Utbildad vid Högre Lärarinneseminariet i Stockholm, Riddargatan 5, 1882 - 1885 Flickskollärarinna Barnbokskritiker i Dagens Nyheter från ca 1900 fram till 1933 Skribent och författare (Källa SBL)
Anställd som flickskollärarinna i Stockholm från 1885 fram till 1887, då hon gifte sig med lektor Nils Linder, Stockholm. (Har inte lyckats få fram vid vilken flickskola hon var anställd.) Föreståndare för Fredrika Bremerförbundets hemstudiekurs i svenska språket och litteraturhistorien Recensent i Dagens Nyheter från sekelskiftets början. Gurli Linders namn förekommer regelbundet i tidningens kassaböcker över honorarutbetalningar från 1900. (SSA) Några exempel på honorarens storlek:
Gurli Linders omfattande författarskap utgjordes av artiklar och böcker i olika frågor. (Se SBL och Kåreland 1977, s. 380 ff.) Hon höll också föreläsningar och deltog i debatter, bl.a. med anledning av utgivandet av hennes bok Våra barns nöjesläsning (1902). Se Kåreland 1977, s. 91. I egenskap av den första barnboksrecensenten som mera regelbundet och systematiskt sökte överblicka vad som erbjöds barnen på bokmarknaden var Gurli Linder något av en pionjär. Linder skilde sig från tidigare, och även från en del av sina samtida kritiker, i det att hon så starkt förespråkade en barnlitteratur av konstnärligt hög kvalitet. Detta utesluter inte att hon också anlade pedagogiska och moraliska aspekter i sin bedömning. Hon har utöver de kulturhistoriska minnesskildringarna skrivit ett flertal kulturhistoriska artiklar, särskilt om åttitalet och nittitalet som litterära epoker och om författare såsom Selma Lagerlöf och Anne Charlotte Leffler. Hon recenserade även vuxenlitteratur. Det finns exempel på att forskare vänt sig till Gurli Linder för att få hennes personliga kommentarer till de båda decennierna. (Se Kåreland 1977, s. 240) Gurli Linder var vidare engagerad i hembygdsrörelsen och slöt upp kring Artur Hazelius och grundandet av Skansen 1891. Hon var även aktiv i Handarbetets vänner. Ett antal artiklar och broschyrer, varav några utgivits anonymt, har även ägnats ingenjören och ballongfararen S A Andrée. Av det Gurli Linder-material som finns deponerat i Tekniska Museet, Stockholm, framgår av Linders brev till Andrée, att denne var hennes livs stora kärlek. S A Andrée född 1854 anställdes 1884 som överingenjör i dåvarande Patentbyrån i Stockholm. Åren 1886 - 89 var han överlärare i experimentalfysik vid Tekniska skolan i Stockholm. Mellan åren 1893 - 95 utförde han nio ballongfärder i Sverige. Andrée var också stadsfullmäktig i Stockholm 1891 - 94, intresserade sig för sociala frågor och även för kvinnans möjlighet till utbildning. Publicerade 1892 skriften Industrin och kvinnofrågan. (Nordisk Familjebok, SBL) Andrée lät Gurli Linder ta hand om alla hans papper och andra handlingar, när han gav sig i väg på sin färd till Nordpolen 1897. Korrespondensen mellan Andrée och Linder förvaras på Tekniska Museet. (Kåreland 1977)
Carl Gustaf Pettersson, handlande (enligt bouppteckning SSA, godsägare enligt SBL) Född 1825 Död 15 juni 1875 i Stockholm Flyttade 1870 till Stockholm från Irvingsholms herrgård i Närke. Enligt bouppteckningen uppgick Pettersson förmögenhet till 44. 249:- kr., varav en stor del utgjordes av aktier, bl.a. 23.957:- kr. i Jernmanufaktur Aktiebolaget, Stockholm. Av Petterssons testamente framgår att Grosshandlare Gustaf Richard Sundström utses till förmyndare för den fem-åriga dottern Gurli. I testamentet kan man vidare läsa att dottern efter fadern skulle ärva och för sig behålla alla aktier och utestående fordringar. Den efterlevande hustrun, som enligt testamentets formulering inte fört något in i boet utan tvärtom slösat bort stora summor, skulle endast erhålla lösegendom, möbler, säng och gångkläder. Förmyndaren Sundström skulle sörja för att dottern fick en god "musalisk" /!?/ uppfostran med mycket goda "rellejösa" /!/ grundsatser. (SSA) Av Gurli Linders minnesskildringar På den tiden (1924) framgår att fadern av bekanta bads om råd gällande aktieplaceringar. (se s. 103) Några närmare upplysningar om faderns yrke eller sysselsättning ges inte i minnesskildringen.
