Att reta gallfeber på kultureliten

Griniga gubben har en hypotes om motivet bakom den nya regeringens vid första påseende svårförklarliga utspel på kulturens och utbildningens område. Regeringens motiv var att snabbt och effektivt reta gallfeber på kultureliten och den akademiska eliten för att vinna sympatier hos medborgare som misstror sagda eliter och missunnar dem deras privilegier.

Detta är den enda rimliga förklaringen till budgetpropositionens förslag att skära ned det statliga stödet till medelhavsinstituten, till svenska studenthemmet i Cité universitaire i Paris, till skandinavistik- och svensklektorer i utlandet och till Terminologicentrum. Och tillika en förklaring till att kultur- och demokratiministern skickas fram att tala mer om att distribuera kultur än om villkoren för produktionen av kultur värd att spridas. Nedskärningarna uppgick till struntsummor, sammantaget några tiotal miljoner – och förslagen har redan börjat dras tillbaka. Så det var uppenbarligen fråga om symbolhandlingar. Hoten var kanske aldrig avsedda att realiseras. Hur som helst blev effekten den förmodligen åsyftade: protester och namnlistor från akademiker och kulturfolk som värdesätter att svenska staten har sådana verksamheter och hus i utlandet (och i många fall själva vistats där för studier eller arbetssejourer). Medan somliga andra medborgare nog tycker att det finns angelägnare behov.

Därför duger inte de förklaringar som cirkulerar i debatten: dumhet, nybörjarmisstag, tidsbrist när budgetpropositionen skulle fram, okunskap om kulturen, den högre utbildningen och forskningen, eller finansens önskemål om få väck onyttiga småposter ur budgeten. I dagens DN (3 nov 2014) skriver Maria Schottenius att vare sig den nya ministern för högre utbildning och forskning eller resten av regeringen tänkt sig att få “hela universitetsvärlden emot sig innan hon börjat jobba”. Jo, just precis detta måste ha varit tanken, eftersom den indignation som mötte förslagen var alltigenom förutsebar.

Foton: Svenska konsulatet i Istanbul och det bredvidliggande forskningsinstitutet. Plåtade av av D. Broady.

i-0605-istanbul-70

i-0605-istanbul-79

2 thoughts on “Att reta gallfeber på kultureliten

  1. Smilla

    Grinigt i överkant måhända men är inte bilden egentligen föreställande svenska konsulatet i Istanbul? Institutets långt mindre pampiga byggnad ligger intill. Kan vara bra att veta när protesterna mot den namnlösa lyxen i forskarvärlden börjar komma.

    Reply
  2. Ulla V.

    Jag håller på att läsa en spännande biografi skriven av Rachel Holmes: Eleanor Marx, A Life. Eleanor var dotter till Karl Marx. På den tiden fanns det en många gånger ytterst fattig kulturelit som kuskade runt i Tyskland, Frankrike och England. På något sätt lyckades de överleva utan ekonomiska bidrag från statsmakterna. De brann för sin sak, och de hjälptes åt med pengarna. Vill man, så kan man?

    Reply

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *