar Griniga gubben. Trots mitt ointresse av MMA så kan jag inte annat än hålla med Griniga gubben om att Dazing förtjänar all respekt för att han inte låter sig köpas av högstbjudande. I samband med Skid- VM i Falun (längdskidor är för övrigt en idrott som står högt i kurs hos mig) aktualiserades detta tema igen, Johan Esk skrev i en artikel i DN , om hur idrottare, idrottsorganisationer samt idrottsarrangörer vackert dansar efter storföretagens pipor. Jag tror att Griniga gubben kan finna Esks artikel intressant, http://www.dn.se/sport/johan-esk-red-bull-och-vodka-ar-nya-segerblandningen/
Griniga gubben, 201-10-25
Niclas, ja längdskidåkning har onekligen sin charm. Gör sig bra i teveapparaten. Griniga gubben minns de ganska händelsefattiga reportagen förr i tiden då radiomän stod och frös på några ställen invid spåret och kunde meddela mellantider. Mer rafflande än så blev det inte. Nuförtiden filmas händelserna i spåret hela tiden, uppifrån och från sidan och bakåt och framåt. Ett skådespel anpassat för ett nytt slags publik och för reklamindustrin. Griniga gubbe tittar inte så mycket eftersom han plågas av all reklamen (i public service-teve!). Han har ändå noterat att Lena Andersson nog hade rätt när hon i DN nyligen noterade att skidlöpardamerna nuförtiden har makeup i stället för snor i ansiktet. Anmärkningsvärt att också herrarna slutat snora trots att dom knappast anstränger sig mindre än hjältarna förr.
Att köpa sig en ställföreträdare
Posted by Griniga gubben 2012-11-25 16:58:15
För länge sedan läste Griniga gubben i en roman om en intressant yrkeskategori, ställföreträdande turister. Dessa anlitas av rika människor som inte själva har tid eller lust att resa men önskar sig allt det som blir behållningen av färden. Om en sådan yrkeskår faktiskt finns eller är påhittad vet han inte. Resrutt, resmål och färdmedel - i romanen ett passagerarfartyg - fastställs av uppdragsgivaren varefter beställningen effektueras av proffsturister som upplever exotiska miljöer och dråpliga episoder, erfar känslor och stämningar, kanske blir magsjuka eller förälskade och noggrant dokumenterar alltsammans. Vi hemkomsten överlämnas en nedskriven redogörelse för intryck och minnesbilder, jämte fotografier och souvenirer.
I gårdagens morgontidningar fick grinige gubben veta att ställföreträdande våldtäktsmän är en existerande yrkeskategori. Enligt TT förbereds åtal mot en man i Hässleholm anklagad för att vid minst arton tillfällen ha uppdragit åt män att borta i Filippinerna våldföra sig på flickebarn i sjuårsåldern medan han själv hemmavid följde förloppet i realtid via chattuppkoppling och webkamera. Högre betalning om barnet tillfogas smärta.
Egendomligt hur man för pengar kan köpa de mest personliga och intima upplevelser, i det sist nämnda fallet till och med de mest förbjudna. För att citera en bekant skrift tillkommen 1847: "Det är den allmänna korruptionens tid, den universella besticklighetens tid då allt är till salu, eller för att använda den ekonomiska vokabulären: den tid då varje föremål, det må vara fysiskt eller moraliskt, forslas till marknaden som en handelsvara för att där taxeras till sitt rätta värde."
Griniga gubben kan inte låta bli att associera till den aktuella debatten om huruvida inköp av läxhjälp bör gynnas medelst RUT-avdrag. I senmodern tid och hos kulturellt någorlunda bemedlade familjer har uppgiften att hjälpa barnen med läxorna betraktats som en intim situation, som en gärd av föräldrakärlek för att tala högtidligt, eller med samhällsvetenskapens vokabulär: att föräldrarna ger av sin tid ingår i familjens gåvoekonomi som lyder en helt annan logik än varuutbytets ekonomi. Det är inte tillåtet för givaren, föräldern, att köpa in arbetskraft som träder i givarens ställe. Förvisso är läxhjälp mot betalning inget nytt, men har under lång tid närmast varit en rest från ett äldre borgerligt familjeliv som inkluderade huslärare, informatorer eller guvernanter.
Och i familjer där föräldrarnas förmågor inte räckte skulle staten bistå med, som det hette, kompensatoriska åtgärder. Så tänkte man under välfärdsstatens era, och då inte enbart av rättviseskäl. Meritokratiska motiv var minst lika viktiga. Oaktat klassursprung skulle de mest lämpade rekryteras till de mest kvalificerade utbildningarna och till samhällslivets ledande positioner. Det får inte vara tjockleken på pappas plånbok som avgör, löd ett av arbetarrörelsens krav.
Det förefaller Griniga gubben som om meritokratin som ideal är på väg att ersättas av plutokratin. Den pågående samhällsomvandlingen innebär i så fall ett uppbrott från det klassamhälle där ekonomiskt kapital bara är ett slags tillgång bland andra som krävs för att nå uppsatta positioner - och i många sammanhang inte den viktigaste tillgången. Han påminner sig de meningar som föregår det profetiska citatet ovan, skrivet för hundrasextiofem år sedan:
"Till sist kom den tid då man började utbyta, schackra med och bjuda ut allt det som människorna fram till dess betraktat som omöjligt att avyttra. Det är den tid då till och med de ting som man förut delat med sig av men aldrig idkat byteshandel med, som man skänkt men aldrig sålt, förvärvat men aldrig köpt - dygd, kärlek, övertygelse, vetande, samvete etcetera -, då kort sagt allt blivit saker som det handlas med."
En centralort i konstvärlden
Posted by Griniga gubben 2012-10-25 10:36:56em>
I dagens DN finns bland utrikesnyheterna (inte i kulturbilagan) en artikel om Zhang Bingjian, en konstnär i Peking som ställt ut mängder av porträttmålningar av kinesiska tjänstemän dömda för korruptionsbrott. Att konstverken verkar rätt fula är tydligen meningen, i förbigående nämns att det är beställningsjobb utförda av målare i Dafen i södra Kina. Denna uppgift fångar Griniga gubbens uppmärksamhet. Intresserad som han är av förhållandet mellan bruksvärden och bytesvärden är han fascinerad av den industri som under de senaste tjugo åren vuxit fram i Dafen, tidigare en fiskeby med trehundra innevånare, nära Shenzhen i provinsen Guangdong. På kartan över den konstvärld som fungerar som ett kulturellt fält syns förstås inte Dafen men om man räknar antal nytillverkade oljemålningar är Dafen i dag konstvärldens centralort. Sextio procent av världsproduktionen enligt en vanlig uppskattning. Över sjuttio procent enligt en annan. Tiotusen konstnärer framställer bland annat oräkneliga kopior av europeiska mästare. Det går också fint att rekvirera en målning i olja med ett foto av din hund som förlaga. Här finns veritabla sweatshops och tillverkningen pågår i hemmen, på gatorna, överallt (att döma av bilderna på nätet, Griniga gubben har inte varit där och tittat). Export över hela världen, billigt såklart, varsågod att göra en beställning på till exempel http://www.dafenvillageonline.com/, http://www.dafenart.com/, http://www.paintingspal.com/.
Bilden nedan hämtad från
http://gotasdelluviaacida.blogspot.se/2012_05_01_archive.html
Ingen fotograf angiven.
Kommentarer
Posted by Ylva Bergström 2012-11-02 19:59:49
Jag tycker även "galleriernas" kategoriseringar är spännande. Jämte urvalet av konstnärer har vi att välja mellan kategorier som landskap, personporträtt, vatten eller byggnader beställ, typ, "kilovis"! Jag minns att min mor ibland kunde få kunder till antikvariatet på Övre Slottsgatan som vill köpa "nån hyllmeter" med "snygga ryggar" (böcker). Gärna skinnrygg (halvfranska band), de hade ingen aning om priser naturligtvis. Vi klurade ibland på vilka dessa kunder kunde vara, vi hann aldrig ta reda på det närmare eftersom det aldrig blev affär...
Posted by Finn Calander 2012-10-25 19:22:47
Griniga Gubbens blogg bjuder alltid på tankeväckande kunskaper. Om detta "konstproducerande" centrums existens hade jag icke en susning. Det skulle vara mycket intressant att studera beställarna av denna konst; vilka de är och vad som karaktäriserar deras heminredning. Kanske beställer de målningar för att skänka bort som presenter, kanske för att ge den "riktiga" konstmarknaden en ironisk blinkning - vem vet. En annan fundering - vilka skillnader/likheter finns det i konsumtionsledet mellan dem som utnyttjar det kinesiska måleriproletariatet och dem som väljer att köpa sin konst på¨IKEA och/eller Gallerix? Forskningsansökan kanske?
Posted by Griniga gubben 2012-10-25 20:05:21
Finn, du frågar vilka som beställer konst fabricerad i Dafen. De första storkunderna var såvitt jag vet amerikanska varuhuskedjor såsom Walmart. Jag gissar att internationella hotellkedjor har behov av tonvis av konstverk. Men jag vet inte, du har rätt i att detta verkligen borde utforskas. Om fantasin får skena iväg kan man tänka sig att det uppstått ett grossist- eller detaljhandelsled som lägger tusen procent på priset (det är uppseendeväckande billigt att köpa direkt från måleriverkstäderna i Dafen) och säljer vidare till sociala grupper världen över som uppskattar väggprydnader med en västerländsk touche. Men egentligen har jag ingen aning om vilken avsättningsmarknaden är.
Om besökarövervakningsprogram
Posted by Griniga gubben 2012-09-27 11:34:03
I dagens DN meddelas som den stora förstasidesnyheten att "Ditt surfande kartläggs i det dolda" och "Webbsidor avslöjar ditt besök för Google".
Inte värst mycket till avslöjande, tycker Griniga gubben. Det är ingen hemlighet att webben omvandlats till en marknadsplats där kartläggningar av potentiella kunders beteenden blivit hårdvaluta. Dock inte mindre gräsligt för det. Själv lägger han ned en viss möda på att i sin webbläsare blockera s.k. "trackers" och andra "3pes" (third party page elements) som samlar in och ibland säljer vidare information om vad medborgarna har för sig på webben. Vissa webbsajter har tio eller femton sådana trackers och 3pes installerade, i många fall med syftet att bland besökarna identifiera presumtiva kunder som kan utsättas för skräddarsydd reklam eller andra säljbudskap. Griniga gubben vägrar att göras delaktig i dylikt geschäft och blockerar efter förmåga nästan allt i den vägen. Med vissa undantag, faktisk bland annat just Google Analytics, det besökarövervakningsprogram som reportaget i DN skjuter in sig på. Åtminstone än så länge har Griniga gubben avstått från att blockera Google Analytics eftersom det är vanligt förekommande även på så att säga allmännyttiga sajter där det används för andra syften än direkt kommersiella. Tills vidare väljer han att tro att denna nytta uppväger det oönskade bruk av informationen som Google eventuellt har i sikte.
Griniga gubben är nyfiken på vad marknadsfolket på Dagens Nyheter tycker om avslöjandet. En snabb titt inuti gratissajten dn.se och betalsajten dagensnyheter.se visar nämligen att Google Analytics finns installerat på båda ställena. I reportaget nämns inte att företaget DN är inkluderat när det konstateras: "Ett stort antal svenska företag och myndigheter lämnar i tysthet ut uppgifter om alla besök på sina hemsidor till sökmotorn Google. Det visar en granskning som DN har gjort."
