1. KAPITALBESKRIVNING Nordendahl, Kerstin Maria

Kerstin Maria Nordendahl, minibiografi

1.1. FÖDD OCH DÖD

Född 1881 01 19 i Borås; död 1958 70 13 Sveavägen 33 i Ad Fr. i Stockholm i trombosis cerebri

1.2. VERKSAMHET, YRKESBETECKNING

Sjuksköterska, sjuksköterskeinspektris, nydanare inom sjuksköterskeutbildningen. Pension 1944.

1.2.1. FÖRSÖRJNING, ARBETSPLATSER, VERKSAMHETENS KARAKTÄR

Knuten till Sophiahemmet 1905-10, (övergick senare till Röda Korset) översköterska vid gyn. kliniken på Ser.las -06 och delvis under -10; operations- och avdelningssköterska i Jönköping 1907-08 och 1910-11; översköterska och operationssköterska vid Sabbatsbergs sjh i Sth på gyn. 1911-1919; ledare för elevernas undervisning vid sjukhuset 1917-20; medicinalstyrelsens inspektris över sjuksköterskeväsendet 1919-1942, vilken var den första i sitt slag i Skandinavien. Sjuksköterskeutbildningen i Sverige hade varit av mycket skiftande kvalitet men reglerades genom ett riksdagsbeslut 1919. Samtidigt beslöts om inspektris-tjänsten. Föreståndarinna vid distriktssköterskeskolan från dess start 1921. Arvodesanställd för utredningsuppdrag vid Med.styr 1944. Under sin tid, 24 år, på Medicinalstyrelsen föredrog hon oftast ärendena i lasarettsbyrån; det fanns ingen byrå med en sjuksköterska i chefsposition. Envis och utåtriktad som hon var, lyssnade andra på hennes argument och lyckades, trots begränsade befogenheter, uträtta åtskilligt. Reformer som genomfördes under 1920- och -30-talen bar hennes prägel och låg dessutom i tiden, varför något motstånd sällan visade sig. En av hennes främsta insatser är att likställa landets olika lasarettsskolor med de tidigt godkända utbildningarna vid Sophiahemmet, RK, Uppsala och Lund. Efterhand lyckades hon få landstingen att ge eleverna samma teoretiska och kliniska utbildning som de andra. Hon samverkade nära med Svensk sjuksköterskeförening och tillsammans verkade de för att införa pensionering för sjuksköterskor. Så här skriver Eva Bohm om samarbetet: "Av stor betydelse för sjuksköterskeväsendets utveckling var att sjuksköterskeinspektrisen och sjuksköterskeföreningen började ett intimt samarbete. Kerstin Nordendahl glömde aldrig att hon också var medlen av föreningen. Hon återfanns överallt - på dess möten, i många av dess kommittéer och understyrelser, i dess organ för nordiskt och internationellt samarbete, i förtroendenämnden." Ny undervisningsplan för godkända sjuksköterskeskolor kom 1933 och en arbetsordning 1936. Efter studieresa i USA på trettiotalet hade hon inhämtat hur de förnämsta skolorna där inte bara inriktade utbildningen på sjukhusvård utan även utan även i hemsjukvård. År 1939 inrättades på KN:s initiativ Statens sjuksköterskeskola med Astrid Janzon som rektor alla de 30 år skolan existerade. Denna var ekonomiskt och administrativt oberoende av landstingen och sjukhusen och kunde därför fungera som en "statens normalskola" för pedagogisk förnyelse inom sjuksköterskeutbildningen. I styrelsen och även i arbetsutskottet satt AJ och en till och KN, fram till sin pensionering 1944. Vid skolan infördes undervisning i öppen vård från och med 1941 och senare undervisning i sociologi och statskunskap långt innan andra skolor införde sådana ämnen. Sammankopplingen mellan individers hälsa och deras livsbetingelser, situation och livsföring och därmed förebyggande hälsovård, gick som en röd tråd genom utbildningen. Därigenom fick eleverna inblick i olika sociala miljöer och bättre förståelse för hur samhället fungerade. Här inrättades även en s.k. studentlinje, där eleverna var studenter, läste in 1 betyg i pedagogik under sin studietid och efter kortare praktiktid genomgick en förkortad lärarutbildning på ett år. Motivet var brist på sjukvårdslärare. Skolans direkta ledning från staten gjorde reformverksamheten möjlig, tack vare KN:s framsynta idéer. Efter pensionering verksam i Adolf Fredriks församling med "driftigt församlingsarbete".