Marie Christine Pettersson, född Kavli. Född 1 februari 1835 i Trondheim. Död 3 april 1901 i Stockholm. ( SSA) Enligt bouppteckning (SSA) uppgick moderns förmögenhet till 54. 476: - kr, varav en del var aktier. (Trots att hon inte ärvde något efter mannen, var hon tydligen inte barskrapad.) Till dottern testamenterades en fjärdedel och till de tre dotterdöttrarna varsin fjärdedel. Inga uppgifter om utbildning.
Född på Irvingsholm, en herrgård i Närke, Tysslinge socken, Örebro län.
Gurli Linder redogör för sin tidiga skolgång i På den tiden. Källvärdet av de uppgifter som framkommer i denna minnesskildring kan givetvis diskuteras, då de återger händelser som inträffat långt innan de nedtecknades. Barndomsminnena skrevs ned först 1924 och berättar vad som skedde under 1870-talet. Det rör sig om en subjektiv skildring, men många faktiska upplysningar kan verifieras med hjälp av andra mer samtida källor. Gurli Linder började sin skolgång i mamsellerna Biraths och Krooks skola på Majorsgatan 9 B, senare Lyceum för flickor. Skolan var inrymd i två rum, pulpeter förekom inte. Den första läroboken var Siljeströms ABC-bok. Linder ger i sin minnesskildring en relativt utförlig beskrivning av skolan (s. 111 ff.) och betonar bl.a. att lärarna i "denna och liknande anstalter inte voro bundna vare sig av styrelse, kurser eller examina", varför det fanns stor frihet beträffande undervisningens utformning. Eleverna fick t.ex. på egen begäran ofta anordna tablåer av olika slag. Sin skolgång fortsatte Gurli Linder sedan i Schückska skolan på Drottninggatan 67. Denna enskilda skola, indelad i "Nya elementarskolan för flickor" och "Förberedande lärokursen till lärarinneseminariet och telegrafverket", hade grundats 1864 av magister Martin Schück, en av pionjärerna för kvinnornas intellektuella utbildning. (Hofberg. Svenskt Biografiskt handlexikon, 1906) Skolan som under Gurli Linders tid hade ett hundratal elever använde sig av moderna undervisningsmetoder. (Linder 1924, s. 116) Schück hade tidigare, 1859, tillsammans med bl.a. P A Siljeström startat en "Lärokurs för Fruntimmer", vilken sedan staten tagit hand om den 1860 utvecklades och 1878 fick namnet Högre lärarinneseminariet. På grund av familjens flyttning började Gurli Linder 1874 i Widellska skolan. Den drevs av fröken Hilda Widell och var belägen på Wahrendorffsgatan i Hotel Du Nords hus. (Linder 1924, s. 122) Bland de lärare som undervisade i denna skola märktes August Strindberg. Gurli Linder ger ett mycket entusiastiskt porträtt av Strindberg som lärare (s. 124 ff.) När Gurli Linder efter ett år i Norge återvänt till Stockholm, började hon hösten 1876 sina studier i den Hammarstedtska skolan inrymd i Brunkebergs Hotell. Detta var en flickpension som drevs av fru Frederique Hammarstedt, född Unge. Skolan, där ett tiotal elever var helpensionärer, hade startats av Sophie Posse. Gurli Linder var under sin tid i skolan helpensionär. Avgiften för helpensionär var i ett för allt 600 kr per läsår. (Linder 1924 s. 197 ff. och s. 249) Skolan upphörde 1881 men levde vidare som Atheneum för flickor. Enligt Linder var undervisningen i den Hammarstedtska pensionen progressiv och modern, särskilt språkundervisningen. Åren 1882 - 1885 genomgick Gurli Linder Högre Lärarinneseminariet. (SBL) På seminariet var Gurli Linder kamrat med bland andra Selma Lagerlöf med vilken hon hela livet upprätthöll en vänskapsförbindelse. Seminariets betydelse som samlingspunkt för intellektuella kvinnor vid denna tid ska inte förbises. Här kunde många kontakter knytas som blev av vikt senare i livet.
Det framgår inte mycket om familjens umgänge av Gurli Linders På den tiden. Att hon rört sig i borgerliga kretsar står dock klart. Under tiden i Närke umgicks familjen med tändsticksfabrikören Segelberg i Örebro (Linder 1924, s. 13). Under sina studier i privatskolor kom hon i kontakt med barn från Stockholms välbeställda högre borgerskap.
