Category Archives: Klagovisor

Underrättelser från språkpolisen (1)

På ledarsidan i dagens SvD konstaterar Theodor Kallifatides att det barkar utför med förmågan att tala och skriva svenska och att detta är en klassfråga. “Om allt färre vet vad som är rätt och fel kommer samhällets kvalificerade poster per automatik skötas av den lilla gruppen som behärskar sitt språk. Då bli centrala ämbeten inte längre öppna för alla.” Griniga gubben är inte riktigt övertygad utan vill påminna om att det finns jobb där inget levande, rikt och varierat språk krävs. Exempelvis jobbet som högre utbildnings- och forskningsminister, vars innehavare skrev följande i en debattartikel i samma tidning (31/7).

knutsson-helene-hellmark-170731-debattinlagg-minister-sex-forekomster-av-utmaningar-svd-besk-mig

Oktoberfest i Stockholm

Posted by Griniga gubben 2012-09-23 08:54

Angående industriellt utnyttjande av mänskliga behov. Något företag erbjöd redan i augusti stockholmarna att få vara med om en genuin Oktoberfest, precis som i München. Griniga gubben som uppskattar öl var på plats i tältet med 2 400 sittplatser som för ändamålet rests invid Stockholmsmässan i Älvsjö. Det visade sig att besökarna undfägnas med vattnig pilsner, pulverpotatismos och ointressant korv samt uschlig musik med många sångtexter framförda på engelska. Med sig därifrån bar han dels en misstanke om att företaget hade mer intresse av besökarnas pengar än av att låta dem uppleva en autentisk Oktoberfest, dels en inplastad pepparkaka vars bruksvärde är ett mysterium. Hållbarheten är lång, bästföredatum 20 juli 2014, och listan över ”mögliche Farbstoffe” imponerande: E101, E120, E131, E132, E141, E153, E160a, E160e, E162, E163, men den smakar sockrad träfiberplatta och är nog inte gjord för att ätas. Möjligen för att hängas i julgranen, men i så fall hemma hos tåliga medborgare som inte störs av språkblandningen i den industrirobotspritsade glasyren: ”Oktoberfest I love it”.

i-120811-oktoberfest-pepparkaka-300-dpi-besk

 

Vill inte vara konsument

Posted by Donald Broady 2012-08-28 12:44
Den världsomspännande komplotten för att transformera medborgare till konsumenter fortgår på alla plan, bland annat i omvandlingen av internet. För tjugo år sedan, innan webben alltså, var internet ett Shangri-La för “producenter”, människor som var mer upptagna av att skapa, arbeta med och utbyta information än av att konsumera den. En oas i den kommersiella öken som bredde ut sig i samhället i övrigt. Enligt den då gällande etiken var säljbudskap strängeligen förbjudna på nätet. Det känns länge sedan. Nästa kapital i denna förfallshistoria är tydligen att vänta när Microsoft snart släpper Windows 8 som ju annonserats som ett stort steg på vägen mot gemensamt användargränssnitt för pc och plattor. Jfr en intervju på idg.se med Raluca Budiu, gränssnittexpert med ett förflutet på Xerox Parc. Visserligen skjuter Raluca Budiu in sig på ett ganska trivialt praktiskt problem, att det kan bli krångligt för användarna att hålla reda på flera system, men det hon faktiskt säger är mer oroväckande: “Windows 8 är optimerat för konsumtion av information snarare än att producera information. Konsumtion passar bäst på surfplattor, medan produktion passar bäst på en pc.”

http://www.idg.se/2.1085/1.461166/darfor-kan-kan-anvandarna-fa-problem-med-windows-8

Bruksvärdets fiender 3: politiker

Posted by Griniga gubben 2012-08-02 11:16

Till bruksvärdets fiender hör partipolitiker som låter den egentliga politiken – bruksvärdet om man så vill – komma i andra hand och främst månar om politikens bytesvärde, det vill säga mängden väljarsympatier och röster i val. Med resultat att det senare får styra det förra. Synnerligen vanligt förekommande.

Somliga partiföreträdare blygs inte alls för att berätta att de tänker så. I dagens SvD (2 aug 2012) ger Martin Kinnunen, pressansvarig för SD, följande svar på frågan varför hans parti avstår från att delta i Pride-paraden i Stockholm i övermorgon: ”Vi har aldrig sett det behovet. Man måste ha ett marknadstänk: är det vår målgrupp av väljare?”