DN har också på båda sina sajter installerat SiteCensus från företaget Nielsen som beskriver sin produkt så här: "SiteCensus is a browser-based audience measurement tool that provides in-depth tracking and analysis of your Web site users, site performance and other critical measurement data. Examine your site performance, usage trends, content and product placement, visitor loyalty, search engine performance and visitor behavior. Analysis is delivered via concisely constructed reporting modules so that each important process can be researched independently and benchmarked internally." (http://www.nielsen-online.com/products.jsp)
På dagensnyheter.se hittar Griniga gubben inga ytterligare besökarövervakningsprogram. Däremot finns både Rich och cXense installerade på den stora publika sajten dn.se. Det förstnämnda programmet marknadsförs till publiceringsföretag på följande vis: "Make ads a native part of every user experience, and offer brands to reach their target audience with guaranteed impact" (http://burtcorp.com/). Griniga gubben ryser och blockerar förstås. Likadant med cXense vars affärsidé illustreras av bilden nedan (hämtad från http://www.cxense.com/solutions.html) som åskådliggör hur programmet tänkes användas av företag som Dagens Nyheter. I kretsloppet finns ingen plats för bruksvärdet för läsarna. Det primära syftet med att införskaffa information om vilka besökarna är och hur de letar sig fram på sidorna, var de klickar etc, är att lotsa dem fram till reklamen, att räkna ut den effektivaste placeringen och utformningen av denna reklam och inte minst att få fram övertygande statistik att visa upp för annonsörerna.
Oktoberfest i Stockholm
Posted by Griniga gubben 2012-09-23 08:54:39
Angående industriellt utnyttjande av mänskliga behov. Något företag erbjöd redan i augusti stockholmarna att få vara med om en genuin Oktoberfest, precis som i München. Griniga gubben som uppskattar öl var på plats i tältet med 2 400 sittplatser som för ändamålet rests invid Stockholmsmässan i Älvsjö. Det visade sig att besökarna undfägnas med vattnig pilsner, pulverpotatismos och ointressant korv samt uschlig musik med många sångtexter framförda på engelska. Med sig därifrån bar han dels en misstanke om att företaget hade mer intresse av besökarnas pengar än av att låta dem uppleva en autentisk Oktoberfest, dels en inplastad pepparkaka vars bruksvärde är ett mysterium. Hållbarheten är lång, bästföredatum 20 juli 2014, och listan över ”mögliche Farbstoffe” imponerande: E101, E120, E131, E132, E141, E153, E160a, E160e, E162, E163, men den smakar sockrad träfiberplatta och är nog inte gjord för att ätas. Möjligen för att hängas i julgranen, men i så fall hemma hos tåliga medborgare som inte störs av språkblandningen i den industrirobotspritsade glasyren: ”Oktoberfest I love it”.
Gåtan löst! Nu vet vi var den nordamerikanska prydheten sitter
Posted by Griniga gubben 2012-09-17 10:51:40
På grund av begränsad levnadserfarenhet är Griniga gubben okunnig om huruvida nordamerikaner i gemen vägrar att visa sig nakna, ens för sig själva. Så är det ju på film. Kärleksliv med kläderna på, och även ensam i badrummet eller i sovrummet virar man sorgfälligt in sig i badhandduken och drar upp överlakanet precis tillräckligt långt.
Denna prydhet har som bekant väckt förundran bland medborgarna i mer upplysta nationer. Varför förutsätts biograf- och tevepubliken i USA tåla både avancerat våld och obegränsade kvantiteter ytlighet, trams och flams men inte anblicken av nakna kroppar? Ingen tillfredsställande förklaring har presenterats förrän nu då Griniga gubben funnit gåtans lösning. Han har inte något botemedel att föreslå men för ett nobelpris i medicin kan upptäckten av var sjukdomen sitter räcka. I detta fall sitter den i hjärnstammen.
Tills vidare är detta en hypotes snarare än en förklaring eftersom det empiriska material som Griniga gubben förfogar över är en smula begränsat, de första säsongerna av teveserien The Walking Dead från AMC. En av de bättre amerikanska produktionerna, måste han medge, åtminstone om man skyndar förbi alla transportsträckor som dryper av amerikansk relationspsykologi, familjemoral och ledarskapsideologi. Han snabbspolar till nästa sekvens där zombierna dyker upp.
Dessa zombier är döda som kvicknat till men med alla egentliga förståndsgåvor utslocknade. Kvar är blott de mest rudimentära funktionerna lokaliserade till hjärnstammen, det vill säga området ovanpå ryggraden, från och med förlängda märgen och liten bit uppåt. Härifrån regleras icke-viljestyrda livsnödvändiga mekanismer såsom andning och liknande. Åtminstone nordamerikaners hjärnstam är så beskaffad att zombierna även förmår stappla omkring dag och natt (de kallas "walkers" i denna serie). De kan också se, höra och lukta en smula, tillräckligt för att jaga rätt på och äta upp de fåtaliga ännu levande människorna. Annat kosthåll, exempelvis vegetabilier, förutsätter tydligen högre hjärnfunktioner som saknas hos zombierna, därmed tvingade till en ensidig diet.
Griniga gubbens observation, på vilken han bygger sin hypotes, är att dessa zombier lyckas sköta klädvården trots obefintlig fattningsförmåga och synnerligen begränsat rörelseschema (döingen på bilden nedan har inte fällt hjorten, han kan bara hasa fram, grymta och äta). Synd att vi aldrig får se några sekvenser som avslöjar hur de bär sig åt för att förnya garderoben, laga pinsamma glipor och sy i knappar - bestyr som måste kosta dem heroiska ansträngningar och ta i anspråk nästan all den tid då de är ur bild. Efter veckor och månader som ruttnande lik har näsor och läppar börjat ramla av och även klädseln borde för länge sedan ha fallit i trasor, något som mer lättsinniga zombies säkerligen skulle ha accepterat. Men inte teveseriens dito. Varenda en av dem har arrangerat paltorna för att skyla kroppsdelarna som i USA kallas private parts. Många bär till och med heltäckande mundering, långbrallor och långärmade skjortor knäppta ända upp i halsen, sådana som i andra filmer bärs av rednecks och hillbillies.
Det finns bara en tänkbar förklaring, fastslår Griniga gubben. Hos nordamerikaner är prydheten förankrad djupast inne i hjärnstammen. Det är en drift undandragen viljemässig kontroll.
Kommentarer
Posted by Finn Calander 2012-09-17 21:32:45
Griniga Gubben har genomfört en medicinsk bragd, väl värd ett pris. Det finns dock fler förbryllande fenomen att begrunda, fenomen med kopplingar till Griniga Gubbens ovan genomförda analys. Min reflektion rör inte zombier, utan en annan nordamerikansk minoritet - superhjältarna. Vissa av denna variant av Homo Sapiens (?) förändrar i vissa situationer sin morfologiska struktur, vilket naturligtvis påverkar de kläder de bär. När t.ex. genforskaren Bruce Banner blir förargad över något (vilket med tanke på republikanska presidentkandidaters intellektuella nivå, FOX News etc. måste inträffa med skrämmande frekvens) förvandlas han till den förfärlige Hulken som, bortsett från matvanorna och sina fysiska företräden har vissa likheter med zombierna. När denna aggressionsdrivna metamorfos äger rum, spricker skjortan, slipsen går rakt åt fanders, byxorna rämnar - men KALSONGERNA anpassar sig på ett rent magiskt sätt till ändalyktens minst femfaldigt ökade volym. Huruvida "the private parts" också förstoras i samma utsträckning, undandrar sig undertecknads bedömning, då detta ej tydligt framgår. Ergo - Hulkens prydhet måste liksom zombiernas, ha sitt ursprung i hjärnstammen. Däremot tvingas Hulken, till skillnad för zombierna, inte att laga och lappa sina söndertrasade kläder, han köper bara nya när forskarjaget återställts. Dock INTE kalsongerna, som med till visshet gränsande sannolikhet, återanpassar sig till utgångsläget. Hur kan detta förklaras? Jag misstänker att zombier i Research & Development inom den amerikanska textilindustrin (i den mån en sådan finns kvar?) har utvecklat ett material med extrem töjbarhet, i syfte att på sikt underlätta zombietillvaron utanför bild. Förmodligen testkör de just nu detta material på professor Banner, alias the Hulk.
Posted by Griniga gubben 2012-09-17
Bra idé, Griniga gubben är förtjust i de sanningar som svaga själar kallar konspirationsteorier och instämmer i att klädindustrins affärsstrategier mot kundsegment som zombier med flera borde granskas.
Vill inte vara konsument
Posted by Donald Broady 2012-08-28 12:44:58
Den världsomspännande komplotten för att transformera medborgare till konsumenter fortgår på alla plan, bland annat i omvandlingen av internet. För tjugo år sedan, innan webben alltså, var internet ett Shangri-La för "producenter", människor som var mer upptagna av att skapa, arbeta med och utbyta information än av att konsumera den. En oas i den kommersiella öken som bredde ut sig i samhället i övrigt. Enligt den då gällande etiken var säljbudskap strängeligen förbjudna på nätet. Det känns länge sedan. Nästa kapital i denna förfallshistoria är tydligen att vänta när Microsoft snart släpper Windows 8 som ju annonserats som ett stort steg på vägen mot gemensamt användargränssnitt för pc och plattor. Jfr en intervju på idg.se med Raluca Budiu, gränssnittexpert med ett förflutet på Xerox Parc. Visserligen skjuter Raluca Budiu in sig på ett ganska trivialt praktiskt problem, att det kan bli krångligt för användarna att hålla reda på flera system, men det hon faktiskt säger är mer oroväckande: "Windows 8 är optimerat för konsumtion av information snarare än att producera information. Konsumtion passar bäst på surfplattor, medan produktion passar bäst på en pc."
http://www.idg.se/2.1085/1.461166/darfor-kan-kan-anvandarna-fa-problem-med-windows-8
Kännare på låtsas 2
Posted by Donald Broady 2012-08-27 09:26:46
Här fortsatta funderingar om tänkbara förklaringar till att ett magasin, som delas ut till de drygt 40 000 rikaste människorna i Sverige och inga andra, är utformat så att det torde stöta bort den del av läsekretsen som är konnässörer i fråga om vin, juveler, bilar, exklusiva ur eller annat som magasinet handlar om. Mysteriet tätnar ju mer man tänker på saken. Är det något särskilt med dagens överklass? På de flesta områden vore affärsidén otänkbar. Ingen skulle komma på idén att fabricera en gratispublikation om historia distribuerad till samtliga professorer i historieämnet och inga andra och innehållande glassiga bilder interfolierade av glesa texter författade av Herman Lindqvist.
I kommentarfältet till mitt förra blogginlägg om saken häromdagen fanns så tänkvärda reaktioner att det är omöjligt att skriva korta svar. Därför följande harang.
Pi Mogensens kommentar ger mig anledning att undervisa litegrann. Ta inte illa upp, Pi. Ingen begär att en matematiker ska vara var hemtam med den sociologiska glosan kulturellt kapital. Bland alternativa definitioner tycker jag att den följande är den enklaste. Människor med mycket pengar har goda förutsättningar för att placera sig högt i den sociala hierarkin. Det är uppenbart. Mindre självklart är vilka andra slags tillgångar som ger tillträde till uppsatta positioner. Det är dessa "andra", det vill säga icke-ekonomiska tillgångar som kallas kulturellt kapital. När Bourdieu myntade termen under senare hälften av 1960-talet hade han funnit att det kulturella kapitalet utgjordes av sådant som kultiverat språkbruk, elitskoleutbildning och förtrogenhet med den s.k. finkulturen. Men det var där och då, i Frankrike för ett halvsekel sedan. Det är en uppgift för den empiriska sociologin att ta reda på vad det kulturella kapitalet är i Sverige i dag.