Under sina år i den Hammarstedtska pensionen blev hon delvis inlemmad i den Hammarstedtska familjen. Fru Hammarstedts make var kyrkoherde, och i familjen växte fem döttrar upp (varav en dog i späd ålder). Att livet i den Hammarstedtska pensionen betytt mycket för Gurli Linder framgår av det stora utrymme som skildringen av åren där ges i På den tiden. Hon skriver med stor värme om både fru Hammarstedt och hennes make. Som helpensionär i skolan tillbringade hon också större delen av sommarlovet tillsammans med familjen Hammarstedt i Johannelund, där fru Hammarstedt hyrde Evangeliska fosterlandsstiftelsens lantegendom vid Ulfsundasjön. (Linder 1924, s. 250 f.) Familjen Hammarstedts roll för Gurli Linder framgår av att hon i sitt testamente ihågkom att Fru Nini Ramsay, Hammarstedts dotterdotter, vilken fick ärva 200 kr:-. Gurli Linder hade också kontakt med sin förmyndare Gustaf Richard Sundström, som bodde vid Hötorget. Varje sommar åkte hon från Johannelund för att besöka Sundström som ägde och bebodde gården Lilla Nyckelviken. (Linder 1924, s. 258)
Gift 1887 med lektorn och språkforskaren Nils Linder, född den 13 februari 1835 i Vissefjärda, Kalmar län, och död den 21 januari 1904 i Stockholm. Behållningen efter dödsboet uppgick till 23 019:- kr. (SSA)
Genom sitt giftermål kom Gurli Linder in i Stockholms högborgerliga och intellektuella kretsar. Hon hade uppenbarligen ett stort umgänge, vilket hon redogör för i boken Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 90-talen (1918). Minnesbilderna i denna bok hade nedtecknats till folkbildaren, konstvetaren och teaterkritikern Carl G Laurins 50-årsdag 1918 och på begäran av vänner och bekanta också getts ut i bokform. De kretsar i vilka Gurli Linder rörde sig kan betecknas som kulturliberala, och de människor som där träffades hade sin förankring i vetenskapliga, konstnärliga eller litterära sfärer. Gurli Linder deltog i de politiska supéer som doktor Anton Nyström och hans fru gav i sitt hem. (Linder 1918, s 8) Anton Nyström som ivrade för folkbildning hade 1880 grundat Stockholms Arbetareinstitut. Den föreläsningsverksamhet som bedrevs vid detta institut hade stor betydelse för den tidens folkbildningsrörelse. Professorsparet Carl och Calla Curman hörde till vänkretsen. De "uppskattade" curmanska mottagningarna ägde rum i parets hem på Floragatan 3. (Linder 1918, s. 22 ff.) Carl Curman (1833 - 1913) var balneolog (Sturebadets grundare) och professor i plastisk anatomi vid Konstakademien. (SBL) Gurli Linder umgicks likaså i:
Gurli Linder invaldes 1910 i den av folkbildningsförbundet tillsatta kommittéen för främjande av god och billig nöjesläsning. Kommittéen erhöll ett statsbidrag på 3000:- kr för vartdera av åren 1910 och 1911. Av en rapport som Folkbildningsförbundets styrelse inlämnat till Ecklesiastikdepartementet om hur statsbidraget använts framgår att Gurli Linder gjorde en studieresa till Berlin, Hamburg och Köpenhamn för att se hur man i Tyskland och Danmark bekämpade den s.k. smutslitteraturen. Senare invaldes Gurli Linder också i kommittéens arbetsutskott. (Kåreland 1977, s. 142 ff.) Kommittén hade som syfte att bekämpa den s.k. smutslitteraturen, som betecknades med namnet Nick Carterlitteratur, efter de från Amerika importerade häftena om detektiven Nick Carters bedrifter.
Gurli Linders far var som framgått förmögen, och hon hade möjlighet att få en gedigen utbildning med studier vid privata skolor. Som frånskild och sedan f.d. mannen avlidit var hon ensam om ansvaret för tre döttrar. Av brev framgår att barnboksrecenserandet var av betydelse för hennes ekonomi, men i övrigt inte alltid så tillfredsställande. "Det är egentligen ett svingöra som jag i själva verket är alldeles för god för. Men det är slanten förstås." (Kåreland 1977, s, 133) Enligt bouppteckningen (SSA) uppgick förmögenheten till 98.295:- kr varav en stor del i aktier, bl.a. i Höganäs Billesholms AB. Några fastigheter ägde Gurli Linder inte. Något sommarställe tycks hon heller inte ha haft enligt vad källor och litteratur ger vid handen.