Idrott och hälsa

Posted by Griniga gubben 2012-08-01 11:55

inser att OS ingår i underhållningsindustrin och att idrott och hälsa nuförtiden sällan har något med varandra att göra. Ändå är valet av sponsorer bland födoämnesproducenterna lustigt: Coca Cola, Cadbury, McDonalds

Bilden hämtad från https://www.facebook.com/TRAPTheRealArtofProtest

i-sponsors-london-os-2012

 

Bruksvärdets fiender 2

Posted by Griniga gubben 2012-07-30 12:40

Bruksvärdets fiender utsätter medmänniskorna för säljbudskap som dessa aldrig bett att få ta del av. Ett anstötligt beteende, tycker Griniga gubben. Han sörjer särskilt över att inte bara säljare ägnar sig åt detta oskick utan även medborgare i allmänhet. De går omkring på stan iförda tröjor eller fotbeklädnader med varumärken på. Och de skickar meddelanden undertecknade “Skickat från min iPhone” eller “Skickat från min Xperia”. När han får budskap av den sistnämnda sorten undrar han varför i övrigt förnuftigt folk behåller sin telefons fabriksinställning. Det tar inte många sekunder att en gång för alla radera reklambudskapet eller ersätta det med ”Skickat från Nisse”. En källa till tröst är August Strindbergs brev, utgivna i tjugotvå band, som bjuder på en rikedom av hälsnings- och avslutningsfraser avpassade till ärende och mottagare (Kerstin Dahlbäck kunde på 1990-talet skriva en hel bok därom fylld med frekvenstabeller). Oavsett hur breven slutar – “Eder tillgifne Agust Strindberg” eller “Hastl. Vänl. Aug Sg”, bara “August” eller “Sg.” eller påhittigare formuleringar – framgår ändå alltid vilken människa som är avsändaren. Inget enda brev avslutas med tillkännagivanden i stil med Avsänt från mina papper av fabrikatet Lessebo och min penna av fabrikatet Waterman inköpt i Frans Svanströms bod på Myntgatan.

i-120730-strinbergs-brev-croppad

Inte ens pissa

Posted by Griniga gubben 2012-07-25 21:49
Inte ens pissa ska man få göra ifred
http://www.dn.se/webbtv/ekonomi/har-ar-pissoaren-som-gor-reklam/

Klagovisa 25 juli 2012 om lax

Posted by Griniga gubben 2012-07-25 12:35

Vid frukosten tar Griniga gubben som vanligt med njutningsblandad avsky del av morgontidningarnas senaste bulletiner om hur bytesvärdet ges företräde på bruksvärdets bekostnad. De senaste dagarna har det handlat om laxindustrin.

Hittills har han naivt antagit att paketen med fyra små inplastade djupfrysta laxbitar som han ofta bär hem från matbutiken tillhör kategorin oförstörda råvaror. Han har varit glad att det trots allt är möjligt att hitta sådant i utbudet av mestadels förstörda råvaror. Tills han häromdagen läste följande.

http://www.svd.se/mat-och-vin/frysta-laxfileer-badar-i-vatten_7361360.svd

Somliga fabrikörer injicerar således koksaltlösning i sina laxbitar. Vilket inte ens behöver anges i innehållsförteckningen så länge mängden understiger 5 procent. Framöver blir det till att inhandla färsk lax vid fiskdisken. Trodde han fortfarande i går men i en av dagens tidningar står att läsa:

http://www.svd.se/mat-och-vin/dagens-lax-mindre-nyttig_7369276.svd

Alltså, halten omega-3 i norsk odlad lax (som utgör 95 procent av all lax som ätes i Sverige) har halverats under de senaste tio åren. Laxens rika innehåll av denna fleromättade fettsyra har varit det främsta argumentet för att den skulle vara hälsobringande. Orsaken till minskningen är fodret, bland annat allt mer majsmjöl.

Att det är något skumt med majsmjöl lärde han sig av Robert Kenners utmärkta dokumentärfilm Food, Inc. från 2008 där det framgick att ofantliga kvantiteter majsmjöl används i produktionen av nästan all industriellt framställd mat och dryck i USA. Inte bara i djuruppfödning utan även som tillsats i de mest oväntade och som det förefaller omotiverade sammanhang. Som sötningsmedel inte minst. Ty majsmjöl är visserligen inte särskilt näringsrikt men extremt billigt (mycket billigare än socker), vilket i USA förstärks av kraftiga statliga subventioner till majsproducenterna och även till sojaproducenterna. Över 90 procent av alla ätliga och drickbara produkter i supermarkets i USA innehållet majs eller soja, hävdade Kenner.