Min ursprungliga hypotes, att den primära målgruppen för magasinet Connoisseur är människor försedda med mer pengar än kulturellt kapital, leder till hypotes nummer två: kanske är överklassen i dagens Sverige inte (längre) lika tydligt kluven i å ena sidan en övervägande ekonomiskt bemedlad och å andra sidan en övervägade kulturellt bemedlad fraktion som står mot varandra? Och i så fall hypotes nummer tre: kanske en minskad spänning mellan överklassens två poler beror på att den förstnämnda fraktionen, den ekonomiska, är i färd med att ta makten helt och hållet? Det vore i så fall ett tänkbart svar på frågan varför Connoisseur vågar ta risken att väcka löje hos de senare, det vill säga de kulturellt besuttna för vilka det framstår som pöbelfasoner att estimera dyra grejer för att de är dyra.
Tag som exempel ett stort uppslaget bildreportage (kanske reklam, omöjligt att avgöra) om nyproducerade armbandsklockor med i stort sett en enda sak gemensam, prislappen på ett par hundra tusen kronor (nr 2 2012 s 74-83). Bytesvärdet, priset, blir det allt överskuggande. Precis som i annonserna från Lidl, Grosshandlarn eller Galne Gunnar fast tvärtom. Somliga bland dem som får magasinet hemskickat vet säkerligen ett och annat om finare ur och kanske ärvt några sådana från tidigare släktled. Dessa konnässörer torde vara föga smickrade av att tillskrivas samma smak och kunskapsnivå som nyrika entreprenörer, förortsgangsters och fotbollsproffs.
Ett annat exempel är alla reportage/reklaminslag om heminredning och möblemang - dyrt alltsammans och det mesta skinande nytt - som ideligen påminner mig om en replik som fälldes av en åldrig dam i hennes stora Östermalmsvåning när samtalet kom in på en annan familj med mer blygsamma anor: "Dom köper sina möbler!"
Dylika hållningar är inte (längre) något hot mot ett bolag som Connoisseur om den tredje hypotesen stämmer, det vill säga om det är så att det kulturella kapitalet trängs ut av det ekonomiska. Kultiverade överklassfamiljer får tycka vad de vill, ingen bryr sig. Eventuellt ogillande från det hållet torpederar inte bolagets affärsidé. Vilket nog hade inträffat ännu för ett par decennier sedan. I sin kommentar påminde Carl Erik Eriksson om en förgången tid då en tidskrift med samma namn åtnjöt förtroende bland konnässörer av konst och antikviteter.
En fjärde hypotes är förstås att det fortfarande existerar ett spänningsförhållande inom överklassen mellan det ekonomiska kapitalet och andra tillgångar som vi vant oss vid att kalla kulturellt kapital, men att den sistnämnda sortens tillgångar ändrat karaktär så till den grad att vi ännu inte kommit underfund med dem. Sociologer inom Bourdieutraditionen är sedan länge vana vid att leta efter socialt ursprung, elitskolebakgrund, språkbehärskning och så vidare. Nu pågår dessutom åtskilligt arbete med att mäta sådant som kosmopolitiskt kapital. Därutöver finns säkerligen mycket mer som vi ännu inte fått ögonen på men som bör räknas in i det kulturella kapitalet av i dag (om vi håller fast vid den enkla principen att låta termen kulturellt kapital beteckna de tillgångar inom maktfältet som står i motsättning till ekonomiskt kapital).
Åter till frågan om varför magasinet Connoisseur fabriceras och distribueras som det gör. Kanske ska det viktigaste svaret inte sökas i eventuella maktförskjutningar inom överklassen. Det kan vara oväsentligt hur tidskriften tilltalar den läsekrets den påstår sig ha. Carl Erik snuddar vid en mycket intressant hypotes som också Magnus Fredriksson lyfter fram i sin kommentar. Målgruppen är inte de som får magasinet i sin brevlåda. Målgruppen är annonsörerna. Om det är sant kan sociologiska undersökningar av läsekretsen och hur den använder magasinet aldrig förklara värst mycket. Här krävs avancerad fenomenologi. (För att fortsätta undervisa: fenomenologi handlar inte om hurdan världen är utan om hur den framträder för människor.) Magasinets utformning förklaras av den bild som bolaget och redaktionen gör sig av den bild som annonsörerna, marknadsförarna och annonsbyråerna gör sig av den bild som överklassen gör sig av vad som är åtråvärt i livet.
Kommentarer
Posted by Ulla V. 2012-08-27 13:22:35
Häromdagen var jag och handlade på H&M i Fältöverstens galleria. Framför mig till kassan stod en ung, mycket vacker kvinna med barnvagn. Hon hade på sig ett par tunna bomullsbyxor, en sandfärgad kasmirkofta och hennes axelremsväska var av märket Louis Vuitton. Barnvagnen var en lyxmodell, och denna kvinna handlade barnkläder för 400 kr.
Jag hade på mig ett par jeans från Lindex och en regnjacka av märket Everest från Stadium, och jag köpte en polotröja för 79 kr. Expediten behandlade oss två på helt olika sätt, vilket sårade mig en aning.
Jag har för mig att Bourdieu skrev i Distinktionen att det är smaken som utgör skiljelinjen mellan de olika samhällsklasserna. Kan man tänka sig att magasinet Connoisseur är också ett bildningsprojekt, man vill på ett bekvämt sätt visa den kapitalstarka kundkretsen vad som är god smak?
Posted by Donald Broady 2012-08-27 17:05:18
@Ulla, du ställer en bra fråga. Man kan verkligen undra i vilken mån magasinet Connoisseur är ett uppfostransprojekt. Huvudsyftet är väl i så fall att devalvera värdet av att vara kännare i betydelsen kunnig. Eller mer generellt: att intala läsekretsen att det är onödigt besvär att lära sig göra distinktioner. Man kan få tillträde till överklassen ändå, helt enkelt genom att köpa saker som kostar mycket pengar Av tradition menas med konnässör en person med god kännedom om ett område - cigarrer eller kläder eller vad som helst - som tack vara sin uppövade och raffinerade smak besitter förmågan att uppskatta det yppersta som där bjuds. Däremot har det inte nödvändigtvis ingått i definitionen att en konnässör måste äga de ekonomiska möjligheterna att införskaffa vad som helst. För en konnässär är det inget fel att köpa billiga grejer, däremot en dödssynd att köpa dyrt och dåligt när bättre och billigare alternativ finns. En konnässör berömmer sig av att genomskåda alla säljknep och ser ned på medmänniskorna utan urskiljningsförmåga som låter sig luras att välja inte de bästa cigarrerna eller kläderna utan de dyraste som marknadsförs aggressivast. I Stockholms stadsplanering verkar senare års omdaning av området mellan Norrmalmstorg och Humlegården vara led i samma slags uppfostringskampanj. Här saluförs framför allt kläder men finare skrädderier eller specialbutiker för klädsnobbar saknas. De dyraste butikerna längs dessa gator (som kommer att bli fler, en expansion norröver förbereds) verkar vända sig till en ekonomiskt välbeställd kundkrets (och kulturellt förhållandevis mindre bemedlad, om min hypotes stämmer) som inte besväras av alltför välutvecklad egen smak utan låta inköpsställe och varumärkena garantera att persedlarna är riskfria. Men det är inte köparna vi ska fästa oss vid om vi vill förstå denna typ av butiker, som egentligen inte är försäljningsställen utan reklamplatser. Intäkterna behöver inte alls väga upp hyreskostnaden. I Saint-Germain-kvarteren i Paris inträffade samma omdaning långt tidigare då Louis Vuitton och haute couture-husen öppnande små butiker genom vilkas oproportionerligt stora skyltfönster (självfallet inga skyltskåp som i forna tider, och heller ingen insynsbegränsande skyltning) förbipasserande kan beskåda de sparsmakat exponerade varorna, den exklusiva kundkretsen och den eleganta personalen. Däremot syntes inga kassaapparater och kreditkortläsare - alla påminnelser om verksamhetens krassare aspekter gömdes under disken. Detta är bara ett par exempel på den konsument- och smakfostran som av allt att döma varit effektiv. Flertalet medborgare tycks ta sakernas tillstånd för självklart. Bara bruksvärdets vänner lider.
Posted by Sverker 2012-09-02 09:54:48
Jag tror att svaret har att göra med ett djupt liggande problem i Bourdieus idéer om det kulturella kapitalet, nämligen frågan om hur människor förhåller sig till sitt eget kapital. Tittade just igenom The Logic of Practice och det är slående hur han genomgående frånkänner människor förmågan till distans och reflektion. Detta hänger ju sedan tätt ihop med att precis dessa förmågor spelar en så viktig roll för att särskilja forskarens egen, hans egen position.
Jag tycker det är märkligt att han å ena sidan kan ägna sådan enorm och skarpsinnig energi åt att avslöja alla de effekter och misstag som tenderar att orsakas av själva den reflekterande positionen och praktiken, och att det ändå inte slår honom att själva begränsningen av detta sätt att relatera, i syfte att göra "de andra rättvisa" kan vara ytterligare precis ett sådant misstag. Och detta är ju precis invändningen från tex Rancière och Boltanski. Poängen är väl ungefär att folk i allmänhet även de är skolastiska i sitt sätt att tänka om världen och sig själva. (Och sedan, på motsvarande sätt, att forskare även de är invävda i sina praktiker...)
Ditt offentliga gillande av Conan the Barbarian på FaceBook är ett bra exempel. Passar det verkligen med ditt kulturella kapital? Och om matchningen är lite tveksam - varför skylta med det? Skulle inte detta kunna påverka relationen till dina professorslikar negativt?
Jag tänker att Bourdieus ramverk, där kapitalet är en sorts substans som människor bär på, inte som vatten, men på samma sätt som pengar, pekar mot en sådan, uppenbart felaktig tolkning.
Jag tänker att man kan förstå det hela bättre om man tar in distans och genomskådande i beräkningen. Hur kan man utvinna njutning ur sitt kapital? Av att man vet att man "har det", men samtidigt inte är (tänker man sig) fångad av det. Och, finns det inte sätt att både genomskåda det låga och billiga, och samtidigt hänge sig åt det? Att göra det, utan att göra det på allvar, så att man för sig själv "liksom" inte gör det.
Kan man inte förstå Connoiseur på det sättet? Att det är själv motsägelsen mellan innehållet och positionen hos mottagarna som genererar tidningens attraktionskraft; att den tillåter dem att få två saker i ett, både erkännandet som hänger ihop med deras faktiska sociala och ekonomiska position, och ett tillfälle att genomskåda och ställa sig vid sidan om denna position, ett tillfälle att "se ner" på den vulgära smaken, eller, som du ju gör, att "analysera" den med hjälp av någon teori man tycker om.
Kännare på låtsas 1
Skapad av Donald Broady 2012-08-21 22:02:47
bläddrar i de senaste numren av magasinet Connoisseur som jag inte blir klok på.
Affärsidén är lätt att fatta. Annonsörerna kan förväntas betala rejält för att nå rika människor och inga andra: "Connoisseur distribueras till de ca 37 000 personer i landet som har en deklarerad inkomst över 1,2 miljoner samt 4 500 individer som får magasinet på grund av en personlig förmögenhet överstigande 5 miljoner. Totalt 41 500 ex."
Svårare är att förstå hur magasinet används. Fastän varje nummer är runt 150 sidor tjockt går det kvickt att läsa. Bilder mest, till stor del reklam för dyra armbandsur, dyra bilar, dyra köksattiraljer, vin, parfym, smycken och liknande. Artiklar finns också, med få undantag gles text över en eller ett par sidor. Föga substantiellt innehåll.
