1. KAPITALBESKRIVNING Nilsson, Ada

1.1. FÖDD OCH DÖD

FÖDD 1872-09-21 DÖD 1964-05-30

1.2. VERKSAMHET

1.3. EKONOMISKT KAPITAL

1.4. SOCIALT URSPRUNG

1.5. UTBILDNINGSKAPITAL, EXAMINA

1.6. UTLANDSVISTELSER, STUDIERESOR.

Studieresor till kvinnokliniker i Heidelberg, Freiburg, Berlin och Munchen hösten 1903 Genomgått fortsättningskurs i gynekologi vid Frauenklinik i Dresden okt-nov 1903, Wien 1909, Paris 1910 och 1913.

1.7. GIFT/SAMMANBOENDE/BOR HOS FÖRÄLDRARNA

Under studietiden träffade hon redan under den inledande studieperioden i Uppsala sin blivande livskamrat, läkaren Alma Sundqvist. Med henne sammanlevde hon senare. Källa: Ada Nilsson; Glimtar ur mitt liv som läkare 1949, Hjördis Levin; Kvinnorna på barrikaden 1997

1.8. SOCIALT KAPITAL UMGÄNGE SOM VUXEN

Ada hade en mängd vänner med liknande intressen av att förändra samhället och framför allt kvinnors villkor. De fanns i föreningen Verdandi (där bland andra Karl Staff, Knut Wicksell och Ellen Key fanns), i Föreningen Frisinnade kvinnor ( Emilia Brommé, Ezaline Boheman, Marika Stiernstedt, Elin Wägner, Else Kleen m fl), i redaktionen till tidningen Tidevarvet (med Elin Wägner och Carin Hermelin som redaktörer)och i Fogelstadsgruppen ( med bl a Elisabeth Tamm, Elin Wägner, Honorine Hermelin, Karin Holmgren, Kerstin Hesselgren, Emilia Brommé, Gulli Petrini, Anna Whitlock, m.fl). I FFK fanns från början flera kvinnliga läkare; Karolina Widerström, Julia Kinberg, Alma Sundqvist, Ada Nilsson, Gerda Kjellberg, Andrea Andreen och Anna-Klara Romanus (Hjördis Levin 1997, s 15)Även Alexandra Kollontay deltog vid något möte. Till vännerna hörde också radikala manliga debattörer som Hinke Berggren, Dr Steenhoff advokaterna Henning von Melstedt, Hugo Lindberg och Knut Wicksell. Källa: Hjördis Levin Kvinnorna på barrikaden 1997, Ada Nilsson; Barrikaden valde oss 1949

1.9. DELTAGANDE I INFORMELLA KVINNLIGA NÄTVERK

AN bedrev ett mycket aktivt liv, där fritid, privatliv och föreningsliv flöt samman i en samvaro, i vilken Ada tycks ha spelat viktiga ledande roller. Det är sannolikt att hon hade ett synnerligen rikt förgrenat nätverk vänner och bekanta bland stadens kvinnor.

1.10. DELTAGANDE I FÖRENINGAR, SAMMANSLUTNINGAR, STIFTELSER

Ledamot av Svenska Läkarsällskapet 11 feb 1902
Ordf i Kvinnornas diskussionsförening 1908-1910
Ordf för Föreningen Frisinnade kvinnor 1914-1917, Ordf VU Frisinnade kvinnors riksförbund 1923-1931,
Vice ordf i Svenska kvinnors vänsterförbund 1931,
Ordf., Radikala föreningen, FKR:s/SKV:s avdelning i Stockholm 1929-1950
Ordf i Svenska kvinnors centralförbund för fysisk kultur 1924-1930
Ansvarig utgivare av Tidevarvet 1923- 1937
Styrelseled. Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad 1925-1954
Kvinnors demokratiska Världsförbund 1945, medlem
Källa: Ur svenska män och kvinnor 1949 samt Sveriges läkares historia, 3e delen