(Han är medveten om att det var illa förr när rovfiskeindustrin fick leverera fodret till laxodlingarna. Men även om majsmjöl i ett ekologiskt perspektiv eventuellt inte är värre än fiskmjöl, tycker han att problemet verkar vara att den norska laxodlingsbranschen ökat sin försäljning mycket snabbare än tillgången på vettigt käk till fiskarna. Från 360 000 ton lax år 2002 till 840 000 ton i dag. Och 2 500 000 ton år 2025 tänker sig branschen. Allt enligt dagens SvD.)

Griniga gubben gillar SvDs (i detta avseende klart överlägsen sin föregivet liberalare konkurrent) kritiska granskningar av skurkarnas förehavanden i den rådande politiska ekonomin. Men han retar sig på att SvD i presentationen av de egna produkterna, det vill säga nyheterna och kommentarerna, ibland ger bytesvärdet företräde framför bruksvärdet. Detta företräde manifesteras bokstavligen då han på SvDs webb klickar på en länk som utlovar en videointervju med en fiskhandlare som ska förklara hur man skiljer bra infryst lax från dålig dito:

http://www.svd.se/mat-och-vin/molinder-om-lax_7351960.svd

Men ingen intervju startar utan i stället ett inledande infantilt reklaminslag som inte har det ringaste med lax att göra. Det verkar handla om golf eller fläktsystem, Griniga gubben vill inte veta vilket. Han är angelägen om att aldrig någonsin i sitt medvetande ta in namnen på de produkter som oönskad reklam försöker lura honom att ödsla sin uppmärksamhet på. Han hinner stänga fönstret innan något varumärke dyker upp. Tyvärr får han inte lära sig att skilja bra lax från dålig.

Uppmärksamhetstjuvarnas härjningar

Posted by Griniga gubben 2012-07-22 12:04

Häromdagen skulle Griniga gubben skaffa en ny dammsugare åt sin åldriga mor. Modellen hon ville ha verkade inte finnas i lager hos någon anständig butik så han bet ihop och begav sig till varuhuset Siba på Kungsgatan. När köpet skulle göras upp erbjöd försäljaren ett Siba-kort. Det kostar inget och betalningen ska inte erläggas förrän i augusti. Griniga gubben envisades med att vilja betala meddetsamma. Nej, i så fall kan den här dammsugaren inte köpas på kortet och inga poäng blir registrerade, framhöll försäljaren med viss skärpa. Griniga gubben tackade artigt nej till kort och poäng, betalade och gick. Utan dröjsmål eftersom försäljaren visade ringa intresse av en fördjupad diskussion om dylika korts existensberättigande.

En trivial vardaglig episod som ger anledning till funderingar. Den inövade frasen ”Det kostar inget” var förstås en lögn redan på grund av att hanterandet av kort, kortkonton och krediter måste dra ansenliga transaktionskostnader, framför allt i form av alla kundernas sammanräknade tid och energi. En annan kostnad orsakad av affärskedjornas försäljningssystem är utrotandet av specialbutiker med kunnig personal. Men den riktigt stora kostnaden för kunderna är att de blir bestulna på sin uppmärksamhet. Griniga gubben accepterar att betala i kronor och ören för dammsugaren. I den rådande samhällsordningen är det ofrånkomligt och praktiskt att som transaktionsmedel nyttja den allmänna bytesvärdesekvivalenten, penningen. Helt okej så långt. Däremot retar han sig på att Siba vill åt inte bara hans pengar utan även hans uppmärksamhet. Han vill ha en enda sak, en dammsugare, som han vill bära därifrån utan att lägga på minnet var den är köpt. Att den uppgiften finns på kvittot är fullt tillräckligt. Han har inget behov av att påminnas om Sibas existens närhelst han öppnar kortfacket i sin plånbok eller kollar sina konton. Sin uppmärksamhet vill han ägna åt annat.

Griniga gubben misstänker att affärskedjornas kort och krediter främst syftar till stöld av konsumenternas uppmärksamhet. Det finns förstås fler motiv, såsom att locka pengar av människor som saknar pengar. Men Griniga gubben som är konspiratoriskt lagd misstänker att den för affärskedjorna avgörande funktionen är intrånget i kundernas uppmärksamhetssfär.