Tilltalet är intressant. Det förpliktande namnet Connoisseur till trots riktar sig magasinet uppenbarligen inte till kännarna som vet något om bilar eller gastronomi. Tvärtom, den fundamentala idén bakom tilltalet verkar vara att inte kräva några förkunskaper av läsarna.Och de talrika korta intervjuerna med framgångsrika företagsledare eller politiker innehåller förbluffande lite om vad de gör. Däremot framgår att de är just framgångsrika och de tillåts uttala ord som mer sofistikerade talare och skribenter skyr: arbetet är "tufft" och "en utmaning" men de "brinner" för saken, vill "göra skillnad"och "bygga varumärke". Lågstatusmarkeringar, kan tyckas. Liksom det som skrivs om parfymsorter, vindistrikt i Italien eller resmål i olika världsdelar - alltsammans påfallande ytligt, som vände man sig till läsare i avsaknad av egna erfarenheter och kunskaper om saken.
Gåtfullt! Tilltalet hade varit begripligt ifall läsekretsen varit medborgare som inte själva konsumerar hummer och champagne men är beredda att betala för fantasier om en exklusiv värld utom räckhåll för dem själva. Det vill säga det primära kundunderlaget för magasinen om Hollywoodcelebriteter, kungligheter, lyxmat eller herrgårdar. Men Connoisseur förekommer inte i pressbyrån och det går inte att prenumerera.
Inte heller kan tilltalet förklaras av slapp redigering. Tvärtom, magasinet är påkostat och framställt med uppenbar omsorg. Det vore kul att veta hur redaktionen arbetar. Ett lämpligt ämne för en masteruppsats i kultursociologi. En fråga att starta med är varför redaktionen anstränger sig så hårt för att inte vända sig till läsare som är kännare. Mycken redaktionell möda måste krävas för att stöpa om intervjuer med experten på olivoljetillverkning eller intressanta figurer ur näringslivet eller politiken som säkert har mycket på hjärtat så att slutresultatet mest blir trivia och wikipediaallmängods, jämte anslående bilder förstås.
En hypotes är att den ovan citerade beskrivningen av målgruppen är vilseledande. Låt vara att magasinet postas till alla svenskar med gott om pengar men, vilket är min hypotes, den faktiska målgruppen är bara en delmängd därav, nämligen människor som utöver sina ekonomiska tillgångar utmärks av att de besitter förhållandevis obetydligt kulturellt kapital.
Om hypotesen stämmer inkluderar målgruppen inte miljonärerna som tillika är kulturellt bemedlade. Vilket nog inte hindrar dessa från att bläddra i magasinet och finna en morbid förnöjelse i att göda sitt förakt för rövarbaronernas och parvenyernas avsaknad av urskiljningsförmåga och tilltro till att de dyraste grejerna är de mest åtråvärda. Men målgruppens kärna består förmodligen av människor som inte skulle ha något emot att äga en flaska parfym för 50 000 kronor (nr 4 2011 s. 92) eller åka runt i en nyproducerad Bugatti Veyron Grand Sport Vitesse för 23 miljoner kronor (nr 2 2012 s. 68).
Kommentarer
Skapad av Finn Calander 2012-08-21 22:18:47
Salve! Intressant analys. Tidskriften vänder sig m.a.o. till le Noveau Riche (franska är inte ett språk jag behärskar). Påminner mig om min klasskamrat (enbart i de skolmässiga betydelsen) Ulf X vars far hade blivit miljonär på hantering av skrot. Sonen var fullkomligt besatt av taxeringskalendern + skryt om den lyxiga villan etc. Ulf X hade dräglat lika intensivt över materialet i Connoiesseur som över materialet i den samling av Piff, Raff och liknande publikationer han var en ivrig läsare (?) av.
Sura Gubben kan med fördel ta del av allas vår egen superhjälte Kapten Stofils (världens främste bakåtsträvare) kamp mot den s.k. utvecklingen.
Posted by Donald Broady 2012-08-22 09:21:09
@Finn, ifall hypotesen stämmer blir nästa fråga hur Connoisseur kan kosta på sig att så att säga välja bort kännarna. Med andra ord, varför ta risken att väcka löje hos de mer kultiverade delarna av överklassen? I ett annat samhälle och en annan tid vore ett dylikt projekt dödsdömt om det fick bildningsborgerskapet mot sig. Så inte i Sverige i dag, tydligen. Vad jag förstår är Connoisseur ett framgångrikt bolag, med starkt expanderande medlemsklubb etc. Ett svar på frågan kan vara ett fenomen som vi upptäckt i våra kultursociologiska undersökningar, nämligen att den ekonomiska eliten på senare år tycks ha förstärkt sin dominans över den kulturellt bemedlade överklassen och kultureliten. I så fall utvidgas de kretsar där det smäller högre att äga dyra grejer än att vara kännare. Bytesvärdets seger över bruksvärdet.
Posted by mgnsfrdrkssn 2012-08-22 10:02:19
En annan tänkbar analys är att det redaktionella innehållet uteslutande är utfyllnad mellan annonserna. Därmed är innehållets uteslutande funktion att fungera som bekräftelse åt annonsörer vilket gör att presentationen är av mindre betydelse det viktiga är att artiklarna handlar om rätt saker.
Posted by Donald Broady 2012-08-22 10:29:49
Tack mgnsfrdrkssn (vem är du irl?) för mycket intressant hypotes: att målgruppen för det redaktionella materialet inte är de drygt fyrtio tusen rika svenskar som får magasinet i brevlådan utan annonsörerna! Mycket rimligt. Att jag inte tänkte på det.
Posted by Carl Erik Eriksson 2012-08-22 14:36:46
Den ursprungliga tidskriften som startades vid förra sekelskiftet var en guldgruva när det gäller artiklar om antikviteter och konst. Dessutom mycket referat från de stora auktionshusens försäljning med prisuppgifter på intressanta objekt. Mamma o pappa hade den och jag har säkert 5 löpmeter inbundna gamla ex.Den tidning med samma namn som skickas ut gratis nu är nog helt ämnad åt att glädja annonsörerna - det är ju de som betalar allt och så länge de tror att de får något för sina pengar så funkar konceptet. Det finns en del trycksaker typ denna (och även Rotary Norden) som förpassas direkt från brevlådan till returpapperskärlet utan att öppnas.
Posted by Donald Broady 2012-08-23 09:13:04
Tack Carl Erik, intressant historisk bakgrund! Historien om de magasin som hetat Connoisseur verkar illustrera vår hypotes om det ekonomiska kapitalets tilltagande dominans över det kulturella kapitalet. Med andra ord att den del av överklassen som besitter magra kulturella resurser men desto mer pengar stärkt sitt övertag över dem med betydande kulturella tillgångar vid sidan av de ekonomiska. Den sistnämnda delen av överklassen, motsvarande vad som förr kallades bildningsbourgeoisien, är i Sverige lite speciellt i jämförelse med många andra länder, bland annat eftersom läkardynastierna så tydligt tillhör dess kärntrupper. Därför är det kul att du berättar om innehållet i dina föräldrars bokhyllor. Och i dina.
Posted by pi 2012-08-24 14:26:14
Det är ganska många veckotidningar som man bläddrar i mest för att titta på bilderna. Paradexemplet är för mig National Geographic som jag bläddrat igenom många nummer av, men aldrig läst någon artikel i; hänförande bilder av Galapagos, av konstiga djur eller från vulkanutbrottet på Mt Helen – huruvida artiklarna håller samma nivå som bilderna har jag ingen aning om. Då man åker tåg (eller än mera flyg) brukar man kunna hitta en publikation i stolsfickan framför som bara innehåller bilder - men alla föreställer varumärken. Troligen effektivt, eftersom resor kan vara långtråkiga och man alltså motvilligt bläddrar igenom dessa trista alster som man annars inte skulle ägnat en sekund av sin uppmärksamhet.
Då det gäller Konnässör (som jag inte sett) så gissar jag att upplägget är inspirerat av både National Geographic och flygreklamen, man visar vackra bilder från en annan sorts exotiska miljöer innehållande statusvaror, och maskerar att det handlar om reklam med redaktionell text. Ingen förväntas läsa texten, men man noterar kanske rubriken och ingressen. Mer effektivt än en slogan eftersom läsaren sänker garden inför det som ser ut som artikeltext. Det viktiga är för övrigt inte att du köper en Bugatti, utan att hela publikationen gör reklam för en konsumtionsinriktad livsstil.
En liten undran förresten; vad är kulturellt kapital? Är det att kunna citera Shakespeare, att veta vilka 1890-talsviner som är godast till ostron, att se var felet ligger som gör att motorn inte startar, att arrangera en hävert som tömmer regntunnan automatiskt eller att välja rätt sorts kitt då man fixar fönstren på fritidshuset?
Andreas Melldahl, 2012-08-21
Har slagits av samma sak: namnet rimmar illa med innehållet som framför allt premierar det ytliga och alltför uppenbart vräkiga (som om redaktionen lägger större delen av arbetstiden på att googla olika efterled till "världens dyraste..."). Hade även nöjet att - under ett tillfälligt arbete på en tidningsdesignbyrå - tala med dåvarande chefredaktören, som meddelade sig vara mycket nöjd med tidningens utformning. Vi förmögenhetsintresserade undrar ju dessutom förstås hur de i dagens läge får reda på vilka som har en personlig förmögenhet på minst fem miljoner när förmögenhetsskatt och därmed förmögenhetsregister saknas.
Raoul Galli, 2012-08-21
Den här raden skulle man kunna vara riktigt elak med :)
"Till Sveriges finansiellt mest framgångsrika personer tillhandahåller Connoisseur information, avkoppling och unik service som med respekt för deras intellekt och sofistikation stimulerar och skapar nyfikenhet." (http://www.connoisseurint.se/products.php)
Kristina Chalmain, 2012-08-21
Det är ju ytan som räknas... att ha den framme på soffbordet :)
Donald Broady, 2012-08-21
@Kristina, min hypotes är att den kulturellt bemedlade delen av överklassen aldrig skulle använda magasinet på så vis. För dem vore det deklasserande att ha det synligt på soffbordet. -Mitt hem är ingen jävla tandläkarmottagning. Men det är bara en gissning, vore kul att undersöka.
Bruksvärdeslöften
Posted by Griniga gubben 2012-08-08 13:20:31
försöker begränsa den okontrollerade tillväxten av cellulosaformationerna i arbetsrummen härhemma. Frågan om vad som egentligen är bruksvärden ställs på sin spets. Tvingas inse att rätt mycket av samlingarna kan undvaras. Förbereder några vändor till Myrorna med bilen fullproppad av papperskassar med skrifter utan bruksvärde för mig själv och alla jag känner. Åtskilligt har faktisk aldrig haft något egentligt bruksvärde. Inte ens skrytvärde, få är de besökare som haft ärende längst in i de dammiga katakomberna i källaren.
För att förklara dessa böcker förekomst i samlingarna måste man skilja mellan bruksvärden å ena sidan och bruksvärdeslöften å den andra. Böcker som jag knappast öppnat har varit bärare av bruksvärdeslöften, förhoppningar om allt det underbara som väntade den dag när jag på allvar skulle fördjupa mig i någon länge sedan bortglömd tysk filosof, folkliga traditioner på Aranöarna, PHP-programmering eller det kabyliska språkets ordskatt. Att den dagen ännu inte kommit och sannolikt aldrig kommer är svårt att acceptera. Det som smärtar är att göra sig av med bruksvärdeslöftena, inte kasta böcker.
Känner mig befryndad med Leslie Bairstow, den brittiska paleontologen och storsamlaren av bläckfiskfossil som utanför kretsen av belemnitexperter är berömd för en enda sak, att ha efterlämnat en låda med etiketten "Snören för korta att användas".
Kommentarer
Sverker Lundin
Bruksvärdeslöften tycks nära förbundna med fenomenet interpassivitet. :)
Donald Broady
Ja men Žižek tänkte sig väl att interpassiviteten brett ut sig på senare år, under den digitala epoken? I så fall visar mina upplevelser att den även drabbar gubbar som fortfarande läser böcker.