Gurli Linder var en kulturpersonlighet av rang på sin tid. Hon rörde sig i många olika fält och var en välkänd profil i sin tids Stockholm, och hon höll själv salong i sitt hem. Hennes omfattande författarskap gav henne symboliskt kapital. Per Rydén betecknar henne i Domedagar (1987) som en "eldsjäl". (s. 206) Under hennes tid blev Dagens Nyheter ett ledande organ i fråga om barnbokskritik. Detta hindrade inte att hon under 1920-talet kom i konflikt med Torsten Fogelqvist, tidningens kulturchef, angående principer för kulturbevakningen i allmänhet. (Kåreland 1977, s. 130) Genom sin ställning som barnbokskritiker fick hon inflytande beträffande skolors och biblioteks inköp av litteratur och även på enskilda föräldrars val av litteratur till sina barn. Gurli Linders gärning är ett belysande exempel på hur kvinnors verksamhetssfär gärna kom att knytas till barnets sfär vid tiden kring sekelskiftet 1900. (Se Kåreland. "Att låta sig gripas af barnet", i Hackzell, red. Ny syn på Ellen Key, 2000, s. 119) Att det också var tacksamt att vid denna tid skapa sig en nisch på barnboksområdet kan relateras till tidens ungdomskult. En ungdomsrörelse präglad av entusiasm, idealism och tilltro till ungdomens möjligheter att förnya och förändra samhället trädde fram som ett viktigt inslag i kulturklimatet. (Se Staffan Björck. Heidenstam och sekelskiftets Sverige, 1946, och Henrik Berggren. Seklets ungdom, 1995)
Var inte själv verksam på detta område, även om hennes umgänge i stor utsträckning utgjordes av akademiker och vetenskapsmän..
Gurli Linder tog inte aktivt del i den offentliga debatten om dessa frågor. Hennes inställning framskymtar dock i hennes skrifter. Hennes engagemang för barnlitteratur kan naturligtvis kopplas till uppfostringsfrågan. För Gurli Linder hade satsningen på att förmedla god litteratur till det uppväxande släktet också pedagogiska förtecken. Att läsa böcker av god kvalitet var också personlighetsutvecklande. En sådan uppfattning låg i linje med tidens folkbildnings-strävanden. (Kåreland 1977) Inspirerad av den våg av kulturradikalism som kännetecknade Sverige vid 1800-talets slut och 1900-talets början och strävan att göra allt fler delaktiga av bildning och kultur engagerade sig Gurli Linder i folkbildningsrörelsen. Detta tog sig uttryck i att hon regelbundet medverkade i Folkbiblioteksbladet, utgiven av Folkbildningsförbundet 1903 - 11. Hon efterlyste prisbilliga kvalitetsböcker och barnböcker som också handlade om och vände sig till fattiga barn. Vad gäller kvinnofrågan ansåg hon bl.a. att kvinnlighet inte innebar oförmåga att sköta arbetsuppgifter som av tradition kommit på mannens lott. Kvinnor och män måste på arbetsmarknaden få konkurrera på lika villkor. Hennes kvinnosyn är präglad av borgerliga värderingar och ligger i linje med tidens liberala kvinnoemancipations-rörelse. (Kåreland 1977, s. 158)
I detta sammanhang kan nämnas Gurli Linders påfallande låga värdering av religiösa inslag och religiös tendens i barnböckerna, vilket tydligt framträder i hennes recensioner. Detta drag i hennes kritik, som skiljer henne från merparten av andra kritiker (t.ex. Marie-Louise Gagner), kan ses som ett inflytande från S A Andrées och dennes antireligiösa och närmast ateistiska inställning. (Kåreland 2000, s. 132)
Gurli Linder var med undantag av två års undervisning på en flickskola inte verksam inom detta fält. Hon hade få kontakter med folkskollärarvärlden t.ex., vilket framgår av hennes brevsamling.
Utöver sin verksamhet på barnboksområdet har Linder varit engagerad i kvinnofrågan. Hennes symboliska kapital på detta fält var dock av mindre betydelse än det på barnboksområdet. Hon beundrade Fredrika Bremerförbundets ordförande Sophie Adlersparre, men såg det som en olycklig begränsning, när förbundet 1923 ändrade sina stadgar och blev en organisation enbart för kvinnor. (Kåreland 1977, s. 157) Hon gav ut boken Kvinnofrågan i Sverige 1845 - 1905 (1905). Kan ses som en representant för kvinnorörelsen i dess tidiga och ideella skede. Genom sina många artiklar om kvinnofrågor (se Kåreland 1977, s. 380 f.) kan Gurli Linder dock sägas ha haft ett visst kvinnopolitiskt kapital. Hennes kontakt med Ellen Key bör även nämnas i detta sammanhang. Ellen Key och Gurli Linder kände varandra privat, umgicks periodvis och brevväxlade ofta. Från tiden 1901 - 26 finns 39 brev från Ellen Key till Gurli Linder på KB. Linder skrev också flera artiklar om Ellen Key. Dessa är i regel mycket positiva, även om Linder hade blick för överdrifter och motsägelser hos Key. Linder gav uttryck för hängivenhet och beundran för både människan Ellen Key och hennes insats. (Kåreland 2000, s. 123) Att Gurli Linder så ofta ryckte ut till Keys försvar, när denna angreps, kan delvis ha en förklaring i den tacksamhet Linder kände för det stöd Ellen Key gett henne under hennes skilsmässotid. (Kåreland 2000, s. 133)