Att Griniga gubben låter sig störas av denna harmlösa episod beror på att den påminner honom om hur marknadsförings- och reklamindustrin i stort fungerar. Uppmärksamhetstjuvar hela bunten! Inne på varuhuset var hotet inte så stort, tillgreppet kunde avstyras innan det inträffade, men så snart han med dammsugarkartongen i handen träder ut på Kungsgatans trottoar blir det ohyggligt svårt att vända blicken så att inget säljerbjudande hamnar i synfältet. Medmänniskorna måste få intrycket att han är spastiker. Likadant i nedgången till Östermalms tunnelbanestation. Med sitt inköp tätt tryckt mot magen blänger han stint nedåt för att undslippa budskapen på väggarna tills han upptäcker att kartongen är översållad med marknadsföringsargument. Så även tunnelbanevagnens väggar. Lyckligtvis är annonsplakatet framför hans säte löst instoppat i en metallram. Att vända det bak och fram är lätt gjort. Med en ofärgad pappyta att vila blicken på slappnar han av lite.

Men Griniga gubben är en knäppgök så tankarna fortsätter i samma riktning. Det är en sak han gärna vill fråga folk inom marknadsföringsindustrin.

Till denna industri räknar han för övrigt inte bara reklammakare, PR-folk, kommunikatörer med flera med hemvist i näringslivet. Dit hör även de viktigaste underleverantörerna, nämligen politiker och tjänstemän i stat och kommun som furnerar den i särklass viktigaste råvaran, medborgarnas uppmärksamhet. Utan ständig tillförsel av denna billiga råvara skulle branschen dö över en natt. Politikerna och tjänstemännen är pålitliga leverantörer. Tack vare deras insatser har utvinningen av medborgarnas uppmärksamhet vuxit exponentiellt. Konstigt nog talar ingen om denna uppmärksamhetsutvinning fastän den är ojämförligt mycket mer omfattande än låt säga malmbrytningen. Allt fler tidigare offentliga platser och utrymmen har upplåtits för exploatering, liksom offentliga samfärdsmedel, post och telefoni, våglängder för tevesändningar och så vidare. Under loppet av de två senaste decennierna har tågresor, vård, omsorg, undervisning, medicinering, sjukintyg och allt möjligt annat omvandlats till handelsvaror på marknader där medborgarna förväntas tillhandahålla sin uppmärksamhet. (Verkligt fria marknader är det sällan fråga om, tänker Grinige gubben. Många val och inga alternativ. Men även på de mest ofria marknader vill säljarna lägga beslag på medborgarnas uppmärksamhet.) Ett motiv bakom det gällande pensionssystemet tycks vara moralfostrande, och här är det rena hot som gäller. Ve den medborgare som underlåter att ställa sin uppmärksamhet till förfogande för värdepappersmarknader, finansbolag och banker. Straffet är fattigdom på gamla dar. Inte något mjukt symboliskt våld utan brutalt ekonomiskt tvång. Macht och inte Autorität, för att tala med Weber.

Alltså, frågorna han vill ställa till hela denna bransch är följande. Visst är flertalet av er anhängare av den kapitalistiska marknadsekonomin? I så fall, varför värnar ni inte dess principer? Tillgång och efterfrågan ska ju styra. Potentiella säljare ska bjuda ut varor och tjänster till potentiella köpare med intresse av att inhandla desamma. Men stora delar av er bransch präglas av en förkapitalistisk våldsekonomi. Ni tvingar era budskap på människor som aldrig givit uttryck för någon efterfrågan. Symboliskt våld helt enkelt, som i en förkapitalistisk ekonomi. Stormännens och kyrkans sätt att sprida sina budskap.

Som så ofta blir Griniga gubben betagen i sin egen tanke. När han med dammsugaren i famnen kliver av vid Mörby centrum och återupptar gatloppet mellan reklamaffischerna fantiserar han om den dag då rakryggade marknadsekonomiförespråkare bland reklammakarna ska uppresa sig, gå ut på gator och torg, bli till en massrörelse och samfällt proklamera att från och med nu vägrar vi att låta våra alster förmedlas till andra människor än de som frågar efter dem.

Bruksvärdets fiender 1

Posted by Griniga gubben 2012-07-22 10:50

Bruksvärdets fiender säger arbete och menar lönarbete