Sverker Lundin
Robert Pfaller tar specifikt upp akademikernas interpassiva bokläsande framför kopieringsmaskinen, på antikvariat, och för mig då - lite modernare - surfandes runt bland piratkopierade böcker på Internet. Du är inte ensam!
Donald Broady
Skönt att veta
Ingrid Atlestam
dessvärre har böckerna ofta ett affektionsvärde antingen man läst dem eller inte, förknippade med en viss händelse, tid eller person, känns som att göra sig av med en del av sitt liv, men det börjar väl bli dags för det.........
Peter Mogensen
Bruksvärdeslöften tycks mig vara en sällsynt lyckad term, långt ifrån begränsad till blott olästa böcker och för korta snörstumpar (!), men på min mormors landställe fanns stora bokhyllor som det var en ritual att skanna igenom varje kväll fastän man visste att 98 % av dem skulle bli olästa (iaf av mig). Då min mormor gick bort togs hyllor med innehåll bort, varefter kvällsläggningen reducerades till en mer animalisk procedur.
Gunnel Atlestam
Även bruksvärdeslöften kan gå i arv. Jag har några av morfars ouppsprättade böcker i bokhyllan ...
Spritflickor
Tidskriften Filter bjuder på läsvärda reportage och låter skribenterna breda ut sig över ett flertal sidor. Det ena har säkerligen samband med det andra.
Nu senast berättar Malin Ekman i nr 27 (aug-sept 2012) under rubriken "Spritflickorna" om en besynnerlig yrkeskategori i New York. Deras jobb var att vara trevliga och att se vackra, unga och svenska ut medan de drog runt på trendiga hak i syfte att locka gäster att förtära och tänka väl om Absolut vodka. Arbetsgivaren var Pernod Ricard, den koncern till vilken svenska staten 2008 sålde Vin & Sprit inklusive varumärket Absolut Vodka. Redan 2009 anställde Pernod Ricard de första Absolut Vodka Brand Ambassadors vilka som mest tycks ha varit sexton till antalet innan verksamheten upphörde 2011. En ambassadör avverkade något tjog klubbar och barer per dygn och fick skäll om hon inte förbrukade sin månatliga budget på 20 000 dollar i huvudsak avsedd för spritinköp. Ett helrör Absolut kunde skickas till borden där någon celebrity satt med sitt entourage. Den coolaste killen i baren kunde identifieras och approcheras, ett samtal om vodkasorter inledas, och så vidare.
Bland dem som intervjuas i artikeln är Peter Ekerlund från gänget som satte igång marknadsföringssuccén Absolut för sådär trettio år sedan. Han ryser vid tanken på Sveriges tillstånd på den tiden: "Grått och risigt och dammigt. Du kan säga att det var ett land där att hålla på med något så konstigt som och fuffens som varumärken ansågs på gränsen till ohederligt."
Framgången för varumärket Absolut ger anledning till besvärliga frågor om förhållandet mellan bruksvärde och bytesvärde. En utanförstående observatör utan inblick i tillverkningsprocessen drabbas av misstanken att en viss obalans råder mellan ena sidan de omsorger som ägnas åt smak, lukt, utseende, konsistens och berusningseffekt, det vill säga bruksvärde i snävaste mening, å andra sidan ansträngningarna för att öka bytesvärdet, ytterst försäljningsvolymen och vinsten. Men en sådan syn på bruksvärde vore alltför snäv. Bruksvärden är relaterade till människors behov, och fallet Absolut visar att det uppenbarligen existerar människor i behov av ett attribut som signalerar delaktighet i en alldeles särskild livsstil (dyr och mondän, och samtidigt okontroversiell och tryggt mainstream, med en smula inslag av det nordiska, kyliga, rena och oförfalskade - det är väl ungefär den kombinationen som marknadsföringsstrategerna lyckats åstadkomma).
Knepigt för bruksvärdets tillskyndare, bland vilka det finns gott om griniga gubbar som tror sig sitta inne med sanningen om vad som är riktiga, genuina, autentiska bruksvärden - en naiv föreställning förstås, alldeles ohållbar om man analyserar saken närmare. Den hundrafemtio år gamla diskussionen om relationen mellan bruksvärde och varuform måste fortsätta.
Bruksvärdets fiender 3: politiker
Posted by Griniga gubben 2012-08-02 11:16:0
Till bruksvärdets fiender hör partipolitiker som låter den egentliga politiken - bruksvärdet om man så vill - komma i andra hand och främst månar om politikens bytesvärde, det vill säga mängden väljarsympatier och röster i val. Med resultat att det senare får styra det förra. Synnerligen vanligt förekommande.
Somliga partiföreträdare blygs inte alls för att berätta att de tänker så. I dagens SvD (2 aug 2012) ger Martin Kinnunen, pressansvarig för SD, följande svar på frågan varför hans parti avstår från att delta i Pride-paraden i Stockholm i övermorgon: ”Vi har aldrig sett det behovet. Man måste ha ett marknadstänk: är det vår målgrupp av väljare?
Kommentarer
posted by pi 2012-08-02 11:45:43
En banal kommentar, men den är svår att bortse från: det finns säkert politiker som sätter bruksvärdet främst. Men de kommer inte in i riksdagen. För att komma dit måste man satsa på bytesvärdet. (Litet ovanligt med en riksdagspolitiker som erkänner detta.)
Skapad av Anna Brodow Inzaina 2012-08-02 12:41:23
Jag tänkte också på detta, uppmärksam som jag har blivit på att studera "marknadsföringstänkets" inflytande över olika verksamheter. Tänk så långt från 1970-talets politik vi är, då kunde Palme uppträda med skrynklig skjorta och ägg på slipsen. Det viktigaste för honom var att få framföra sin politik. Nu är det andra bullar: mediaträning, retuscherade valaffischer, strömlinjeformade budskap ... och retorikexperter! Ingen valrörelse eller Almedalsvecka utan att en retorikexpert bedömer deras framträdanden med poängsättning.
Bruksvärdets fiender 2
Posted by Griniga gubben 2012-07-30 12:40:18
Bruksvärdets fiender utsätter medmänniskorna för säljbudskap som dessa aldrig bett att få ta del av. Ett anstötligt beteende, tycker Griniga gubben. Han sörjer särskilt över att inte bara säljare ägnar sig åt detta oskick utan även medborgare i allmänhet. De går omkring på stan iförda tröjor eller fotbeklädnader med varumärken på. Och de skickar meddelanden undertecknade "Skickat från min iPhone" eller "Skickat från min Xperia". När han får budskap av den sistnämnda sorten undrar han varför i övrigt förnuftigt folk behåller sin telefons fabriksinställning. Det tar inte många sekunder att en gång för alla radera reklambudskapet eller ersätta det med ”Skickat från Nisse”. En källa till tröst är August Strindbergs brev, utgivna i tjugotvå band, som bjuder på en rikedom av hälsnings- och avslutningsfraser avpassade till ärende och mottagare (Kerstin Dahlbäck kunde på 1990-talet skriva en hel bok därom fylld med frekvenstabeller). Oavsett hur breven slutar - "Eder tillgifne Agust Strindberg" eller "Hastl. Vänl. Aug Sg", bara "August" eller "Sg." eller påhittigare formuleringar - framgår ändå alltid vilken människa som är avsändaren. Inget enda brev avslutas med tillkännagivanden i stil med Avsänt från mina papper av fabrikatet Lessebo och min penna av fabrikatet Waterman inköpt i Frans Svanströms bod på Myntgatan.
Kommentarer
Posted by piphone 2012-07-30 16:42:39
jag tror han är produktansvarig för gula bikupor.
Posted by Griniga gubben 2012-07-30 14:35:55
Griniga gubben är en surpuppa som inte unnar mobilfabrikörerna den marknadsföring de får till skänks av miljoner slöfockar som inte bryr sig om att ändra den fabriksinställda avslutningsfrasen i sina telefoner. Inget fel i att gilla sin Iphone. Strindberg älskade uppenbarligen sina pappersark av sorten Lessebo Bikupa gul men lät annat styra hur han avslutade sina brev.
Varumärkenas fält
Posted by Griniga gubben 2012-07-25 15:29:55
Socialantropologen Raoul Galli vid Stockholms universitet tillhör dem som verkligen lyckas åstadkomma förklaringar till det som sker inom reklamens, marknadsföringens och varumärkenas fält. Fredagen 14 september 2012 ska han försvara sin doktorsavhandling Varumärkenas fält. Produktion av erkännande i Stockholms reklamvärld.
Lyssna till den senaste intervjun http://reklamradio.se/och se även
http://www.socant.su.se/forskning/vara-forskare/raoul-galli
Klagovisa om lax
Posted by Griniga gubben 2012-07-25 12:35:16
Vid frukosten tar Griniga gubben som vanligt med njutningsblandad avsky del av morgontidningarnas senaste bulletiner om hur bytesvärdet ges företräde på bruksvärdets bekostnad. De senaste dagarna har det handlat om laxindustrin.
Hittills har han naivt antagit att paketen med fyra små inplastade djupfrysta laxbitar som han ofta bär hem från matbutiken tillhör kategorin oförstörda råvaror. Han har varit glad att det trots allt är möjligt att hitta sådant i utbudet av mestadels förstörda råvaror. Tills han häromdagen läste följande.
http://www.svd.se/mat-och-vin/frysta-laxfileer-badar-i-vatten_7361360.svd
Somliga fabrikörer injicerar således koksaltlösning i sina laxbitar. Vilket inte ens behöver anges i innehållsförteckningen så länge mängden understiger 5 procent. Framöver blir det till att inhandla färsk lax vid fiskdisken. Trodde han fortfarande i går men i en av dagens tidningar står att läsa:
http://www.svd.se/mat-och-vin/dagens-lax-mindre-nyttig_7369276.svd
Alltså, halten omega-3 i norsk odlad lax (som utgör 95 procent av all lax som ätes i Sverige) har halverats under de senaste tio åren. Laxens rika innehåll av denna fleromättade fettsyra har varit det främsta argumentet för att den skulle vara hälsobringande. Orsaken till minskningen är fodret, bland annat allt mer majsmjöl.
Att det är något skumt med majsmjöl lärde han sig av Robert Kenners utmärkta dokumentärfilm Food, Inc. från 2008 där det framgick att ofantliga kvantiteter majsmjöl används i produktionen av nästan all industriellt framställd mat och dryck i USA. Inte bara i djuruppfödning utan även som tillsats i de mest oväntade och som det förefaller omotiverade sammanhang. Som sötningsmedel inte minst. Ty majsmjöl är visserligen inte särskilt näringsrikt men extremt billigt (mycket billigare än socker), vilket i USA förstärks av kraftiga statliga subventioner till majsproducenterna och även till sojaproducenterna. Över 90 procent av alla ätliga och drickbara produkter i supermarkets i USA innehållet majs eller soja, hävdade Kenner.
(Han är medveten om att det var illa förr när rovfiskeindustrin fick leverera fodret till laxodlingarna. Men även om majsmjöl i ett ekologiskt perspektiv eventuellt inte är värre än fiskmjöl, tycker han att problemet verkar vara att den norska laxodlingsbranschen ökat sin försäljning mycket snabbare än tillgången på vettigt käk till fiskarna. Från 360 000 ton lax år 2002 till 840 000 ton i dag. Och 2 500 000 ton år 2025 tänker sig branschen. Allt enligt dagens SvD.)