1.11. MEDVERKAN I STATLIGA KOMMITTÉER, KOMMUNALA NÄMNDER ETC.

Sakkunnig i skolkommisionen ang fysisk fostran 1921 Sakkunnig i moderskapsskyddssakkunniga 11 nov 1927- 26 augusti 1929 Källa: Ur svenska män och kvinnor 1949 samt Sveriges läkares historia, 3e delen

1.12. RELATIONER TILL EKONOMISKA GYNNARE

Utgav inom sexualhygienena område;
Lektionsutkast till undervisning i sexualhygien 1935, 2a uppl 1942
Är ungdomen osedlig? 1942
Undervisning i sexualhygien, medförfattare Andrea Andréen, 1942

1.13. POLITISKT KAPITAL

1.13.1. POSITION I POLITISKA ORGANISATIONER

Hon ansåg sig egentligen inte tillhöra något politiskt parti, även om hon var och förblev liberal. Hennes engagemang inom kvinnliga frisinnade föreningen såg hon som politiskt, dock inte som partipolitiskt. Hon torde emellertid ha varit en välkänd läkare, debattör och skribent inom sina områden och därmed innehaft ett betydande politiskt kapital. Att hon valdes ingå i olika kommittéer tyder också på det. Frisinnade kvinnors döptes efter 10 år om till Svenska kvinnors Vänsterförbund. Ada var ordf och föreningen blev efter ytterligare 15 å4 kommunistdominerat. Ada blev dock aldrig, enligt utsago kommunist. Källa; Eva Moberg i Doktor Ada Nilsson Den goda människan- den vidsynta läkaren

1.13.1.1. POLITISKA STÄLLNINGSTAGANDEN

Rösträttsfrågan var löst när hon blev aktiv, men AN tog tag i kvinnors medborgerliga fostran, bland annat genom Fogelstadförbundet. Enligt Eva Palmer drev Tidevarvet fyra huvudfrågor; kvinnors rättigheter, barnens hälsa, jordfrågan och småningom alltmer dominerande - fredsfrågan. Många frågor ang kvinnors rättigheter och villkor i samhället återstod att förbättra. Hon tog ställning i en rad frågor, framför allt för ensamstående mödrar och barns villkor i samhället. Hon vände sig mot reglementeringen av prostituerade, tog ställning för upplysning i sexualfrågor, för abort- och steriliseringslagstiftning, etc. År 1925 presenterade hon ett folkhälsoprogram med följande innehåll; Satsning på förebyggande av sjukdomar, sexualundervisning för både pojkar och flickor, mödra- och förlossningsvård, hemhjälp åt barnaföderskor, moderskapsförsäkring, avskaffande av skillnader mellan barn födda inom och utom äktenskap, för inrättande av barnavårdscentraler, barnkrubbor nära mödrarnas arbetsplatser, skolhälsovård även på landsbygden, höjning av kvinnors kroppskultur liksom lika lön för lika arbete. AN var från början för preventivmedel av rashygieniska skäl, preventivmedel var inget skolbarn enligt hennes uppfattning och praktik fick undervisning om. Hon var en varm anhängare av etisk fostran, av att kärlekens roll i sexuallivet skulle betonas mera. Kärleken skulle vara det primära som utgångspunkt för sexualiteten. Källa: Hjördis Levin; Kvinnorna på barrikaden 1997, Doktor Ada Nilsson. Den goda människan - Den vidsynta läkaren, minnesskrift vid Ans Begravning av Gunnar Wall m.fl 1964, Ada Nilsson; Kärleken som kom bort Ur Tidningen Fogelstadsförbundet 1953 och 1954

1.14. RELIGIÖST KAPITAL

1.15. UTBILDNINGSPOLITISKT OCH PEDAGOGISKT KAPITAL

1.16. STÄLLNINGSTAGANDEN

1.17. KÄLLOR

Nilsson Ada; Barrikaden valde oss, 25 år ur en kämpande förenings historia. Axel Holmströms förlag Stockholm 1940
Nilsson Ada; Glimtar ur mitt liv som läkare, Natur och Kultur, Stockholm 1963
Nilsson, Ada; Kärleken som kom bort Ur Tidningen Fogelstadsförbundet 1953 och 1954