1.3. SOCIALT URSPRUNG

1.4. UTBILDNINGSKAPITAL, EXAMINA

Sjuksköterskeutbildning vid Sophiahemmet 1905-07

1.5. EGEN FAMILJ

Ogift

1.6. SOCIALT KAPITAL

Vet ej

1.7. EKONOMISKT KAPITAL

Vet ej

1.8. ORGANISATIONSKAPITAL

Till minne av Florence Nigtingale instiftades i juli 1934 i London en fond till hennes minne för att vid Bedford College anordna vidareutbildning för sjuksköterskor från olika länder. SSF:s representanter i kommittén var bl.a. KN. Mycket aktiv i SSF:s olika kommittéer och grupper. Mycket aktiv politiskt och organisatoriskt; startade distriktsköterskeskolan, Statens sjuksköterskeskola bl.a. Påverkade socialdepartementet i lönefrågan för distriktsköterskor

1.9. PEDAGOGISKT KAPITAL

Nydanare i skolfrågor. Se ovan om Statens sjuksköterskeskola. Öppen vård, sociologi in m.m. Deltagarna i rep. kursen 1922 kunde ansöka om studiestipendium för att delta genom "en välvillig gåva från en föreningsmedlem". Protokollen visar att KN var givaren. När kursen var slut, fortsatte diskussionerna i den s.k. efterkursen. Där diskuterades att instruktionssköterskor och husmödrar ville ha en egen sektion inom SSF. Distriktssköterskornas löneförhållanden diskuterades livligt. Hon hade sin lilla lön, men kunde ta ut en sjukvårdsavgift av patienterna. Många kunde inte betala och nu ville de reglera om sin lön så de slapp plåga pat. med avgifter själva. Ledare för efterkursen var KN och med sin position kunde hon påverka socialdepartementet att förbättra lönerna i ödemarksområden. Hon var sedan ett år föreståndare för statens distriktsköterskeskola. Föredrag i repetitionskursen i Göteborg 1927 med ett föredrag om Några synpunkter angående sjuksköterskeutbildning. Under kursen 1931 ledde den första eftermiddagen KN diskussionen om hälsovårdarbetet på landsbygden. Fortsättningskurser startades av SSF för blivande lärare och administratörer; den första 1922, den andra året efter. Kursen omfattade många diskussioner, deltagarna skulle träna sig i att inleda, sammanfatta etc. KN ledde de diskussioner som handlade om Sjuksköterskeskolor, deras organisation och metoder. Fortsättningskursen 1924 leddes helt av KN, liksom 1925.

1.10. KULTURELLT KAPITAL

1.11. SOCIALPOLITISKT/FILANTROPISKT KAPITAL

Verkade ffa inom SSF

1.12. BOUPPTECKNING, UTMÄRKELSER OCH EFTERMÄLEN

Florence Nigthingale-medalj 1947, får en gåva på 1000 kr av SSF vid sin pensionering 1944. I bouppteckningen har förtecknats 3 små utländska medaljer, 3 guldmedaljer i olika storlek, en silvermedalj och 5 minnesmedaljer. Bouppteckning upprättades 8 okt 1958 och dödsbodelägare är brodern civ.ing. Einar Nordendahl, Sveavägen 33, Sth. Universell testamentsmottagare är sjuksköterskornas understödsfond, c/o Elisabet Lind, Torsvägen 10. Lidingö, som var fondens ordf. och också närvarade vid förrättningen. Testamente upprättat 4 jan 1956 meddelar att frk Signe Åslund, Sveavägen 33 skall få 5.000 kr. Hon hade varit husfolk hos KN i 22 år. Möbler tillfaller en kusin i Gbg och om han är död, hans barn. En guldbrosch och en diamantring tillfaller brorsdottern, böckerna till Statens sjuksköterskeskola, medaljer, betyg mm. till SSF. Resten går till sjuksköterskornas understödsfond för att användas för vård och tillsyn för de gamla som bor på Hemtuna, Stiftelsen Ålderdomshem för ssk, Vesslevägen 40 i Ålsten. Hon hade en liten post aktier och ett fåtal obligationer - cirka 11.000 kr sammanlagt. Begravningskostnad: 3.552:86 kr. Hela boets behållning var 76. 847:53 kr. En dödsruna i DN den 17 juli 1958, skriven av Gerda Höjer, ordf. i SSF. Nästan en spalt. Hon sörjes närmast av brodern civ ing Einar N Den avslutas: "En ihärdig kämpe för hälsovården i vidare bemärkelse, en hängiven arbetare för bättre sjukvård och rimliga arbetsförhållanden för vårdens utövare, har gått ur tiden."