Griniga gubben gillar SvDs (i detta avseende klart överlägsen sin föregivet liberalare konkurrent) kritiska granskningar av skurkarnas förehavanden i den rådande politiska ekonomin. Men han retar sig på att SvD i presentationen av de egna produkterna, det vill säga nyheterna och kommentarerna, ibland ger bytesvärdet företräde framför bruksvärdet. Detta företräde manifesteras bokstavligen då han på SvDs webb klickar på en länk som utlovar en videointervju med en fiskhandlare som ska förklara hur man skiljer bra infryst lax från dålig dito:
http://www.svd.se/mat-och-vin/molinder-om-lax_7351960.svd
Men ingen intervju startar utan i stället ett inledande infantilt reklaminslag som inte har det ringaste med lax att göra. Det verkar handla om golf eller fläktsystem, Griniga gubben vill inte veta vilket. Han är angelägen om att aldrig någonsin i sitt medvetande ta in namnen på de produkter som oönskad reklam försöker lura honom att ödsla sin uppmärksamhet på. Han hinner stänga fönstret innan något varumärke dyker upp. Tyvärr får han inte lära sig att skilja bra lax från dålig.
Böcker man kan vara utan
Posted by Griniga gubben 2012-07-22 20:17:08
Somlig skönlitteratur ges ut inte för att författaren har något att säga utan för att förlaget eller författaren räknat ut vad som bör stå i boken för att den tilltänkta läsekretsen ska bli tillfredsställd. I en sådan bok behöver man inte läsa länge för att stöta på avsnitt där det skiner genom att författaren försökt kalkylera effekten på läsaren. Nu ska läsaren bli lite gripen, nu en smula äcklad, nu erbjuds läsaren möjlighet att identifiera sig med någon av personagerna eller ett tillfälle att känna sig smart eller lärd. I svenska så kallade deckardrottningars produkter förekommer med jämna mellanrum två och en halv sida relationsproblem inkluderande separationer eller graviditetsproblem som inte har med intrigen att göra, förmodligen för att hålla kvar det kvinnliga läsarsegmentet i åldrarna mellan 30 och 40.
Griniga gubben slår igen en sådan bok när han kommer till den första kalkylerande passagen och droppar den i papperskassen som ska till Myrorna. Han är känslig och tar illa vid sig av att bytesvärdet tillåts regera över bruksvärdet. Faktiskt har det på sistone allt oftare inträffat att han av just detta skäl måste ge upp läsningen av nya svenska böcker redan efter ett fåtal sidor, kanske beroende på hans tilltagande stingslighet men det kan också vara så att det kalkylerande skrivsättet blivit vanligare på senare tid. I så fall vilar förmodligen en stor del av skulden på creative writing-kurserna.
Kommentarer
Posted by Pi Mogensen 2012-07-23 20:06:20
Hmmm, beskrivningen av drottningdeckare känns blott alltför träffande. Och inte bara där, i Salandertriologin finns en bihandling med manliga huvudpersonens förhållande till en gift kvinna som dennas äkta man inte misstycker till, en parallell story som enligt min uppfattning kunde rensats ut eftersom den inte tillför något alls.
Men böckerna man gillar, är det inte samma med dem; bara att man inte genomskådar det. Författaren har skapat en situation som jag finner det lustfyllt att leva mig in i, om detta sedan skett med kall beräkning från skribentens sida eller av gudomlig inspiration, spelar det någon roll för mig som läsare? "That willing suspension of disbelief", det känns som en viktig del i fiction av både lättare och tyngre slag.
Posted by Griniga gubben 2012-07-23 21:58:51
Jo men Pi, visst är det ändå skillnad på författare som har något på hjärtat varav läsaren berörs, och författare som tänker ut vilka effekter boken ska få på läsaren och avpassar skrivandet därefter. Mot den sistnämnda sorten har Griniga gubben utvecklat en allergi. Sådan litteraturproduktion har förstås alltid varit omfattande men han tycker att förhållningsättet, inriktningen på kundnöjdhet, verkar breda ut sig - vilket han misstänker delvis beror på vad författarkurserna lär ut. (Som vän av bruksvärdena vill han också skylla på bytesvärdeslogikens allmänna utbredning, dvs att värdet alltmer bestäms av efterfrågan på en eller annan större marknad, eller snarare av marknadsprognoserna.) Som läsare avskyr han när författare har avsikter med honom, när det märks att de kalkylerat med att han ska uppleva det här avsnittet som pirrigt, det här som småäckligt, den här romanfiguren som mångbottnad och att den här topiken få honom att känna sig intelligent. Håll fingrarna borta från mina känslor vid läsandet! skulle han vilja ryta åt författaren. Den saken sköter jag själv. Ditt jobb är inte att förutse läsarens reaktioner utan att skriva bra litteratur.
Posted by Pi Mogensen 2012-07-25 00:40:36
Aber doch, klart att det är skillnad! Likaväl som jag vill ha mellanmjölk om jag köper det, så vill läsaren av en kioskdeckare ha en cliffhanger på slutet; deckarläsaren blir arg om texten är skriven på blankvers eller fylld med fotnötter som refererar till Spinoza och Kant. (Det finns en rätt kul passage i Somerset Maughams novell "The Achilles Statue" där en hängiven deckarentusiast ger en bruksanvisning för hur en bra kriminalroman skall se ut.)
Det stör mig inte så mycket att vissa böcker innehåller mellanmjölk, däremot blir jag irriterad då litteratursidorna prisar dem som om de vore årgångsviner.
Posted by Griniga gubben 2012-07-25 19:16:17
@Pi, griniga gubben har snöat in på dialektiken mellan bruksvärde och bytesvärde. Han har inga invändningar mot att författare följer låt säga detektivromanernas genrekrav. Vad som får honom att slå igen en bok, avsett genre, är när det märks att författaren låtit sina marknadsprognoser styra skrivandet, det vill säga försökt räkna ut hur läsaren effektivast ska påverkas. Den sortens ofog förekommer i alla genrer, inte bara bland populärkulturproducenter utan också bland författare med intellektuella pretentioner som är ivriga att marknadsföra sig hos den kulturellt bemedlade publiken. Och det finns förvisso bra deckarförfattare (såsom Kjell Eriksson, en av Griniga gubbens favoriter) som gör sitt skrivjobb, åstadkommer utomordentliga deckare (med genrens egna mått mätt) och avhåller sig från att beräkna effekterna på läsekretsen.
Självrannsakan
Posted by Griniga gubben 2012-07-22 14:56:14
Griniga gubben ägnar en stund åt självrannsakan. Varför känner han sig kallad att träda till bruksvärdets försvar och varför blir han så störd när han hamnar i situationer där bytesvärdet sätts främst? Hittills har han kommit på två förklaringar.
Den ena är av systemkaraktär. Själv är han ingen forskare. Han klagar gärna på saker men överlåter åt andra att undersöka dem. Men han fascineras av vad kultursociologer och utbildningssociologer i vänkretsen berättat om den pågående titaniska kraftmätningen i samhället mellan det kulturella kapitalet och det ekonomiska kapitalet. Tecken tyder på att det ekonomiska kapitalet fortlöpande stärker sitt herravälde, i Sverige liksom annorstädes i världen. Det kulturella kapitalet har trängts tillbaka på många områden. Självklart då att sociala grupper som bygger sin ställning främst på innehav av kulturellt kapital - det vill säga utbildning, förtrogenhet med konst, litteratur och vetenskap etc - känner sig manade till motståndskamp. Till detta läger hör Griniga gubben som alltid tyckt att bildning smäller högre än pengar. I ett sådant systemperspektiv blir han tilldelad sina preferenser, han väljer dem inte.
En mer personlig och föga vetenskaplig förklaring är att Griniga gubben plågas av att vistas i sammanhang styrda av bytesvärdets logik. Han önskar en smula frirum i sin vardag och är på jakt efter praktiska lösningar. I synnerhet är han i behov av skyddsanordningar. Han vill kunna avvärja oönskade säljbudskap (och mer allmänt sagt skydda sig mot stöldligorna som, även om de inte lyckas pracka på honom sina varor eller tvinga honom att välja apotek eller pensionsfond, framhärdar i att försöka stjäla hans uppmärksamhet). Han vill undvika dålig mat, dåliga kläder, dåliga filmer, dålig forskning, dålig journalistik, dåliga politiska budskap, dåliga levnadsråd och allt annat dåligt som produceras inte i första hand för sitt bruksvärdes skull utan primärt för att någon kalkylerat med att det finns en efterfrågan, en avsättningsmarknad där det kan försäljas eller spridas på annat sätt. Denna avsättningsmarknad tänker jag inte vara delaktig i, lovar Griniga gubben sig själv.
Kommentarer
Posted by Donald Broady 2012-07-23 10:31:16
Eftersom Griniga gubben uppenbarligen är oförmögen att placera in sig själv i sociala sammanhang begriper han inte att hans förklaring nummer två bara är en underavdelning till förklaring nummer ett. Dessutom är hans jeremiader om det stackars exploaterade bruksvärdet och det ondskefulla bytesvärdet mer än lovligt förenklade. Han låter sig uppfyllas av det obehag han erfar i den rådande kulturen, för att citera Freud. Och genom sin koketta insisterande på att han inte är någon forskare stänger han vägen till den mer sofistikerade förståelse som kultursociologin erbjuder. Nämligen att bytesvärdet kan analyseras som symboliskt kapital. Att penningen fungerar som den allmänna värdeekvivalenten, i den rådande samhällsordningen, är i sig inte av ondo. Det bedrövliga är att andra arter av symboliskt kapital så ofta reduceras till just allmänna värdeekvivalenter, vilka kan utgöras av penningen (som när det särskilda symboliska kapitalet i det litterära fältet överflyglas av försäljningsframgångar) men också av exempelvis förment samhällsnytta eller antal förekomster i amerikanska publikationsdatabaser(vilket drabbar det särskilda symboliska kapitalet inom de vetenskapliga fälten), eller ”anställningsbarhet" (vilket drabbar den akademiska undervisningen). Och så vidare i alla oändlighet.
Posted by Griniga gubben 2012-07-23 10:43:51
På förekommen anledning undanber jag mig stroppiga besserwisserkommentarer.
Uppmärksamhetstjuvarnas härjningar
Posted by Griniga gubben 2012-07-22 12:04:59
Häromdagen skulle Griniga gubben skaffa en ny dammsugare åt sin åldriga mor. Modellen hon ville ha verkade inte finnas i lager hos någon anständig butik så han bet ihop och begav sig till varuhuset Siba på Kungsgatan. När köpet skulle göras upp erbjöd försäljaren ett Siba-kort. Det kostar inget och betalningen ska inte erläggas förrän i augusti. Griniga gubben envisades med att vilja betala meddetsamma. Nej, i så fall kan den här dammsugaren inte köpas på kortet och inga poäng blir registrerade, framhöll försäljaren med viss skärpa. Griniga gubben tackade artigt nej till kort och poäng, betalade och gick. Utan dröjsmål eftersom försäljaren visade ringa intresse av en fördjupad diskussion om dylika korts existensberättigande.
En trivial vardaglig episod som ger anledning till funderingar. Den inövade frasen ”Det kostar inget” var förstås en lögn redan på grund av att hanterandet av kort, kortkonton och krediter måste dra ansenliga transaktionskostnader, framför allt i form av alla kundernas sammanräknade tid och energi. En annan kostnad orsakad av affärskedjornas försäljningssystem är utrotandet av specialbutiker med kunnig personal. Men den riktigt stora kostnaden för kunderna är att de blir bestulna på sin uppmärksamhet. Griniga gubben accepterar att betala i kronor och ören för dammsugaren. I den rådande samhällsordningen är det ofrånkomligt och praktiskt att som transaktionsmedel nyttja den allmänna bytesvärdesekvivalenten, penningen. Helt okej så långt. Däremot retar han sig på att Siba vill åt inte bara hans pengar utan även hans uppmärksamhet. Han vill ha en enda sak, en dammsugare, som han vill bära därifrån utan att lägga på minnet var den är köpt. Att den uppgiften finns på kvittot är fullt tillräckligt. Han har inget behov av att påminnas om Sibas existens närhelst han öppnar kortfacket i sin plånbok eller kollar sina konton. Sin uppmärksamhet vill han ägna åt annat.
