Författare, skribent, reporter. Var i flera decennier en av Sveriges mest lästa författare. Under en period om 60 år publicerade hon romaner, novellsamlingar, dramatik, reportageböcker och tidningsartiklar. Under två perioder var hon ordförande i Sveriges Författareförening , 1931 - 35 och 1940 - 42. (Se Margaretha Fahlgren. Spegling i en skärva, 1998).
Marie Ciechanowiecka, av polsk adlig härkomst. Modern dog när Marikas yngre bror Georg föddes. Marika var då ett år gammal. Fadern gifte senare om sig med den första hustruns yngre syster, Pauline. Hon var knappt sjutton år äldre än sin styvdotter Marika.
Fadern tillhörde en krigar- och ämbetsmannasläkt som uppnått höga ställningar. Släkten kom från Finland, där stamfadern Johan Thesleff antog det nya släktnamnet när han adlades 1700. Modern var av polsk härstamning och släkten hade även franska förgreningar. Marika Stiernstedts morbror var en polsk-rysk marskalk, vars väldiga egendomar ryssarna tagit. ( Erik Hjalmar Linder. Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, 1963, s. 126 f. Se också Ulf Wittrock. Marika Stiernstedt, 1959).
Döttrarna i familjen uppfostrades i den katolska läran, medan pojkarna var protestanter. Marikas uppfostran präglades av både svenskt överklassliv och franska normer. Tretton år gammal skickades hon till en klosterskola, Couvent du Roule, utanför Paris. Där var hon elev i två år. Redan som sexåring hade hon tillbringat ett år hos en moster i Frankrike. Med denna moster, Hedvige de Forzans, hade hon ett nära förhållande. Hennes skolbildning var således bristfällig, vilket hon tar upp i sin självbiografi, Ajö min gröna ungdom, 1930. Efter åren i klosterpensionen fick Marika privatundervisning i hemmet i svenska, tyska, engelska, historia och litteraturhistoria. I svenska hade hon som lärare kandidaten Otto von Zweigbergk, som kom att betyda mycket för henne genom sitt sätt att utmana hennes konventionella sätt att tänka och resonera. Marika fick själv fungera som lärare för sin yngre syster och hennes jämnåriga kamrater. (Fahlgren, 1998, s. 26).
Marika upplevde det borgerliga överklasslivet i Uppsala som inrutat och tråkigt. I sin ovan nämnda självbiografi skriver hon, när hon berättar om livet i överstehemmet: "Jag skulle vidare promenera med mamma och inte sällan gå på visiter med henne, ty umgängeslivet bestod inte bara av bjudningar utan också av dessa avskyvärda visiter för att tacka för sist, gratulera på födelsedagar, eller bara för att man inte på så och så lång tid varit hos den eller den gamla släktingen och följaktligen måste gå dit." (s. 100f.)
Se ovan. Stiernstedt tillhörde på både faderns och moderns sida framstående och inflytelserika släkter.
Gifter sig 1900 med friherren Carl Cederström. Flyttade med maken till gården Brunn på Ingarö i Stockholms skärgård. Paret skiljer sig 1906, och Marika åker med sin dotter till Frankrike, där hon bor under ett år. År 1909 gifter hon sig med författaren Ludvig Nordström. Detta författaräktenskap varar fram till 1936 då skilsmässa tas ut. Paret flyttar 1912 till ett hus i Djursholm där de bor fram till skilsmässan, då huset säljs.
Dottern Lena som föds 1901. Dottern studerade vid Dramatens elevskola. Gift Wallengren.
Marika Stiernstedt hade främst ett litterärt och konstnärligt umgänge. Hon ägnade sig åt sällskapsliv i Stockholm, även när hon var bosatt på Ingarö. Hon sökte som ung i början av sitt författarskap kontakter med lovande unga författare, främst män. Hon hade i Uppsala tagit kontakt med Helena Nyblom. När hon kom till Stockholm sökte hon upp Anna Branting och deltog i den litterära salong denna hade i sitt hem. En kort tid runt 1900 brevväxlade hon med Klara Johanson. Hon bad bl.a. Klara Johanson hjälpa henne att bli medlem i kvinnoföreningen Sällskapet Nya Idun. (Fahlgen, s. 33). Bland hennes manliga kontakter märks vid 1900-talets början Albert Engström, Henning von Melsted, Henning Berger och John Landquist. Även kritikern David Sprengel blev hon vid denna tid bekant med. Umgänget i Djursholm under äktenskapet med Nordström bestod främst av personer i den samtida kulturella eliten. Bland middagsgästerna i hemmet märktes Tor Bonnier, Mia Leche Löfgren, Isaac Grünewald, Carl Eldh. Paret levde enligt Fahlgren "ett kulturellt överklassliv". (Fahlgren, s. 106 och 110). En mycket god vän var Mia Leche Löfgren och även Moa Martinson.
Var ordförande i tidningen Iduns damklubb, ett uppdrag hon accepterade 1923. Satt i Rädda Barnens styrelse under en tid samt hade uppdrag i Författareföreningen och i Samfundet De Nio. Medlem i Pennklubben.
Marika Stiernstedt hade relativt goda inkomster av sitt författarskap. Det var mycket tack vare hennes ekonomi paret Stiernstedt/Nordström hade råd att skaffa sig sitt hus i Djursholm. (Fahlgren, 1998).
RELATIONER TILL EKONOMISKA GYNNARE Uppgifter saknas
SPECIFIKT SYMBOLISKT KAPITAL Ansågs aldrig vara någon betydande författarbegåvning men skrev många romaner som nådde en stor läsekrets. Temat i hennes romaner är ofta den nya kvinnan och emancipationen. Hennes omfattande författarskap speglar ganska väl den kvinnolitterära klimatet i Sverige under de första decennierna av 1900-talet. Känd också för att ha skrivit en av de första moderna flickböckerna i Sverige, Ullabella, som kom ut 1922. Hon skrev också reportageböcker och tidningsartiklar. Rapporterade som krigsreporter, något av en pionjärinsats, från både första och andra världskriget. (Fahlgren, 1998)
INTELLEKTUELLT KAPITAL PUBLICISTIK, FÖRELÄSNINGSVERKSAMHET Höll föredrag runt om i Sverige. Utgav boken med krigsrapporter Från Frankrike fjärde krigsåret, 1918.Stiernstedt gav under 1920-talet ut två minnesskildringar Mitt och de mina, del I - II, 1926 och 1930. Efter en reportageresa till Frankrike utgav hon Allvar över Frankrike 1940.
POLITISKA STÄLLNINGSTAGANDEN Stiernstedt var radikal. Var under första världskriget stark pacifist. Slöt sig under 20-talet till socialdemokratin. Hon beundrade Hjalmar Barnting. Blev under 40-talet kommunist. Kände stark avsky inför Tysklands utveckling alltifrån 1933. Gjorde under 30-talet en resa till Sovjetunionen. Var medlem i den av Amelie Posse 1940 grundade Tisdagsklubben i Stockholm, där de antinazistiska krafterna i Sverige samlades. Deltog under senare delen av 30-talet i en del protestmöten mot Tyskland. Hon engagerade sig i kampen för ett mänskligare samhälle, mot krig och antihumanism. Blev under senare delen av sitt liv allt radikalare.