Griniga gubben misstänker att affärskedjornas kort och krediter främst syftar till stöld av konsumenternas uppmärksamhet. Det finns förstås fler motiv, såsom att locka pengar av människor som saknar pengar. Men Griniga gubben som är konspiratoriskt lagd misstänker att den för affärskedjorna avgörande funktionen är intrånget i kundernas uppmärksamhetssfär.
Att Griniga gubben låter sig störas av denna harmlösa episod beror på att den påminner honom om hur marknadsförings- och reklamindustrin i stort fungerar. Uppmärksamhetstjuvar hela bunten! Inne på varuhuset var hotet inte så stort, tillgreppet kunde avstyras innan det inträffade, men så snart han med dammsugarkartongen i handen träder ut på Kungsgatans trottoar blir det ohyggligt svårt att vända blicken så att inget säljerbjudande hamnar i synfältet. Medmänniskorna måste få intrycket att han är spastiker. Likadant i nedgången till Östermalms tunnelbanestation. Med sitt inköp tätt tryckt mot magen blänger han stint nedåt för att undslippa budskapen på väggarna tills han upptäcker att kartongen är översållad med marknadsföringsargument. Så även tunnelbanevagnens väggar. Lyckligtvis är annonsplakatet framför hans säte löst instoppat i en metallram. Att vända det bak och fram är lätt gjort. Med en ofärgad pappyta att vila blicken på slappnar han av lite.
Men Griniga gubben är en knäppgök så tankarna fortsätter i samma riktning. Det är en sak han gärna vill fråga folk inom marknadsföringsindustrin.
Till denna industri räknar han för övrigt inte bara reklammakare, PR-folk, kommunikatörer med flera med hemvist i näringslivet. Dit hör även de viktigaste underleverantörerna, nämligen politiker och tjänstemän i stat och kommun som furnerar den i särklass viktigaste råvaran, medborgarnas uppmärksamhet. Utan ständig tillförsel av denna billiga råvara skulle branschen dö över en natt. Politikerna och tjänstemännen är pålitliga leverantörer. Tack vare deras insatser har utvinningen av medborgarnas uppmärksamhet vuxit exponentiellt. Konstigt nog talar ingen om denna uppmärksamhetsutvinning fastän den är ojämförligt mycket mer omfattande än låt säga malmbrytningen. Allt fler tidigare offentliga platser och utrymmen har upplåtits för exploatering, liksom offentliga samfärdsmedel, post och telefoni, våglängder för tevesändningar och så vidare. Under loppet av de två senaste decennierna har tågresor, vård, omsorg, undervisning, medicinering, sjukintyg och allt möjligt annat omvandlats till handelsvaror på marknader där medborgarna förväntas tillhandahålla sin uppmärksamhet. (Verkligt fria marknader är det sällan fråga om, tänker Grinige gubben. Många val och inga alternativ. Men även på de mest ofria marknader vill säljarna lägga beslag på medborgarnas uppmärksamhet.) Ett motiv bakom det gällande pensionssystemet tycks vara moralfostrande, och här är det rena hot som gäller. Ve den medborgare som underlåter att ställa sin uppmärksamhet till förfogande för värdepappersmarknader, finansbolag och banker. Straffet är fattigdom på gamla dar. Inte något mjukt symboliskt våld utan brutalt ekonomiskt tvång. Macht och inte Autorität, för att tala med Weber.
Alltså, frågorna han vill ställa till hela denna bransch är följande. Visst är flertalet av er anhängare av den kapitalistiska marknadsekonomin? I så fall, varför värnar ni inte dess principer? Tillgång och efterfrågan ska ju styra. Potentiella säljare ska bjuda ut varor och tjänster till potentiella köpare med intresse av att inhandla desamma. Men stora delar av er bransch präglas av en förkapitalistisk våldsekonomi. Ni tvingar era budskap på människor som aldrig givit uttryck för någon efterfrågan. Symboliskt våld helt enkelt, som i en förkapitalistisk ekonomi. Stormännens och kyrkans sätt att sprida sina budskap.
Som så ofta blir Griniga gubben betagen i sin egen tanke. När han med dammsugaren i famnen kliver av vid Mörby centrum och återupptar gatloppet mellan reklamaffischerna fantiserar han om den dag då rakryggade marknadsekonomiförespråkare bland reklammakarna ska uppresa sig, gå ut på gator och torg, bli till en massrörelse och samfällt proklamera att från och med nu vägrar vi att låta våra alster förmedlas till andra människor än de som frågar efter dem.
Kommentarer
Ylva Hasselberg, 2012-07-22
hatar allt jävla krångel, alla kort som måste registreras på hemsidor som är aströga att ladda, alla helvetes Moment 22 regler om hur, när och vilken ordning allt måste göras för att fungera, alla avtal som måste ses över, alla låtsasmarknader, alla kundförmåner som måste bevakas, alla fiffiga sätt att lura mig på pyttesmå belopp i kronor och ören och enorma mängder av min dyrbara tid som bättre kunde användas till arbete och kärlek, kort sagt, allt JÄVLA TRAMS som jag likt ett mähä går med på att ägna litt liv åt. TAGGTRÅD BENSIN TÄNDSTICKOR.
Bruksvärdets fiender 1
Posted by Griniga gubben 2012-07-22 10:50:12
Bruksvärdets fiender säger arbete och menar lönarbete.
Ord, betydelser och effekter
Posted by Griniga gubben 2012-07-21 13:27:25
Griniga gubben noterar att ord ofta används inte för att betyda något utan för att den som uttalar dem önskar ge ett visst intryck. Vanligt bland mediatränade politiker, vilket blir underhållande när de går för långt i att låta den åsyftade effekten styra valet av ord. Annie Lööf är särskilt skojig på det viset. Dystert dock att också medborgare i allmänhet förfaller till sådant språkbruk, tycker Griniga gubben som finner hugsvalelse i en fjortonminuterslåt från 1965 med Patty Waters. Hör vilka betydelser hon förmår lägga in i ett enda ord, ”black”!
http://open.spotify.com/track/3TQbMNGVu0LFw5BoWniAXs
Brist på städverktyg för mobiler
Posted by Griniga gubben 2012-07-17 14:47:14
Griniga gubben är fortfarande ovän med sin mobil som han använder så lite som möjligt. Ett skäl är att han vill slippa se säljbudskap när han besöker sajter i annat ärende än att köpa saker. På sina vanliga datorer lyckas han någorlunda med att hålla webbläsarfönstren (och därmed t.ex. Facebook och många andra tillämpningar) fria från reklam, tack vare den uppsjö av s.k. adblockers som finns att välja på. För egen del är han nöjd med Adblock Plus. Men fungerande reklamdödarappar tycks saknas för hans mobil, som råkar vara en Android, så länge han inte fattar mod och "rootar" den, det vill säga tilldelar sig själv administratörsrättigheter på rotnivån. I dag blev han först glad över nyheten att det för icke-rootade telefoner nu existerar en betaversion av ett program Android Adblock men glädjen falnade när han tog del av erfarenheter från dem som prövat. Funkar tydligen inget vidare. Se http://www.appbrain.com/app/android-adblock-%28beta%29/de.ub0r.android.adBlock
För rootade telefoner finns ett flertal appar att tillgå men Griniga gubben är för oteknisk, eller feg. Än så länge! Framöver kanske varje medborgare som hyllar bruksvärdena och eftersträvar autonomi i sitt liv (på många plan, att slippa utsättas för köpuppmaningar som man inte bett om är bara ett exempel) gör bäst i att roota sin mobiltelefon.
Dyster läsning under frukosten
Posted by Griniga gubben 2012-07-17 13:02:28
Redan vid frukosten fördystras Griniga gubbens dag av att morgontidningarna som vanligt innehåller en uppsjö av exempel på hur bruksvärdet underordnas bytesvärdet. I SvD skriver ekonomijournalisten Jacob Bursell om hur de stora koncernerna ligger i för att köpa upp privata vårdhem. Numer äger riskkapitalbolag exempelvis sjuttio procent av alla svenska privata gruppboenden där människor med förståndshandikap placeras. I anslutning till samma artikel finns två väl valda citat som illustreras motsättningen bruksvärde/bytesvärde.
"Vi vet att alla är unika. Därför erbjuder vi personligt stöd som ska passa dig och det du behöver. Det är du som bäst vet hur ditt behov ser ut och ska givetvis själv välja vilket stöd som passar dig. Vårt mål är högsta möjliga livskvalitet –på dina villkor."
Detta citat är klippt från vård- och omsorgskoncernen Frösundas webbsajt, varifrån för övrigt lika gärna nästan vilket stycke som helst hade kunnat väljas. Sajten är späckad med löften om livskvalitetet, trygghet, trivsel, självständighet, personlig utveckling och annat som ska lyckliggöra dementa gamlingar, förstånds- och funktionshandikappade, struliga ungdomar och förskolebarn, se http://www.frosunda.se/.
Griniga gubben blir nyfiken på vem som äger Frösunda AB men får inget besked på sajtens svenskspråkiga webbsidor. Däremot nämns på ett par av de engelskspråkiga sidorna (riktade till en annan målgrupp, tydligen) att företaget för ett par år sedan köptes av det stora brittiska investeringsbolaget HG Capital.
Vilket gör det andra citatet i dagens SvD-artikel mer begripligt. Det härrör från just HG Capital som beskriver Frösunda AB så här: "En marknadsledande vårdgivare med skyddade marknadspositioner, förutsägbara intäktsströmmar, och en plattform för organisk, förvärvsdriven tillväxt. En robust affärsmodell, med återkommande intäkter. Det finns stora möjligheter att öka marginalerna genom stordriftsfördelar."
Klassisk diagnos
Posted by Griniga gubben 2012-07-16 19:46:13
När Griniga gubben begrundar tillståndet i Sverige och i världen kan han konstatera att följande klassiska beskrivning av bytesvärdets herravälde fastän tillkommen för 165 år sedan är mer aktuell än någonsin. Den skrevs på franska men den tyska översättningen är mer bekant.
"Kam endlich eine Zeit, wo alles, was die Menschen bisher als unveräußerlich betrachtet hatten, Gegenstand des Austausches, des Schachers, veräußert wurde. Es ist dies die Zeit, wo selbst Dinge, die bis dahin mitgeteilt wurden, aber nie ausgetauscht, gegeben, aber nie verkauft, erworben, aber nie gekauft: Tugend, Liebe, Überzeugung, Wissen, Gewissen etc., wo mit einem Wort alles Sache des Handels wurde. Es ist die Zeit der allgemeinen Korruption, der universellen Käuflichkeit oder, um die ökonomische Ausdrucksweise zu gebrauchen, die Zeit, in der jeder Gegenstand, ob physisch oder moralisch, als Handelswert auf den Markt gebracht wird, um auf seinen richtigsten Wert abgeschätzt zu werden."
(ur första kapitlet i Marx, Das Elend der Philosophie)
Ungefärlig översättning: Till sist kom den tid då man började utbyta, schackra med och bjuda ut allt det som människorna fram till dess betraktat som omöjligt att avyttra. Det är den tid då till och med de ting som man förut delat med sig av men aldrig idkat byteshandel med, som man skänkt men aldrig sålt, förvärvat men aldrig köpt - dygd, kärlek, övertygelse, vetande, samvete etc. -, då kort sagt allt blivit saker som det handlas med. Det är den allmänna korruptionens tid, den universella besticklighetens tid då allt är till salu, eller för att använda den ekonomiska vokabulären: den tid då varje föremål, det må vara fysiskt eller moraliskt, forslas till marknaden som en handelsvara för att där taxeras till sitt rätta värde.
Trädgårdsstadens nackdelar
Trädgårdsstaden har sina fördelar så här års. Fast fågelsången är inte alltid så lätt att höra. Det finns tydligen hur många varianter som helst av motoriserade redskap för att klippa gräs, ansa sly, beskära fruktträden, klippa häcken och förmodligen plocka smultron och likvidera spanska skogssniglar. För egen del har jag i många år varit sugen på en häcksabel, alltsedan jag i Drottningholms samlingar såg några sådana som 1700-talet användes för att tukta vegetationen i slottsträdgården. Men inte ens välsorterade trädgårdsbutiker saluför häcksablar nuförtiden. Tips emottages av sign. Griniga gubben
Kommentarer
Jostein Gripsrud
Det ser ut som du kunne behøve mer enn en häcksabel her. Kanskje tre-fire timer med en profesjonell gartner? ;-)
Griniga gubben
Visst säger det något om vår tid att medan massor av handlare bjuder ut sablar avsedda för champagneflaskor finns ett enkelt bruksföremål som en häcksabel inte att uppbringa, noterar Griniga gubben
Peter Mogensen
Kan bara ansluta till gubbsurgänget. Det mest morbida av påfund är Trimmern som används för att åstadkomma tydlig gräns mellan grusgång och gräsmatta. Iofs kl 7 på lördag morgon, så man inte hunnit lägga sig men ett oestetiskt ting.
Griniga gubben
@Pi, en annan lustig mackapär är den som används för att blåsa omkring löv i trädgården. Att kånka runt på den ger säkert mer motion än att lättjefullt kratta ihop sina lövhögar men ljudet från krattan är behagligare.
Carina Carlhed
Nu har uttrycket "Sabla häck!" fått ny innebörd :-)
Griniga gubben
Ja, däremot är "sabelhäck" något helt annat. En sabelhäck är de dragna vapen som t ex somliga brudpar passerar under när de lämnar kyrkan. Upplevde det när min lillasyster gifte sig med en sjöofficer.
Griniga gubben
@Jostein, undras om de professionella trädgårdsmänniskor som kan anlitas fortfarande använder kratta och häcksabel. De är nog motoriserade allesammans, om än inte i samma grad som trädgårdsstadens innebyggare gillar som gillar att åka runt runt sittandes på gräsklippare som liknar smärre monstertruckar.
Klagovisor nov 2011
Posted by Griniga gubben 2012-07-16 14:17:42
Här nedan ett erfarenhetsutbyte som Griniga gubben initierade på Facebook i slutet av november 2011. Ämnet är långt från uttömt.
Önskas: tips på hur man bäst gör motstånd mot att behandlas som konsument när man inte har för avsikt att köpa saker. I eftermiddags ville jag inget annat än att bli hemforslad med flygmaskin. Men icke! Den som önskar ta sig fram till gaten på Fornebu slipper inte undan en wonderful shopping experience, som det stod på skyltarna. Utan att ha bett om det tvingas man att passera många hundra meter butiksgator och ibland kryssa mellan hyllor fyllda med grejer utan minsta samband med flygandet. Samma sak vid ankomsten till Arlanda. Sen flygtåg in till stan. Att åka tåg var vad jag ville, inte beskåda säljerbjudanden på en bildskärm. Hemkommen bläddrar jag genom de senaste SvD och DN. En och endast en anledning har jag till att prenumerera, att läsa artiklar. Men i spaltcentimeter räknat består innehållet mest av inviter till att köpa saker. Knäpper på teven för en dos kampsport, lyckligtvis inspelad med reklamavbrotten raderade. Men då kombattanternas namn ropas ut inför varje match passar presentatören på att lovprisa ett blaskigt amerikansk öl, utan något som helst samband med de idrottsliga prestationerna. Alltså, tacksam för tips på motangrepp mot skurkarna som vill åt inte bara mina pengar utan något mycket mer värdefullt, min uppmärksamhet. Kanske dags att starta en sammanslutning för bruksvärdets vänner. Svar till Griniga gubben.
Kommentarer
Här nedan ett erfarenhetsutbyte som Griniga gubben initierade på Facebook i slutet av november 2011. Ämnet är långt från uttömt.
Griniga gubben, 27 nov. 2011
apropå Budweiser. Detta är namnet på både ett helt okej tjeckiskt öl och ett fullkomligt ointressant amerikanskt öl som smakar som vatten fast sämre. Det är det sistnämnda som kampsportpresentatörer på tevekanalerna brukar berömma innan matcherna. Hoppas dom skäms. /Griniga gubben
Jenny Westerstrand, 27 nov. 2011
I Costa Rica ropar kommentatorn i fotbollsmatcher - Goal Mac Donaaaaaaaaaalds! när det blir mål, och - Hörna Mitsubishiiiiiiiiii, när det blir hörna, eller vilka företag som nu köpt dessa sitautioner. Så eländigt eländigt sjukt med detta koloniserande av medvetandet, som också väller in över Sverige. Glatt hälsat därtill av allt för många. Jag försöker göra motstånd men det är svårt. Man får blunda ibland, sluta titta på vissa sporter på teve och ja, eller nej, det är förstås omöjligt att komma undan.
Raoul Galli, 27 nov. 2011
Welcome to my world!
Per Åhlström, 27 nov. 2011
Det är värre här.
Gergei Farkas , 27 nov. 2011
http://www.adbusters.org/magazine/73/Sao_Paulo_A_City_Without_Ads.html
São Paulo: A City Without Ads | Adbusters Culturejammer Headquarters
www.adbusters.org
In 2007, the world's fourth-largest metropolis and Brazil's most important city,. , São Paulo, became the first city outside of the communist world to put into effect a radical, near-complete ban on outdoor advertising. Known on one hand for being the country's slick commercial capital and on the other...
Ylva Bergström, 27 nov. 2011
Förlåt att jag i stället för tips spär på det samtidsanalys: i fätet intill ditt inlägg pockar ett näthandelsföretag på uppmärksamheten med några röda sladdriga klänningar. Jag slår gärna vakt om skattefinansierad reklamfri-TV. Det är oerhört enerverande att bli avbruten av reklam i pågående filmer och program. Dessutom höjs ljudvolymen när reklam inslagen påbörjas för att skärpa vår uppmärksamhet...
Griniga gubben, 27 nov. 2011
I min webbläsare Firefox slipper jag reklam tack vare en add-on som heter Adblock Plus så jag har aldrig lidit av sådana föroreningar i t.ex. facebook. När det kvällstid kommer säljsamtal på telefon trots att vi finns på nix-listan har jag slutat vara ilsken och är nu utomordentligt vänlig och förekommande. Ibland blir det ganska djuplodande samtal om existentiella frågor. Rätt kul men jag får dåligt samvete av att beröva de unga säljarna en del av deras magra inkomst. Vid ett par tillfällen har jag i stället ringt till säljföretaget sent på eftermiddagen och övertygat någon sekreterare om att mitt ärende är så viktigt och brådskande att jag ovillkorligen måste få VDns hemtelefonnummer. Sedan har jag ett antal kvällar framöver kunnat prata bort en stund med denne. Samtalen brukar kretsa kring hur trevligt det kan vara att bli uppringd i sitt hem fast man inte bett om det.
Peter Mogensen, 28 nov. 2011
i princip är det enkelt, titta inte på teve, ok ettan och tvåan går väl an, men titta Aldrig på reklamfinansierade kanaler. Vi har väl hjälpligt lärt oss att bläddra förbi reklam i tidningar men den i etern måste bekämpas, enklast genom att inte zappa in den.
Enel Melberg, 28 nov. 2011
Du kanske skulle pröva den på Gardermoen i stället för Fornebu? Skämt åsido, det är Gardermoen du beskriver, ja, och jag håller med!
Griniga gubben, 28 nov. 2011
har en fråga till Raoul som ju ägnar sin forskning åt reklam och varumärken. Jag har kommit fram till att gängse konsumentreklam inte hör hemma i en kapitalistisk marknadsekonomi. Det är en rest från en förkapitalistisk våldsekonomi. I en marknadsekonomi ska självfallet reklam bjudas ut till dem som efterfrågar den, inte påtvingas alla medborgare (med undantag bara för dem som både är blinda och döva). Raoul, hur utbredd är den uppfattningen inom reklambranchen? Den befolkas, förmodar jag, av ganska många anhängare av marknadsekonomin. Finns det underlag för att samla reklamfolk till en kamporganisation till den kapitalistiska marknadsekonomins försvar? Med paroller som Likvidera all reklam i det offentliga rummet, inklusive t.ex. offentliga samfärdsmedel (till skillnad från privatbilar där reklambudskap må klistras upp, invändigt).
Griniga gubben, 28 nov. 2011
tackar Enel för klarläggandet. Såsom grinig gubbe med synpunkter på hur det är att åka flygmaskin nuförtiden är det väl helt enligt rollen att jag blandade ihop Oslos flygplatser. Sådana är ju numer så lika att det inte går att förstå ens i vilket land man befinner sig
Griniga gubben, 28 nov. 2011
håller med Pi om att tevekanaler med reklam i är lätta att undvika helt och hållet. Alternativt kan man spela in och radera avbrotten, men då återstår uppvisanden och omnämnanden av varumärken under själva sändningen. Väntar på add-ons som pixlar över texten på sargen och spelarnas tröjor. I fallet sändningar från UFC gör det inte saken bättre att presentatörerna berömmer ett orkeslöst öl ägt av en amerikansk koncern som i omfattande juridiska processer försökt förhindra att den utmärkta pilsnern från den tjeckiska staden Budweis kallas Budweiser. Men det har kanske inte med själva principen att göra.
November 29, 2011
Carl Erik Eriksson, 29 nov. 2011
Till och med budskapet med uppmaning att inte köpa används. http://adage.com/article/adages/patagonia-cyber-monday-mailer-buy-jacket/231221/
Patagonia Cyber Monday Mailer: 'Don't Buy This Jacket' | Advertising and Marketing Wisdom: Adages -.
adage.com
Patagonia kindly asks
Raoul Galli, 29 nov. 2011
Jo, Donald, i teorin ska väl marknadsekonomi fungera på det sättet som du beskriver, men i praktiken fungerar ju samhällets överproduktion så att den förutsätter att ny efterfrågan (behov och begär) och nya marknader hela tiden skapas - via inte minst reklam som Weber, Galbraith och många andra pekat på. Den enda svenska reklamperson jag kan komma på som i nutid ryckt ut och tydligt talat om att det görs för mycket reklam är Reklamförbundets tidigare ordförande, Hans Sydow, som på DN Debatt 2004-10-21 hade en artikel med rubriken "Vi i reklambranschen har gått över gränsen". Den började: "I den bästa av världar är reklamen ett underbart hjälpmedel för företag, organisationer, samhällen och individer att nå sina mål. Reklamen bidrar, rätt använd, till att konsumenterna får fler valmöjligheter och bättre villkor. Därigenom är den en grundbult i en sund, etisk och fri marknadsekonomi. Vi, reklambranschen och annonsörerna, ansvarar för hur reklamen gestaltar sig. I dag når reklamen alla, överallt, dygnet runt. Den finns i tv, radio, tidningar, affischtavlor, bussar, tunnelbanan, direktreklam i brevlådor, e-post, sms. Någonstans i dessa möjligheter ligger också ett hot mot reklamen. Hotet ligger i att vi, medvetet eller omedvetet, slutar respektera människorna i det offentliga rummet och den privata sfären /.../." Jag skriver förstås om den i termer av "symboliskt våld"
[slut citat]
Varning
Närkontakt med Griniga gubben bör undvikas, han är en plåga för sin närmaste omgivning. I denna blogg ger han sina kverulantiska böjelser fritt utlopp i förvissningen om att blott några få likasinnade hittar hit.
URL of this page is https://broady.se/bv/
